Det ser ut att bli en grön Valborg i år..

När jag var liten och bodde på landet var det viktigt att Valborg var grön..

Då fick nämligen min syster och jag gå i bara koftan.. Och dessutom (i bästa fall) slippa långstrumporna..

Koftorna var vanligtvis röda så vi kallade begivenheten för att "gå röa"..

En gång hade min syster fått en nystickad mycket fin "rökofta", som både hon och mor var stolta över.. 

Det sorgliga var bara att hon tappade den i skolans långdass första dagen hon hade den..

Det gick inte att få den ren igen.. 

Tja, säg den glädje som varar beständigt..

Igår var jag fyra timmar i trädgården.. Överlevnaden var  n ä s t a n  hundraprocentig..

Jag undrar om det kommer några "majsjungare" i kväll.. Knappast troligt förstås.. Seden gå i gårdarna och sjunga maj och få ägg (eller pengar) dog ut någon gång förra seklet..

Jag var med ett gäng som åkte och sjöng på Lister för en trettio år sedan.. Pengarna vi fick in satte vi in på barncancerfonden..

Den här fjärilsbusken är nog den mest fantastiska växt jag har..

Jag fick den av en dam för många år sen och tryckte ner den bakom garaget (mitt trädgårdsintresse på den tiden var

m i n i m a l t.. 

När jag så småningom blev intresserad av trädgården, delade jag busken och satte en del på sydsidan.. Se bilden..

Sen dess har jag delat den minst två gånger, och gett bort, och i går var det dags igen..

Jag har grävt bort lavendeln från rosenrabatten, och började fundera på vad jag skulle ha där istället..

--Varför betala för nåt jag har hemma.. Tänkte jag och grävde upp en bit till av busken..

Det blev  t v å  plantor, och den ena satte jag mot husets sydsida och den andra bland rosorna.. Ännu har jag kvar av den ursprunglga busken.. Om någon vill  h a,  alltså..

Idag är det en vecka sedan mitt lilla Hallon fick lämna denna världen.. Saknaden är stor..

Sista söndagen i april och solen skiner.. Inte bara solen.. Forsythiabusken skiner den med:

Förra söndagen började jag ana vad som komma skulle.. 

Nu ska jag försöka lägga ältandet bakom mig, och koncentrera mig på alla de  f i n a  åren vi hade tillsammans..

Hade jag varit.. låt oss säga  t i o  år yngre så hade det blivit en valp i sommar, men med tanke på att åren börjar kännas, är det uteslutet..

Igår skolade jag ut asterplantorna.. Det blev åtskilliga över, och dem gav jag bort.. Hoppas de kommer till glädje..

Egentligen ser de ut som små  k n ä c k a r.. Inte fullt lika  s e g a  dock..

När jag valde vilka plantor jag skulle ta hand om, valde jag de  k l e n a s t e.. Någon slags räddningsaktion, antar jag..

Jag begriper inte varför trädgårdsarbete kallas att  p å t a.. Råslit är vad det är.. Jag har åtskilligt sådant framför mig nu.. Trösten är, att det blir fint i rabatterna och att  j a g  förhoppningsvis får lite flås..

Häromdagen såg jag en  g u l s p a r v.. En sådan liten gynnare tror jag mig aldrig ha sett förr.. Givetvis hade jag inte kameran med mig.. Fast.. Med tanke på hurdana mina naturfotografier  b r u k a r  bli, var det kanske lika gott..

En gång för rätt många år sedan såg jag ett TV-program om  r a m s l ö k,  och om att man kan använda den i matlagningen.. D e t  lät spännande..

Fick veta att det växte ramslök på Landön..

For dit tillsammans med min syster och Agneta.. Och en liten spade..

Här stjäl jag ett par lökar för att plantera i hasselsnåret därhemma.. Min syster tittar på..

Åren har gått, och ramslöksodlingen har stadigt blivit större.. Nu är den så stor, att jag kan börja ge bort..

Igår skördade jag och lagade till kryddsmör..

Skärbrädan är en bit av en ekplanka.. Den fick jag av min kusin Elsie, tyvärr borta sedan ett antal år, och det är den bästa skärbräda jag någonsin haft..

Tomaterna är med som dekoration.. Det visade sig, att de var stenhårda och totalt oätliga.. Men  s n y g g a  var de..

Jodå.. Kryddsmöret blev  g o t t..

En morgon som den här, lite kall.. Lite solig.. Lite mulen.. Just en sådan morgon för 29 år sedan satt jag med min kaffekopp vid köksbordet och var så inihärmeligt (Astrid Lindgren) ledsen..

Jag kände mig totalt ensam och övergiven.. Poletten hade till slut trillat ner.. Jag var  ä n k a..

På radion hade någon läst (eller sjungit.. Jag minns inte vilket) en väldigt vacker dikt.. Den helige Fransiskus Solsång..

Jag minns att jag häpnade.. En munk på 1100-talet kunde skriva så..

Jag är ledsen idag också.. Ledsen och ensam.. 

Sitter och lyss efter tassande steg och alla de små ljud en liten frisk och glad hund gör..

Bilden tog jag för precis ett år sen, och jag minns, att lilla hunden sa att "den här behöver du inte skämmas för, matte"..

Dagen för 29 år sedan, skulle jag åka till jobbet.. På den tiden var jag pool, och satt och hoppades, att jag skulle slippa en alldeles speciell skola, som jag vantrivdes i.. Nåt inihärmeligt..

Var jag hamnade har jag glömt..

Morgonen, däremot, minns jag.. Kristallklart..

Jag tror det var Erik Lindegren, som skrev i en dikt "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans"..

Det stämmer.. Någonstans inom mig är jag alltid tillsammans med alla dem, som gått bort.. Mänskor och husdjur..

Nu var det väl inte  s å  skalden tänkte sig.. Han skrev givetvis en kärleksdikt till en högst levande person..

Idag kommer Ssspolarna och rensar mitt avlopp.. D e t  får göras i stort sett en gång om året.. 

Under en period var det stopp i källaren och läckte in genom taket..

Taket lade jag om, men i källaren stoppas det till fortfarande.. Ruckelvarning, brukar jag på skoj säga..

--Är det nåt  f e l  på din bil, Agneta.. Det  l å t e r  så konstigt om den.. Och så stöter den.. Den här intelligenta upptäckten gjorde jag i går när Agneta och jag var på väg mot motorvägen för att åka till Avkroken..

--Nä då.. Jag har nyss bytt däck så den ska gå mjukt och fint..

Plötsligt började en bilist bakom oss blinka alldeles förskräckligt..

Det visade sig att vi åkte omkring med 50 meter trädgårdsslang släpande efter oss..

D e t  hade varit något att fara omkring på motorvägen med..

Igår slängde jag förra årets misslyckade plantering av  v a t t e n v ä x t e r  och fyllde grytan med jord och doftgladiolusknölar.. Jag har aldrig  s e t t  doftgladiolusar, men de lär vara  v i t a  och cirkus 40 centimeter höga.. 

Trädgårdsarbete är vad som gäller ett bra tag framöver.. Sorgligt nog blir jag trött efter ett par timmar, så det blir inte många knop i taget..  

"Sommaren är kort"  var det någon som sjöng för ett antal år sen..

Det stämde faktiskt alldeles för bra för några dagar sedan.. Full sommar och folk i shorts och linnen med näsorna mot solen.. Och musöron på björkarna:

Självsådd björk, som står och knuffas med mitt garage.. Jag nändes inte ta ner den när den var nertagbar..

Det är så tyst och tomt i huset.. Jag går och lyss och förväntar mig att få höra tassande steg..

I morse, när jag gjorde min smörgås, var jag på väg att skära en liten ostkant till vovven..

Igår, när jag diskat min tunga gjutjärnsgryta och skulle sätta in den i skåpet, tittade jag mig noga omkring, så att inte en liten hund stod och riskerade att få den på sig.. O m  jag skulle tappa den..

Det är så många rutiner, som måste ändras.. Eller rättare: som inte  b e h ö v s  längre..

Mänskor är så snälla: dom ringer eller hör av sig på bloggkommentarer och facebook.. Tack alla.. Er omtanke värmer mer än ni förmodligen förstår..

För femton år sen ungefär, lyfte jag bort en heltäckningsmatta (den var bara klistrad i  k a n t e r n a) och då fann jag ett långt svart hårstrå från min första hund, Bam-Bellas Joker.. Vilken känsla..

Troligen lever jag inte om ytterligare femton år, men  g ö r  jag det, hoppas jag finna ett litet hallonstrå..

Bara för att trösta mig ska jag nu räkna upp mina hundar:

Joker, Heppy (fådd vovve), Piccolo (newfoundlandshundar), Kanelen (airedaleterrier), Hallon och lilla mor Nelly (också fådd vovve) (borders)..

Sammanlagt lite drygt 40 år med hund.. (Det är 280 hundår det)..

Kära nån så jag  s a k n a r.. Underbart är kort..

Go´morron..

En väldigt tyst och tom morron det här.. Sen 1972 har jag börjat dagen med hundpromenad.. I dag började jag med frukost..

--Är du  s ä k e r  på att du inte ska ha någon mer hund.. Sade en god vän när hon ringde och beklagade sorgen i går..

D e t  är jag tyvärr säker på.. Jag är alldeles för gammal för att skaffa ett nytt husdjur, som jag inte kan vara säker på att jag ska överleva.. 

Vi föds, lever och dör.. Så enkelt och samtidigt obegripligt är det.. Och tar vi hand om en hund eller katt bör vi vara säkra på att det är  v i  som lever längst..

--Hur ska du göra med bloggen.. Det var Agneta som frågade.. Och tillade att det blivit en trevlig vana att läsa den..

Eftersom det blivit en trevlig vana för mig att  s k r i v a  den, tänker jag nog fortsätta..

Jag måste dock ändra på vissa  r u t i n e r.. Hittills har jag ju låtit handlingen föras framåt (bakåt också för den delen) genom en  d i a l o g.. Vilket inte längre låter sig göras..

Lilla hundens  t a l s p r å k  (mej, dej, tillåmed åsåvidare) ska jag försöka ersätta med normalprosa..

Ja, det är mycket som i ett enda slag har förändrats..

Vinjetten med vovvarna låter jag vara kvar.. Givetvis beroende på att jag inte  v e t  hur jag ska göra en ny..

Nu tänker jag leta upp en bild med vovvarna.. Den får bilda avslutning på den här krian.. 

En epok, som började den trettisiste juli 2006, tog slut i dag..

Lilla Hallon finns inte mer.. 

Han hade ett gott liv och fick ett värdigt slut.. Lugnt och fridfullt..

Hans sista vecka blev tung.. Klarare och klarare blev det, att han inte skulle överleva..

Det känns väldigt ensamt och vemodigt nu, men samtidigt trösterikt.. Han har inte ont längre och är inte heller orkeslös.. Eller smått förvirrad..

Jag, matte, är stort tack skyldig till veterinär Andrea Collin, som tagit så väl hand om lilla hunden.. Och som såg till att han fick ett värdigt slut.. 

Tack, lilla glada, vänliga Hallon.. Du fyllde min tid med glädje, men nu önskar jag dig god sömn..