Nix, pix.. Jag tänker inte börja dagen den 30:e november med att gnälla och skälla på den här gossen.. Han  b l e v  och  v a r  vad man  g j o r d e  honom till..

Får man från allra första början lära sej, att ingen utom Gud Fader allena står över en i rang, och att man inte behöver redovisa sina handlingar för nån levande mänska, och är man dessutom tjurig och envis till sin läggning, ja, då kan det bara barka rätt åt pipsvängen.. Vilket det mycket riktigt gjorde.. Den här dagen för 301 år sen.. 

"Föreställningen är över.. Nu går vi och äter".. Sa fransmannen Maigret (Jo då, han hette så) som hade nån slags hög befattningen i den svenska staben..

"Finis malorum" skulle min lille romerske hundfjant ha sagt och mallat sej över sitt latin.. Han kanske tillåmed hade begripit att det betyder "slut på eländet"..

Och ett elände var just var det var.. Ett 18 år långt elände som  ä n t l i g e n  tagit slut..

I natt var det  f r o s t  och nu skiner  s o l e n.. Det är förunderligt att se den.. Allt känns lättare.. 

Efter vurpan i somras fick jag erbjudande om att få gratis bentäthetsmätning.. 

Jag tackade ja, och väl var det, för det visade sej att min benmassa är ganska skör.. Så nu äter jag kalktabletter varje morron..

En slags dundermedusin, som jag ska ta svältande en gång i veckan, ska jag börja med i morron..

Sicken tur, att jag vurpade.. Nu har jag chansen att må riktigt bra resten av livet.. 

M e n,  jag kan väl  a l d r i g  lära mej dansa tango, men det får jag leva med.. Jag får kanske chansen i nästa tillvaro..

 I går förmiddag var jag  u t e  ett tag.. När jag kom hem låg det en  p r e s e n t  på trappan..

Först trodde jag att det var  r a b a r b e r  med skaften utstickandes ur silkespappersembalaget.. Men det var det inte..

Det var  A g n e t a,  som tyckte, att jag  b e h ö v d e  nåt fint till advent.. Ja, det var inte  h o n  som låg på trappan med fötterna utanför.. Det var ett par vackra amaryllisar..Tack, snälla.. 

I går kväll blev jag lessen.. Min lilla  h ö g t a l a r e  till musikplattan hade lagt av och  j a g  var inte mänska att tända den igen..

Jag var helt på det klara med, att jag just nu inte har pengar till en ny eftersom badrumsrenoveringen kommer att lämna mej tämligen pank..

Men så kom en trösterik tanke: I en Herrans massa år har jag klarat mej  u t a n  högtalare, och ska väl kunna göra det en gång till.. 

Så kom  y t t e r l i g a r e  en tanke: Jag ska fråga  B r i t t a.. H o n  kanske kan få igång den.. Hoppas, hoppas..

Och Britta kom fören stund sen, såg och fick gång underverket på nolltid..

Jag hade lyckats komma åt en knapp, som heter som den danske kungen Harald Blåtand, och gör man  d e t  stänger man av kommunikationen mellan platta och högtalare..

Och så följde jag med Britta till Sölvekulls handelsträdgård och där inhandlade jag en krukväxt och en amaryllislök..

Krukväxten heter "Plättar på snöre", och det var nog mest för  n a m n e t s  skull som jag köpte den..

Förresten lagade jag plättar härom dan.. Egentligen var det nog pannkakor.. Dom blev lite  t r a s i g a, men var goda ändå..

Ibland talar datorn om, att man kan gå tillbaka och se vad man åstadkommit på facebook för precis ett år sen.. 

Det gjorde jag för ett stund sen, och fann, att jag svarat på en fånig enkät, och fått veta att jag var till 97 procent  s k i t s t ö v e l.. 

Enkäter tror jag numera  i n t e  på..

En gång på en utbildningsdag i skolan svarade jag på en sådan, och fick svaret, att jag borde överväga att byta jobb..

Jag blir alltid så glad, när jag får en hälsning från nån obekant, som läst vad jag skrivit på bloggen.. Det fick jag för en stund sen.. Tack Jammar.. Vet att det värmde..

Klockan är 8:45 och det är fortfarande  n ä s t a n  mörkt.. Det känns som att sitta insvept i en kall och våt filt..

Fast.. d e t  är kanske precis lagom åt nittiosjuprocentiga  s k i t s t ö v l a r,  som dessutom fått rådet att byta jobb..

Här testar jag att fotografera  n a t t f l y n,  som försöker ta sej in i värmen..

Kortet togs för tre år sen och tröjan har jag fortfarande på mej varenda dag.. Den är trådsliten, men trivsam.. Ibland tänker jag, att jag borde kasta den, men hur det är, så har jag inte  n ä n n t s.. Trots att jag har flera andra tröjor, snygga sådana.. Tja..

Nu är det bara tre sammankomster kvar på mitt läsande på äldreboendet i Sölvesborg, och det har gått bättre och bättre.. 

Ja,  d e t  förstås.. L ä s k u n n i g  är jag ju, så det är inte  d e t  som går bättre och bättre.. Det är kontakten med dom jag läser för..

Först var dom tämligen avvaktande.. Jag fick för mej, att dom tog mej för nån  m y n d i g h e t s p e r s o n,  och att dom var  k o m m e n d e r a d e  att närvara.. Det kanske dom  v a r  förresten..

Missförståndet med myndighetspersonen försvann snabbt, och nu känns det som om vi har börjat bli riktigt goda gamla vänner.. Som gillar att träffas..

Vi läser, spelar musik, pratar och fikar.. Det sistnämnda inte minst viktigt..

När kaffebrickan kommer in får gamla sysslolösa händer nytt liv.. Man plockar, bjuder och serverar.. Jag märker hur allt faller tillbaka till gammalt och vant och tryggt..

Jag hoppas att myndighetspersonerna inom kommun och andra institutioner vill fortsätta med läsningen.. Hur dom andra läsarna på andra boenden ställer sej vet jag inte.. Jag vet bara vad jag själv tycker..

Min lilla platta, som jag kan plocka in all världens musik på, har blivit en verklig bro mellan oss tisdagsträffare.. Nu ska jag bara försöka bli av med all  r e k l a m, som utgör ett störande inslag, också..

November stövlar på, lika grå som alla andra novembrar.. 

Jag ser med sorg på min solros.. Jag försökte häromdan att bli av med den, men den satt som berget.. Den får väl stå och så får jag låta frosten göra jobbet åt mej..

"Sic transit gloria mundi" som lilla Hallon skulle ha sagt.. Och viftat glädjestrålande med svans och öron.. 

--Hörde du, matte.. Lilla hunden talar latin.. Och lilla mors fnysning skulle ha hörts i hela huset..

På den tiden jag var ung och  ä n n u  raskare än jag är nu, och varje kväll gjorde en  l å n g  runda med min vackra newfoundland Bam-Bellas Joker, jo, på den tiden var det som en fest när det blev advent..

Alla hus hade en eller flera stjärnor som lyste så fint i fönstren, och i en och annan trädgård stod en liten gran med ljus i.. Granen var vad jag förstod rotfast..

Och jag och min vackra vovve gick runt i byn och tittade.. Och tittade.. Och mådde gott.. Åtminstone  j a g..

Ibland gick vi nere i Boket, men där var det nermörkt.. Inga adventsstjärnor och inte ens nån gatubelysning.. Hur vi kunde ta oss fram där är nåt jag idag inte kan begripa.. Eller hur vi  t o r d e s.. 

Ja, förste advent är på söndag, och då ska jag ta fram mina tvenne adventsljusstakar och sätta i sydfönstret.. Där ska dom få samsas med min vackra amaryllis, som jag fick för flera år sen av E.. H o n  finns inte längre, men när amaryllisen blommar känns det som en hälsning.. 

Det är tisdag idag och följaktligen ska jag högläsa på äldreboendet.. Inte för att jag  v e t  vad jag ska läsa ännu.. Jag har lite smått och gott att välja på..

Kanske dom boende själva har lust att välja.. Det löser sej.. Kan dom inte bestämma sej gör jag det.. 

En bild på vår vackra Joker.. Här tillsammans med min man.. Båda sedan länge borta.. Kortet tags i Boket på sensommaren 1972..

Varför min man har en massa stora  p a p p e r s p å s a r  med sej beror på, att han var ute efter att hitta svamp.. Inte precis  v a n l i g a  svampar.. Nä, konstigheter och rariteter skulle det va´.. Han var nämligen en ivrig, och mycket duktig, amatörmykolog.. Att plocka  ä t l i g t  överlät han åt mej.. 

Häromdan skrev jag att jag fick  s l å  u p p  ordet skjuta för jag var inte säker på hur det stavades.. Och så fick jag förslag på hur ordet kan användas:  bland annat "skjuta i sank" ..

Det är mycket man kan skjuta.. Läste i tidningen idag att ett jaktlag i Olofström skjutit sju vildsvin..

Jag tittar ibland på en program från Amerikat, Investigation Discovery", som handlar om alldeles äkta skjutningar.. Blod flyter och blandas med hjärnsubstas på offrens väggar.. Tvi och usch.. Men  t i t t a r  det gör jag..

Storstäder här hemma ligger inte så långt i lä när det gäller skjutningar heller..

Och så kan man ju  s k j u t a  u p p  saker och ting.. Då flyter förvisso inget blod.. Då är det  i n g e t i n g  som flyter.. Åtminstone inte i rappet..

Är man liksom lite  t r o l l k u n n i g  kan man dessutom skjuta  v i l l a r p a s k å t.. Riktigt vad det  ä r  är det nog ingen som alldeles säkert vet, men det är förvisso inget man rekommenderas att göra.. 

Tja, det är mycket man kan få veta om man har SAOL tillgänglig på skrivbordet, alerta bloggläsare och en liten aning 

dragning åt det ockulta..

Det står ett tänt ljus på min trappa.. Det har stått där sen min födelsedag ungefär.. För var dag som går får jag tända det tidigare och tidigare.. Och jag släcker det när jag går till sängs..

Det är väl det tredje ljuset jag är inne på nu, och fler lär det bli innan vintern är över..

Det är nåt visst med sterarinljus, nåt  l e v a n d e  på nåt sätt.. J a g  mår bra i själen av mitt trappljus, och dom som kommer hit, säjer att det får dom att känna sej välkomna..

Idag har vi inte sett solen, men å andra sidan har det inte regnat heller.. Det är dessutom  s ö n d a g  så inte är det tevligt precis.. Trevligt blir det istället i morron när det är  m å n d a g..

I år tänker jag  i n t e  ta in blomlådan på trappan.. Dels tyar jag inte kånka in den, och dels är den troligen full av insekter och små maskar.. Jag har säkrat återväxten med palargoner, så frosten får rätt ta dom som växer i lådan..

Förra vintern stod den på arbetsbänken vid vasken, men  d e t  var inte så bra.. V a r f ö r  minns jag inte, men det hade med hygien och smittbärande att göra.. Sa hon som begrep bättre än jag..

Apropå "begripa": Jag har aldrig varit nån  b e g r i p a r e  av rang, men har dock hankat mej fram rätt så hyggligt..

Vilket jag hoppas kunna göra under resten av livet också.. Oavsett om den tiden blir kort eller lång..

L a g o m  lång vore bäst..

Först var det en  r o s,  sen en  b l å k l o c k a,  som var sommarens sista.. Men nu har jag hittat en till: en ringblomma.. Eller  s o l s i c k a,  som di gamle i min hemby sa.. 

Jag längtar till våren när jag kan sätta igång med trädgårn igen.. Förhoppningsvis har växterna fröat ifrån sej under sommaren som gick..

Min syster brukade alltid säja, att hon kände sej friskare och på bättre humör när hon var i trädgårn.. 

Det påminner lite som det nu så populära  s k o g s b a d a n d e t..

Så vitt jag begriper går det ut på att man går ut i skogen och kastar sej ner bland mossa, grenar, spindlar och möss..

Och myror och vassa stenar..

Och sen ligger man där tills sinnet är alldeles  r e n a t,  och kroppen känns frisk och spänstig.. Fan tro´t..

Enligt  m e j  mår man allra skogsbäst om man har en  h u n d  med sej.. Vilket jag ska ha vid  n y å r.. Hoppas  bara att det inte skjuts ute i skogen också, så att lilla hunden blir skrämd.. Det räcker så bra med pangandet inne i byn..

Precis nu fick jag leta upp ordet  s k j u t a  i  SAOL.. Det är rätt ofta jag behöver slå upp ord numera.. Antingen har jag  g l ö m t  stavningen.. Eller så är jag inte så självsäker som jag var förr.. D å  trodde jag mej om det mesta..

Jo,  s k o g e n.. Jag undrar vad ordet  s k o g s t o k i g  egentligen betyder..  H a r  det nåt med skogen att göra över huvud taget.. Eller är det bara ett sätt att säja spritt språngende tokig.. Ordet är ganska tilltalande faktiskt:

Skogstokig, skogstokigare, skogstokigast.. Eller  m e r a  skogstokig,  m e s t  skogstokig..

Ligger man tillräckligt länge i mossan kanske man får  v e t a.. Man kanske rent av  b l i r  det.. Skogstokig, alltså..