Halleluja och klackarna i taket.. Jag har fått TV:n fixad och det utan nåra problem alls.. 

Tänk att var så tomt när apparaten inte fungerade på över två  d y g n.. I kväll ska jag titta både på BBC Brit och Sveriges Mästerkock.. Och snart är det dags fär "Elitstyrkans hemlighet", ett av dessa självplågarprogram som jag gillar så högt..

Våren är på gång trots att det är både regnigt och kallt.. Men fosythian börjar så smått att slå ut och syrenernas knoppar sväller.. Snödroppar och krokusar blommar sen flera veckor tillbaka.. Blir det bara lite värme ska jag gå ut och påta lite..

I bokhyllan hittade jag häromdan Eric Linklaters "Soldat Angelo".. Ironi och spydighet är nästan lite  f ö r  häftigt förekommande i boken, tycker jag.. Den skrevs vad jag förstår nån gång strax efter kriget, och får väl kallas en slags version av "Den tappre soldaten Svejks äventyr under första världkriget"..

Jag undrar vem som ska skriva en svidande vidräkning med Putin och hans krig.. Nån blir det alltid..

Snöskyffeln har lagt sej till vila för säsongen.. Den får ligga still ett par veckor till.. För säkerhets skull.. Sen åker den ut i garaget..

"Man saknar inte kon  förrän båset är tomt" säjer ordspråket.. Och det är  s a n t.. 

Så här var det:

Igår kväll kom det upp en  s t o r  skylt på min TV.. Där stod ungefär såhär: USB saknas.. Och så uppmanades jag att koppla in USB:t.. Det är väl lätt sagt om man vet vad  USB  ä r.. 

I dag på morronen plockade jag bort allt som gick att plocka bort på TV:n.. Mest sladdar och koppplingar förstås.. Och så tryckte jag ner alltihop i en påse.. Min tanke var, att åka in till nån radioreparatör och få ordning på USB:t.. 

Men sen, när jag irrat omkring i Sölvesorg med omnejd ett tag, kom en andra tanke.. Jag skulle naturligtvis leta på 

n ä t e t.. Inte irra omkring som en annan Laura..

Hem igen och på med datorn.. Jag hade sån tur, att jag hittade den reparatör som jag alltid anlitat.. Han lovade titta in på onsdag morron..

Nu kan jag inte titta på TV ikväll.. Och inte i morron kväll heller..

Ibland kan det gå flera  d a r  utan att jag sätter på apparaten, men nu, när jag inte  k a n, känns det väldigt tomt.. Kon har trillat ur båset så att säja.. 

I natt var det frost, men dagen har varit solig och i läläge var det riktigt skönt.. Våren  ä r  på gång.. Tack och lov..

Massor av  s n ö  och snorhala vägar var vad som spåddes.. Inget glädjebud precis.. Men, det bidde bara en tumme.. Inte ens det förresten, för den nederbörd som kom bestod av  r e g n.. Allt det hemska gick tack och lov norr om oss..

Tänk om jag skulle sälja huset och ta kissen och mitt pick och pack och flytta till södra Italien..

Givetvis kommer det aldrig att hända, men det är roligt att leka med tanken..

Våren  ä r  sen i år.. Men snödroppar har jag förstås.. Forsythian står i startgroparna och syrenknopparna sväller.. 

Jag minns våren 1989.. Då slog grannens björk ut redan den 18:de mars.. Jag och G. for till Berlin med Föreningen Norden omkring den 20:de och där var våren i full blom.. När vi sen kom hem efter nån vecka, hade våren kommit i kapp så vi fick en väldigt lång och varm vår.. Those were the days.. Som sagt..

Ett besynnerligt minne har jag från Berlin.. På Kurfursten Damm, Västberlins främsta paradgata, stod en man med det konstigaste djur jag nånsin sett.. Litet var det, och jag tyckte det såg ut som ett hjortdjur av nåt slag..

Det var en  r e n,  sa mannen som stod och höll djuret i koppel.. Jisses.. Den enda ren jag sett fick jag resa till Berlin för att träffa på.. Tja..

Jag har alltid föreställt mej renar i storlekordningen aningen mindre än  ä l g a r.. Men si (som det så vackert står skrivet) dom är förbluffande små.. Åtminstone var den jag såg väldigt liten..

Agneta, som bott i Jämtland i många år, har sett renar och det i deras rätta miljö.. Och hon bekräftar att dom inte är nåra bjässar precis..

Veckan och söndagen håller på att ta slut och i morron är det måndag.. Veckans bästa dag.. Enligt mej..

Jag kan inget annat än förundra mej över vissa apparaters besynnerliga tillvaro.. Tja, eller vad man ska kalla det..

Jag tänker på min kamera, som i går kväll plötsligt slutade fungera.. Så till vida att den inte gick att stänga av..

Efter en natts vila kom den till liv igen i morse.. Gäspade, sträckte på sej och förklarade att den ville ha  s t r ö m..

Tacka sjutton för att den var törstig.. Den hade ju vägrat att stänga av sej.. 

Tja, tur att jag inte är vidskeplig.. I så fall hade jag kunnat inbilla mej att det är övernaturliga krafter, som spelar mej spratt på spratt..

Nu kan jag iallafall visa det fina fotot (J a g  tycker det är fint iallafall) jag tog av solnedgången från mitt fönster:

I dag har jag bytt till sommardäck, och nu påstår SMHI  att det ska bli snö och is.. Jaha, jag säjer som Pippi: -- Det är ingen ordning på allting..

Katteriet måtte ha gått mej rakt åt huvet.. I natt drömde jag att jag hade flera stycken dörrar i mitt hus, och i varje dörr hade jag satt in en kattlucka.. Dessutom hade jag en extra, som låg på hallgolvet.. (Kattlucka alltså.. Inte dörr)..

I dag har  s o l e n   visat sej nåra timmar.. Vilken glädje.. 

Mindre roligt är, att jag börjat få besvär med magen igen.. Nåja, jag ska på återbesök om ett par veckor och tills dess ska jag väl stå ut.. Jag får äta lite försiktigt under tiden.. Undvika fet mat, och bara äta  l i t e  i taget..

Å så kommer jag då att bli riktigt slank och tjusig.. Inget ont utan att det har nåt gott med sej.. Ack ja.. Och ha ha..

Fast jag är förstås inte direkt fet nu heller..

I morron ska jag åka och byta däck på bilen.. En säsong till håller sommardäcken.. Hur det  blir sen står skrivet i vind och rinnande vatten..

Om nån undrar varför jag envisas med att skriva  t a l s p r å k,  kan jag tala om att jag gör det för att det  r o a r  mej att skriva så..

Eller som gamle Almqvist skrev: "Jag målar, o, donna Bianca, som det roar mig att måla"..

Klockan är aderton och det är fortfarande ljust:

Jag tog ett fint kort på himlen och så la  k a m e r a n  av.. Tja, jag får lära mej att ta kort med telefonen.. Att lära nåt nytt gör sinnet rikt.. 

Katteri, kattera.. Som sagt..

Veckorna går både snabbt och långsamt, märkligt nog.. Det verkar vara  m y c k e t  kort tid mellan onsdag och onsdag, medan den  e n s k i l d a  onsdagen verkar evighetslång..

Denna evighetslånga onsdag har jag fått gräsmattan räfsad och kalkad.. Tre raska killar kom från Tonys trädgårdsfirma, och på en knapp timme var jobbet klart.. Om jag själv skulle ha gjort det hade det tagit en hel dag.. 

Vad jag förstår är det många hushåll som anlitar trädgårdsfirmorna.. Inte så konstigt kanske med tanke på att många äldre bor kvar i sina hus.. Och med åldern blir man mindre benägen att slita..

Dessutom jobbar ju alla mänskor i arbetsför ålder och hinner knappt med sina trädgårdar..

Det regnar.. Inget slagregn precis, men en fint strilregn och det är bra, för då kommer kalken ner i jorden och tar förhoppningvis kål på en del mossa.. För mossa  d e t  har jag gott om..

Herr Rönnerdahl är inte belåten med det ständiga regnandet.. In och ut springer han dagen igenom.. Som en bättre klockgök ungefär..

Precis nu börjar en koltrast drilla utanför fönstret.. Hoppas den har förstånd att akta sej för katterna, för sådana är det gott om i grannskapet..

Om ett par veckor blir det dags att gödsla, men  d e t  ska jag väl klara på egen hand..

Tänk, just nu råder jämvikt mellan mörker och ljus, men  d e t  kommer inte att vara länge.. Ganska snart kommer dagen att vara märkbart längre.. Nåt jag är evigt tacksam för.. Ju äldre jag blir desto sämre (jag höll på att skriva illare) tycker jag om mörker.. Kunde så värmen komma igång också vore det fantastiskt.. 

I går kväll, när jag ganska precis gått till sängs, hördes ett  a v g r u n d s v r å l  utanför och herr Rönnedahl kom instörtande med pälsen på ända.. Och jag upp och i full fart ut på trappan för att se vad som stod på.. Ingenting syntes emellertid..

Kissen satt länge, länge innanför dörren och vaktade.. Rädd och arg..

Jag utgår ifrån att det var grannens stora, gamla katt, som var ute och såg sej om.. Och som råkade möta  m i n  misse..

Vem av herrarna som stod för vrålet har jag ingen aning om, men jag  m i s s t ä n k e r  herr Rönnerdahl.. 

Den här gossen ser inte ut att ha alltför gott i sinnet.. Kortet tog jag vid ett tillfälle i januari, när katterna mötts och min misse kom infarande med pälsen på ända.. Doch utan avgrundsvrål..

Igår var jag på sjukhuset och fick magen röntgad, vilket jag är tacksam för.. Det känns bra, att jag är under kontroll..

Resultatet får jag veta om ett par veckor, då jag ska till Karlskrona på återbesök.. 

I ett korsord, som jag försökte lösa, stod ledordet "Tom, rolig amerikan".. Nånstans i bakhuvet dök namnet Tom Lehrer upp.. Jag ville minnas, att han sjöng ironiska och parodiska sånger till eget pianoackompanjemang.. För länge sen..

Datorn är bra till mycket så jag letade upp Tom Lehrer och fick mej till liv en alldeles fantastiskt underbart begåvad person..

Han sjöng bland annat om miljöförstöring på femtiotalet till världens gladaste melodi och om att förgifta duvor i parken.. Oidipus besjöng han också på ett totalt förfärande sätt.. Detta och mycket, mycket mer.. 

Jag är långt ifrån färdig med honom,, Kommer att lyssna och fröjdas länge än..

Rolig, Ja, men så mycket mera.. Och så var sjungandet bara närmast en hobbysysselsättning.. Hans egentliga yrke var matematikprofessor..

Han var född 1928 och vad jag förstår lever han fortfarande..

Och så finns det gott folk, som tycker, att korsord är en meningslös sysselsättning..