Idag är det 300 år sen nån sköt Karl XII.. Om det var vän (som fått nog) eller fiende (som  o c k s å  fått nog) vet man fortfarande inte..

Men man  v e t  att med det skottet sattes P för den svenska "stormakten".. Tras-stormakten skulle jag vilja säja..

Visserligen var det nåra fältherrar som roffade åt sej väldeliga under alla krigen nere i Europa, och som lär bygga skrytpalats när dom kom hem, men dom allra flesta for illa.. Antingen dom var i fält eller hemmavid..

Och i hundra år och mer,  m y c k e t  mer, proppades svenska folket fullt med sagor om storslagna bragder och ädla konungar.. Och folkets kärlek och kungadyrkan, ja ja..

Och allra mest dyrkades Karl XII, som ju var den, som störtade hela bygget i grus och aska..

V a r  vi verkligen så dumma att vi svalde  d e n  propagandan från katedrar och predikstolar..

Låt oss hoppas, att om sån figur kom till makt och betydelse i dag, skulle vi internera honom bland andra våldsverkare och mördare.. Och kasta bort nyckeln..

Här har vi honom,  h j ä l t e k o n u n g e n,  med värjan i näven och stora stövlar.. Bilden har jag knyckt ur Grimberg..

För inte s å  länge sen hyllades hans minne med tal och sång och fanmarscher på flera ställen i landet.. Jag vill minnas, att man var  s ä r s k i l t  dyrkande bland lundastudenterna.. (Han  b o d d e  faktiskt där ett par år medan han bottenskrapade resurserna och planerade att gå mot Norge).. 

Jag har en barndomsvän U., som intresserar sej mycket för dialektord, såna som talades i vår hembygd.. Jag tror hon tillåmed för  b o k  över dom..

För en tid sen kom jag plötsligt ihåg ordet "leahål"..

Och så var jag på nåt mysko sätt förflyttad hundratals (höll jag på att skriva) år tillbaka i tiden.. Jag och min lillasyster åkte fram och tillbaka på grinden i vårt leahål..Och det kunde vi hålla på med hur länge som helst.. 

Nävalös kom jag på att jag ibland är.. Står som ett fån och glor utan att komma mej för att ta i tu med vad det nu än är.. Som ska tas itu med..

Ett hemskt ord, som får mej att rysa, var "laucke".. Usch.. Det korrekta ordet "spindel" får mej också att rysa.. 

Jag lider (tja) nämligen av spindelfobi.. Idiotiskt nog eftersom jag är hundramillioners millioner gånger större än en spindel, och kan kvadda den hur lätt som helst..

Apropå hemska ord:

Det absolut värsta ord jag som barn kunde höra var "satan"..

Som skolunge på landet var jag illa sedd och utfrusen av dom andra barnen.. Mobbad.. 

Vid ett tillfälle fick lilla K.. för sej att han skulle skrämma mej ordentligt, så han började med att plocka fram petterniklas och vifta med den.. Och sen  sa han "satan"..

Om jag blev rädd minns jag inte, mest lessen, tror jag.. Kränkt, skulle man väl säja i dag..

Om nån numera påstår, att barn är rara, så svarar jag:

--Bullshit.. Dom är rara precis så länge som dom inte törs annat..

Det här märkliga fotspåret såg jag i nattgammal snö i mars i år.. Jag var helt enkelt tvungen att fotografera det..

Igår kom jag på nåt begåvat..

Jag vände på bilen och ställde den med nosen mot söder..

Och frosten kom och strödde is över bilen.. Värst över vindrutan, men eftersom jag agerat begåvat och ställt karetan med vindrutan mot söder, dröjde det inte länge förrän solen smält bort isen på den, och jag behövde inte slita med isskrapan..

I söndags åt jag middag hos Agneta och i går åt hon hos mej.. Det blev så mycket över så vi äter i dag också.. Pyttipanna på resterna.. Begåvat det med..

Måste nog nämna nåt  l i t e  om wordfeud-spelandet.. Inte vinner jag och inte är jag nån jämnbördig spelare med Britta, men  f r a m å t  går det..

Och så håller jag på att vänja mej av med att chansa.. Minsta lilla blotta jag lämnar märker mästarstrategen och utnyttjar den.. 

J a g  gnisslar tänder och säjer fula ord och lovar mej själv, att  i n t e  gambla i fortsättningen..

Det är märkligt.. Att jag skulle bli så här gammal innan jag upptäckte drag hos mej som jag aldrig haft en tanke på att jag har haft.. Nämligen benägenhet att chansa och gambla..

Det är tur att jag har en medfödd misstänksamhet mot spel om pengar..

Man lär så länge man lever..

Den här bilden har jag troligen visat förr, men jag tycker att den är så fin att jag visar den en gång till.. Tolkningen överlåter jag med varm hand till betraktaren..

Igår kväll tände jag en ljusstump och satte på trappan.. Den brinner  f o r t f a r a n d e:

Det måtte vara god kvalitet på stearinet, trots att ljuset inte var dyrt.. Jag  köpte  t v å.. Tyvärr har jag glömt var jag köpte dom..

Det är fortfarande  f r o s t  ute.. Ingen vinter, men lite kyla.. D e n  ska försvinna redan i morron.. Inte mej emot..

Nåra  v i n t e r d ä c k  har jag inte satt på ännu.. Kommer inte att göra det heller.. 

Bestämmelsen om vinterdäck har förstås kommit till  med tanke på hur vintern ser ut längre norrut.. H ä r  har det inte varit nån vinter på flera år, men brakat omkring med vinterdäck har iallafall  j a g  gjort..  

Finis malorum.. Det är  l a t i n  och betyder slut på eländet.. Det vill säja vinterdäckandet.. Åtminstone för min del..

På söndag är det äntligen advent.. Jag trodde det var redan för en vacka sen.. Hade räknat lite fel.. Nåja matematik har aldrig varit min starkaste sida..

Inatt har det varit  f r o s t.. 

Finns det nån mänska, som kan förklara varför framrutan alltid blir värst nedisad.. 

Nåja, jag behöver inte bilen på flera timmar.. Om än alls idag..

Det är väldigt  t o m t  efter Kenzo.. Jag tycker mej höra att han tassar omkring överallt i huset.. Han var  en väldigt trevlig hund.. Lugn och stillsam.. Ungefär som mina noffar..

Lilla Hallon var ytterligt trevlig han också, men som terrier hade han en helt annan livlighet.. Som kanske inte varit så rolig på en hund av Kenzos storlek.. För att inte tala om noffarnas..

Björntorp Piccolo och jag våren 1987 på Stiby.. Då var vi i våra bästa år.. Åtminstone  h a n..

Söndag, solens dag.. Tja, vid den här tiden är det inte mycket vi ser av  d e n.. Solen alltså.. 

Dagarna är korta och nätterna långa.. "Livet är kort och kjortlarna långa", gnolade flickan LIsette i Anna-Maria Lenngrens lilla dikt.. Tja.. D e t  kanske kan tolkas på mer än ett sätt.. Vad vet  j a g..

Dagarna  ä r  fruktansvärt korta.. Och mörka.. En tröst i bedrövelsen är, att det inte dröjer mer än fyra veckor till vintersolståndet, och sen börjar hoppet vända tillbaka.. Åtminstone till mej..

Julen kommer att bli  l å n g  i år.. Jag borde eentligen inte bry mej, men det  g ö r  jag.. Många helgdagar gör mej illa till mods.. 

Om ett par veckor ska lilla Skorpan komma och bo hos mej ett par dar.. Han kommer tillbaka lagom till nyår.. 

Dom allra flesta nyårshelger har jag tillbringat med att hålla tass, och så lär det nog bli i år också..

Nyårssmällandet är ett  o s k i c k,  men det går nog tyvärr inte att slippa ifrån det..

Handlarna vill tjäna pengar, och fäder och söner älskar att smälla och smattra.. Helst lite högre och mer sprakande än grannen.. Ack ja..

I fyra veckor har Kenzo bott här, men nu är det slut.. 

Hans mänskor kom och hämtade honom i går kväll.. Två dagar tidigare än jag väntat.. Glädjen var stor både hos vovven och hans mänskor.. 

Jag var glad att kunna överlämna honom i bästa skick, och dom verkade belåtna med mitt arbete..

L i t e  tomt är det dock efter honom.. Kommer på mej med att lyssna efter alla dom goa ljud en hund gör.. 

För ganska många år sen dök det  h ä r  föremålet upp i handeln:

Just det..  S p i k m a t t a n.. Om man låg på den en halvtimma då och då skulle man må så bra såå.. Framför allt skulle  r y g g e n  må bra..

Eftersom jag redan på den tiden hade ont i ryggen lite då och då  köpte jag givetvis en spikmatta..

Jag minns att jag ganska omedelbart föll i sömn så snart jag lagt mej till rätta. 

Häromdan letade jag reda på spikmattan (Märkligt nog hade jag inte gjort mej av med den) och i morse la jag mej på den.. Och föll omedelbart i sömn..

Om den gjorde nån nytta  d å  minns jag inte.. Om den gör nån nytta  n u  kommer väl att visa sej så småningom.. 

Som  s ö m n m e d e l  fungerar den emellertid alldeles  utmärkt..

Inte långt kvar.. Skrev jag i rubriken.. Det är inte så ödesdigert som det låter.. Det handlar om stora lilla hunden.. 

Hans mänskor kommer till Sverige på söndag, och då får han flytta hem igen.. 

Han har varit en jättefin bekantskap.. Lätt att ha att göra med, glad för promenader och förtjust i mat.. 

Igår mötte vi en granne, som tyckte vovven var alldeles underbar.. Och så började han tala om blandrashundars förträfflighet..

Jag håller inte alls med om det.. Nu råkar flera rasers goda egenskaper ha mötts i Kenzo, men det kunde ha blivit precis tvärtom också..

Nä,  j a g  skulle aldrig chansa på en blandis.. Visst finns det "måndagsexemplar"  bland rasrena hundar också.. (För att inte tala om bland oss mänskor).. Men möjligheterna att få en sån hund som man drömmer om, är störst om man väljer en rasren..

För fyra år sen fick jag en vacker vit orchidé av en skolkamrat jag stötte på helt apropå i en butik i Sölvesborg..

Efter ett par år blommade den igen, och nu blommar den om för andra gången:

Visst är den vacker.. I lilla krukan bredvid står ett pelargonskott jag knyckte på Hanö i somras.. Det har börjat växa, och om det får leva, kommer det att bli alldeles  m ö r k t,  m ö r k t  röda blommor på det..