I går började renoveringen av mitt badrum..

Det tog tre olika slags befattningshavare och en hel dag att nå detta resultat..   

Jobbarna är mycket noga med att tala om för mej vad dom gör.. Eftersom badrummet är sen 60-talet får dom göra vissa modifikationer..

Ett tag var jag frestad att låssas att jag  b e g r e p  vad dom sa, men vid närmare eftertanke bestämde jag mej för att bara nicka vänligt.. Man ska aldrig göra sej märkvärdigare än man är..

Hoppas bara gubbarna inte får influensan medan det ser ut så här.. U t s e e n d e t  kan jag gott stå ut med.. Jag kan stänga dörren.. 

Det är värre med tvätt- och toabesök.. Jag  h a r  ett duschrum i källaren, men trappan ner är både brant och krokig och, jag  f å r  väl lov att tillstå det, jag  ä r  inte så stadig på foten längre..

Igår klippte jag gräset.. Snarare  f l y t t a d e  på mossan.. Det var lite knepigt att få igång klipparen, men skam den som ger sej.. Efter åtskilliga dragningar och pys med startgas brakade den igång som förr i världen, min lile kines..

Jag har börjat sova för öppet fönster (inte  h e l ö p p e t  för Guds skull)  och det gör att sömnen är så mycket bättre.. 

I morron kommer Skorpan och ska sova över.. Jag vet inte om öppet fönster blir för kallt för det lilla livet.. Blir så fallet får jag antingen stänga fönstret eller ta upp vovven i sängen.. 

Jippii.. Jag färdade min singsing-tröja i går.. Den blev  r i k t i g t  bra.. 

Hoppas bara den  p a s s a r  också.. Gör den inte  d e t  får jag skänka den till nån annan reslig dam med långa armar.. Det var egentligen "vägen, som var mödan värd"..

Tack signaturen Liv för vårhälsningen.. Vackert namn du har..

"En morron när vi vakna var hela världen (nåja. inte  h e l a)  vit".. Sjöng skolbarnen och bara  l ä n g t a d e  ut till rasten när dom kunde mula och bli mulade..

Att bli mulad var ett tecken på  p o p u l a r i t e t  hos killarna och följaktligen eftersträvansvärt..

Vinterns första snöfall, och inte var det välkommet trots att det var kortvarigt..

Vårvintern för två år sen blev det  o c k s å  nån slags vinter vid den här tiden.. Jag minns det så väl för det var dom veckorna lilla Hallon blev sjuk.. Jag gjorde mitt yttersta med veterinär Andreas hjälp, men inget hjälpte.. hans tid var ute..

Just nu skiner solen, men molnen hopas nere i sydväst.. Jag hoppas innerligt att vinden vänder och ovädret far ut över havet.. Jag menar,  d ä r  är det ju redan vått och ruggigt..

Rörmokar Johan har redan varit här och röjt ur badrummet.. Om en timme kommer en snickare och gör det  h a n  ska göra.. 

Vågar jag hoppas att badrummet blir klart till påsk.. Nä, snarare  m i d s o m m a r..

Tack Jammar för hälsningen.. Jag kan rekommendera   n ä t e t s  recept på både surdeg och bröd.. 

Kladdigt blir det men roligt, och så får du gott bröd i all evighet.. Om du inte tröttnar förstås..

Häromdan såg jag miljoner myror vakna till liv på Stiby.. Wow.. 

Bruna fjärilar har jag också sett fladdra omkring.. Jag antar det är nässelfjärilar.. Vad jag vet är det bara dom som flyger så här års..

Och så såg jag en  a g a n h ö n a  i Boket.. Upplysningsvis kan jag tala om att aganhöna är nyckelpiga på riktig svenska.. 

En stare träffade jag på  häromdan, men ännu ingen lärka.. Däremot verkar koltrasten ha börjat stämma pipan..

Jag har varit i verksamhet ganska länge redan i dag, eftersom jag missade att ställa om klockan i går kväll.. 

Jag måste bli verksam ytterligare nåt besumligt eftersom gubbarna kommer och börjar på min badrumsrenovering i morron bittida.. Badrummet måste städas ur, och med tanke på vad  j a g  tycker och  h a r  tyckt om städning så finns där åtskilligt att  ordna upp.. 

Solen skiner, det är aningens aning frost i gräset och det är söndag.. 

Det ordas så mycket om hur trist det är att isolera sej.. Eftersom jag lever ganska isolerat alltid, har jag svårt att förstå gnället.. Det är väl bara att sätta igång med nåt.. Vad som helst, som inte fordrar massanslutning..

Själv fortsätter jag som jag alltid gjort och trivs bra med det.. Blir det utbrott i området, kan jag anlita kommunens hälp med att handla.. Goda vänner har dessutom erbjudit sej gå mina ärenden.. Så nog har jag det beviljat..

Blir det tråkigt tar jag bilen och åker en sväng.. Hoppla pålle..

Apropå sysselsätta sej: När influensan är över ska jag skaffa ett piano och lära mej spela.. Med tanke på att jag har, det som jag  t r o r,  menas med  p a n n b e n  kommer jag att bli en dängare  på klaver lagom till min död.. 

Ja, jäklar så mycket jag har att göra och glädjas åt.. Det enda som fattas är en  h u n d,  gärna en noff.. Ska man önska så kan man lika  väl ta i ordentligt..

Apropå  d j u r: Grannens lilla katt kom och pratade med mej häromdan när jag höll på i rosenrabatten..

Både missen och jag mådde väldigt gott och betygade varandra vänskap och tillåmed  v ö r d n a d..

"Let´s  dance" kallar jag den här bilden, och  d e n är jag mallig över.. Inte  b i l d e n  men rubriken..

Jag ger mej  i n t e.. 

Förra veckan försökte jag mej på att baka surdegsbröd.. Det gick väl sådär.. 

En degkluns tog jag dock undan, och den har stått och gonat sej i kylskåpet sen dess.. I går började jag ett nytt bak, och d e t  ser ut att arta sej.. Degen har jäst länge, länge och börjar bli klar för utbak..

Hade jag varit en normalt sett pysslig estet, hade jag prytt degen med en  p e r s i l j e k v i s t  för skönhetsintryckets skull.. Nu är jag inte det, så den får ligga där grå och tämligen ful..

Det ser ut att kunna bli ett  s t o r t  bröd, och det är bra i dessa coronatider.. Dessutom  g i l l a r  jag bröd som är lite gammalt och torrt..  Och det kommer det att bli.. Så småningom..

Innan jag sätter igång med utbakningen får jag inte glömma att ta undan en bit deg till nästa bak.. Min erfarenhet är, att surdegen bara blir bättre ju längre den lever.. Om man förmår sätta gränser för dess expansion, vill säja..

Nån kanske undrar varför jag inte bakar  s m å k a k o r  istället för stora åbäkiga bröd..

Det beror på min totala brist på karaktär.. Bakar jag en plåt finska pinnar (eller nåt annan krispigt och gott,)  äter jag upp hela baket samma dag.. Och vad är det för mining med  d e t.. 

Jag får ont i både samvete och mage.. 

Vilken lycka.. En hel timme med trädgårdsjobb i går..

Jag var rädd, att jag inte skulle kunna ta mej ner och upp från pallen jag alltid brukar sitta på när jag trädgårdsjobbar..

Men  d e t  gick faktiskt som en dans.. Trots att mitt brutna, numer läkta, ben har blivit  ä n n u  smalare under konvalescensen.. Alltså gäller det att träna..

Igår visade jag ett foto på mej när jag var i 25-årsåldern.. Jag häpnar:  Jag såg ju  b r a  ut.. D e t  hade jag ingen aning om på den tiden.. 

Att nedvädera sitt utseende är nog ganska typiskt för flickor.. Jag har läst nånstans, att tillåmed en sån superskönhet som Audrey Hepburn ansåg sej.. om inte  f u l..  så nåt ganska besläktat..

Precis idag ser jag ut som på selfien nedan, och jag är nöjd.. Det finns sånt som är värre att bekymra sej för än lilla fejset.. Fast, det är klart, jag  k u n d e  ju dragit en kam genom håret..

För många år sen blev jag intresserad av det som  d å  kallades sing-sing-tröja.. Tvärrandig och bovaktig..

--En  s å n  vill jag ha, sa jag till mej själv.. Men hur det var blev det aldrig av att jag stickade nån.. Inte förrän i vinter..

Till en början hade jag tänkt mej en med sprund och  k r a g e:

Men  d e t  smög sej förstås.. Nog för att jag  b e g r e p  hur jag skulle få till sprundet, men  g ö r a  det var en helt annan sak..

Istället rev jag upp en bit och förberedde för en helt vanlig halskant..

Nu har jag kommit så långt att allt är färdigstickat.. Ärmar och stycken.. En del har jag redan sytt ihop.. Jag har kollat att  ä r m a r n a  passar i ärmhålen och att dom är lagom långa.. Nästa projekt blir att få till halskanten..

S i d s ö m m a r n a  är jag lite mallig över..  Jag fick faktiskt sy ihop styckena med  t v å  sorters garn: Vitt på vitt och mörkbrunt på mörkbrunt..

Resåren svajar en aning, men jag har  a l d r i g  lyckats få till en snygg resår.. Lika bra att bita i sura äpplet.. Ingen kommer  n å n s i n  att lägga sej på knä och kolla att resåren inte svajar..

Av ovanstående framgår väl att jag är  p e d a n t.. Men bara när jag hantverkar.. Annars är jag fullt normal..

Det vackra marsvädret, med frost på nätterna och soliga dagar, fortsätter.. Vilket får mej att tänka på väderleksrapporten när jag var liten..

Jag brukade ligga på knä på träsoffan i köket, glo på droppande istappar och lyssna på hur vädret skulle bli.. Ofta var jag snorig och förkyld..

Just i mars sas det alltid att man väntade nattfrost och  d a g s m e j a..

Sen dess är dagsmeja ett av mina favoritord.. (Jag har andra också: lika målande, men inte alls  p o s i t i v t  laddade).. Vilka dom är behåller jag för mej själv tills dom  b e h ö v s.. 

Låt mej börja med att tacka signaturerna Amisa och Marita för trevliga kommentarer.. Tack, damerna.. Era inlägg  värmde..

Under en tid har det på facebook dykt upp  m y c k e t  ungdomliga porträtt av vänner och bekanta.. Och så har det stått som rubrik "utmaningen antagen".. Jag har förgäves brytt hjärnan med vad i all världen  d e t t a  kunde betyda.. 

Nu vet jag.. Efter att ha skänkt ett "like" till underskönt porträtt av en kollega, (Jo då, hon ser fortfarande bra ut.. Hon så väl som alla andra som accepterat utmanigen) blev jag utmanad av  h e n n e.. 

Om jag, som ibland kan vara  f r u k t a n s v ä r t  trögtänkt, i min tur får nåra "likes"  ska  j a g  utmana likesarna..

Nån slags  k e d j e b r e v  utan pengar alltså..

Jodå, jag har satt in ett underskönt porträtt jag också.. Ja Jisses..

På den tiden bar jag glasögon hela tiden.. Just dom här var väldigt populära i nån slags sköldpaddsimitation.. Och hängde på var och varannan näsa..

Numera behöver jag glasögon bara när jag läser eller handarbetar.. Tack för det..

Solen skiner och det betyder promenad.. I går promenerade jag med Agneta och Solveig (hund) på Stiby.. Kaffekorg hade vi också med oss.. Det är det inte så ofta vi har, men i går passade det otroligt bra i det vackra vårvädret..

Igår var jag hos sjukgymnasten Anna, som jag fick stort förtroende för, och hon påbörjade jobbet med att försöka vrida min sneda fot rätt.. 

Tänk, jag som trodde, att det inte fanns nåt annat än  k n i v e n  för foten ifråga..

Hon vred och bände.. Det gjorde  o n t,  men på ett  b r a  sätt.. Man kan säja att det gjorde  g o t t  samtidigt som det gjorde ont..

Och så tejpade hon foten och underbenet.. Och så fick jag förhållningsorder om att försöka hålla foten  r a k t.. 

Jag gör mitt allra bästa, för jag vill  i n t e  att foten ska vrida sej 180 grader.. Gör den  d e t  kommer jag inte att kunna röra mej ur fläcken.. Eftersom fötterna då kommer att gå åt  v a r  s i t t   håll..

Jag är iallafall väldigt glad att ha kommit under behandling..

Igår fick jag erbjudande från kommunen om hjälp med att bära hem varor från matbutiken.. Det känns overkligt på alla sätt..

Bortsett från spretande fötter är det inget fel på mej.. Och inte brukar jag vistas i folksamlingar heller..

Folksamlingar är med det värsta jag vet, så risken att jag ska förirra mej in i en sådan är obefintlig.. 

Blodtrycket är normalt (åtminstone var det normalt när min väninna från barndomen U. tvingade mej att kolla det senast)..

Jag  r ö k e r  inte.. Bortsett från ett litet misslyckat försök för nåra dar sen.. Min konsumtion av alkohol är näst intill obefintlig och jag försöker röra på mej varje dag.. Men  c h o k l a d  äter jag då och då.. Och hur farligt är  d e t..

Ändå känns det som om samhället bara väntar på mitt frånfälle.. 

På måndag kommer jobbarna och börjar badrumsrenoveringen... om jag  l e v e r  så länge..