Häromdan köpte matte en kluns blandfärs.. Nu skulle det lagas mat..

Först gjorde hon en stor form kålpudding och den blev väldigt god.. Inte  f o r m e n  förstås, utan puddingen.. Jag och lilla mor åt upp det sista till frukost idag..

Resten av färsen lade matte in i kylskåpet.. För senare användning.. Och glömde bort den i två dar..

Efter att grundligt ha sniffat på den bestämde hon sej för att laga till en limpa, och inget del med det..

Så nu står det en köttfärslimpa och gräddas i ugnen.. Det bara det, att matte håller på och  e x p e r i m e n t e r a r

med den här rätten..

Hon läste på M:s i Karlshamn blogg, att  h o n  hade bakat en brödlimpa i lergryta och det hade blivit väldigt lyckat..

--Limpa som limpa, tänkte nog matte och stoppade ner  f ä r s e n   i   s i n  lergryta.. Ja, den var givetvis kryddad och ältad och formad först.. Hon lade inte ner den i naturellt tillstånd.. Om det nu var nån som trodde det..

--Vad är det  v ä r s t a  som kan hända med din lergrytalimpa, frågar hundarna.. V i  tycker också att det är roligt att experimentera..

--Tja, matte tar sej en funderare.. Det värsta är väl om det blev  k ö t t f ä r s s å s  av anrättningen.. Då får vi servera den med pasta.. Ingen skada skedd..

--Vad vore det  b ä s t a  som kunde hända med din limpa, matte.. Nu är hundarna  r i k t i g t  i gasen..

--Att det blev en alldeles sagolikt god anrättning, svarar matte och tar sej en liten funderare till..

--Blir det det, en alldeles sagolikt god anrättning, således.. D å  ringer jag Mannerström direkt och  s ä l j e r  receptet..

--Minns du vad du blandade i färsen då, matte.. Nu börjar hundarna känna sej lite oroliga.. Tänk om matte har  g l ö m t  hur hon gjorde sin alldeles sagolikt goda anrättning..

--På ett ungefär.. Matte tar oftast matlagning med en klackspark.. Hon vet vad  h o n  tycker om och sån mat lagar hon..

--Men jag ska inte besvära nån mästerkock med mina anrättningar.. Det mår nog både kocken och jag bäst av.. 

Det är märkligt.. Man kan vara glad och lessen på  o l i k a  sätt.. Glad så man hoppar och hässjar och viftar med hela kroppen.. Och lessen så man bara kryper undan och slokar och inte vill se varken hund eller mänska..

Igår var matte och jag lessna eftersom lilla mor var mycket sjuk.. Vi var lessna på ett väldigt stillsamt vis.. Båda tassade runt lilla mor och liksom svalde hela tiden..

Matte tog lilla mor till veterinär Lena i Näsum och där konstaterades, att hon hade varbildning i ett par tänder.. Inte konstigt att hon mådde dåligt..

Tänderna drogs ut, men innan dess hade Lena gått igenom lilla mor väldigt grundligt och konstaterat, att inga andra fel fanns.. Fast.. det är klart.. t a n d v ä r k  är inte att leka med..

Lilla mor fick penicillin och matte har stoppat i henne första tabletten idag..

Vår lilla morsa är redan i betydligt bättre form.. Matlusten har kommit tillbaka och hon var alert och pigg när vi kissrundade i morse..

Idag är alltså matte och jag  v ä l d i g t  glada, men vi är det på ett  s t i l l s a m t  vis.. Vi varken skuttar eller viftar.. Nä, vi sitter och liksom  g l ä d j e s v ä l l e r.. Och så tittar vi på lilla mor och känner en så stor tacksamhet att vi har henne, att vi inte kan uttrycka det alls.. Varken med ord eller viftningar..

För att undvika att  j a g  också får ont i munnen har matte beställt tid hos veterinären för min del också..

Jag antar att jag ska känna mej tacksam..

Matte är inte intresserad av politik och hon blundar effektivt för samhällets och världens alla eländen.. Men nu händer ett och annat, som hon mer eller mindre får nerkört i halsen på sej..

Jag tänker på drevet efter Jimmie Åkesson.. Matte är rädd för att allt skrivande och alla utfall mot honom  k a n  resultera i att han vinner sympatier.. Han och hans orimliga lilla parti.. Hon tror, att Jimmie, som på intet sätt är nån Caesar, mår allra bäst av att  t i g a s  ihjäl..

Men, som sagt, matte är inte så bevandrad i denna världens politiska turer..

Vi är bekymrade idag.. Mattes syster, som långt ifrån hämtat sej efter förra årets hemska pärser, har fått en åkomma, som kräver behandling av penicillin.. Det hemska är, att hon inte  t å l  penicillin.. Matte oroar sej eftersom systern  m å s t e  ha den här medicinen.. Nån annan finns inte..

Dessutom har vi en alldeles  e g e n  liten sjukling.. Lilla mor mår inte bra idag.. Hon är trött och slö och vill inte äta.. Jo, gräs.. Det stoppade hon i sej när vi kissrundade..

Gräset gjorde verkan för hon kräktes ordentligt.. Trött och hängig ligger hon nu i sin stol.. Blir hon inte bättre tills i morron kommer matte att kontakta veterinären..

Finns det inget  t r e v l i g t  att skriva om idag alls..

Jodå.. V å r e n  tassar på.. Visserligen har det varit frost i natt, men solen lyser och talgoxarna sjunger för full hals..

Matte funderar på att skaffa ett par  f å g e l h o l k a r  till dom.. Fast, det är klart, vi har täta häckar på tre sidor av trädgården, där fåglarna kan bo, så det behövs kanske inga holkar..

Matte sa nåt konstigt när hon drog undan gardinen i morse:

--Yabba-dabba-doo, sa hon.. Högt och liksam frustande sa hon det.. Inte som  s å n g  precis, men nåt åt det hållet..

--Vad sa du.. Hundarna tittade frågande på henne och på varandra.. Och  v a r f ö r  sa du det..

Jo, det var så här:

För länge sen, långt innan det fanns färg-TV och massor av kanaler att knappa runt mellan, och medan matte fortfarande var slät om kinden och  n ä s t a n  bodde hemma hos sina föräldrar, fanns det en tecknad serie på TV, som handlade om en tämligen anakronistisk stenåldersfamilj, vid namn Flinta, och den  m a n l i g a  mänskan i den serien,  h a n  ropade så när han blev glad över nåt..

--Ska du inte dra  a n d a n  snart, matte.. Hundarna  h ä p n a r  över mattes svada..

Alltså:

Matte drog undan gardinen, såg att det fortfarande var  v å r v ä d e r,  blev glad och ropade som fader Flinta..

I går var det också vårväder och vi fick vara lösa på Stiby nästan en timme.. Agneta var med oss och hon och matte spanade efter blåsippor.. Damerna fann inga emellertid.. Bara blad, och  d o m  verkade ha varit med en tid..

Hasselblommor var det emellertid gott om.. Både hängen och honblommor..

--Då blir det nötter i år också, sa Agneta belåtet..

Matte förstörde en tand på nötter på Stiby en gång för många år sen..

Matte hade väldigt starka tänder.. T r  o d d e hon.. Och mumsade friskt på nötter hon knäckte mellan dessa så starka tänder..

Mera behöver inte säjas om  d e n  dumheten..

Jo, att den kostat henne åtskilligt med pengar under årens lopp.. Pengar, som hon kunnat använda till annat och trevligare.. H u n d m a t.. Tillexempel..

--Eller lyxig  m ä n s k o m a t.. Tillexempel på dej själv..Hundracka..

--Säj nåt uppiggande, vovvarna.. Matte slokar..

--Varför är du så melankolisk, matte.. Hundarna undrar eftersom det inte alls är likt matte att deppa.. Hon är för det mesta tämligen gladlynt.. När hon inte är  i l s k e n  förstås, men vad  v i  begriper så är det två sidor av samma mynt..

Nu är det så, att matte råkat få ögonen på ett par headers.. Jag  t r o r  iallafall att det kallas så.. Rubrikerna till ett par bloggar alltså..

Tydligen är dom här inläggen skrivna av  m y c k e t  unga flickor, som ägnar sitt liv åt att ha samlag med i stort sett vem som helst.. Eller för pengar.. Och känna sej malliga över vad dom gör..

Ä r  det här på allvar kan matte inget annat än känna sej deprimerad.. (Hon fann blotta rubrikerna så avskyvärda att hon inte öppnade bloggarna).. Hon hoppas innerligt att det är nån "sjuk jävel"  som har hittat på alltihop.. 

--Tänk, att en del barn inte får vara barn längre.. Och uppenbarligen  v i l l  dom det inte heller.. Vad ska hända med dom här barnen i förlängningen, frågar hon sej..

Matte har en väldigt god förmåga att köra huvet i sanden, men detta är alltför vidrigt för att hon inte ska bli illa berörd..

--Varför  b r y r  du sej matte, frågar hundarna.. Dom här barnen har ju  s j ä l v a  valt vad dom vill slänga bort sina liv på.. D u  kan inte göra ett smack för dom..

--Det är just det, suckar matte, jag  s ö r j e r  dom stackars, fattiga  liv dom så aningslöst kastar bort..

Nu börjar hundarna också sloka.. Svansarna hänger kraftlöst rakt ner, och vi vet inte  h u r  vi ska kunna få matte lite gladare igen..

--Inte alltid, säjer matte, måste man var glad, säjer hon..  Både mänskor och hundar har rätt att sörja och känna vanmakt ibland.. Sånt är livet, vovvarna små..

I gårdagens tidning stod det om en kurs i tangodans.. Efter vad vi förstod ska den här kursen flytta sej mellan städerna.. Just nu är den i Avkroken..

--Tänk, sa matte och fick nåt drömmande i blicken.. Tänk om det varit för ett par år sen.. I n n a n  foten rasade ihop och blev till en hög plockepinn..

--Är du mycket lessen, matte.. Hundarna står parata att leverera tröstens ord..

--Inte ett dugg, vovvarna.. Den här tangoplojen är ingenting annat än just det.. En ploj..

Frühling, Spring, Forår, Printemps, Prima Vera:  Åsåvidare i all oändlighet.. V å r e n  har lika många namn som  lilla Hallon.. Kärt barn .. Och visst är vi älskansvärda: Våren och lilla Hallon..

--Du har  r ä t t,  säjer matte, men ser ändå aningen  m i s s n ö j d  ut..

--Det hör inte till god mänskoton att framhäva sej på det viset..

M ä n s k o t o n,  nä.. H u n d t o n  är nåt helt annat..

Lilla mor nickar instämmande..

Matte påstår att våren  ä r  ovanligt tidig i år.. Hon har förmodligen rätt eftersom hon har en del vårar att jämföra med.. Systern är mer skeptisk till sin läggning, och menar att vintern kan komma tillbaka med full styrka vilken dag som helst..

En vår, som matte längtansfullt tänker tillbaka på, var lövträden utslagna i början av april.. Sommaren var lång och varm dessutom.. Varade till långt in i oktober..

--Vad ska du göra om det blir vår och grönt lika tidigt i år.. Vovvarna är nyfikna som vanligt..

--Tja.. Tja.. Först och främst ska jag glädja mej intill vanvettets gräns och sen ska jag rensa ogräs.. N i  kan förresten få hjälpa till..

--Fnys.. Dubbelt fnys..

--Egentligen, sa lilla mor,  e g e n t l i g e n  är mänskor ena besynnerliga figurer..

--Hurså.. Det är väl inget märkvärdigt med matte.. Och nåra andra känner vi knappt..

Det visade sej, att lilla mor kommit underfund med att mänskor ibland tillskriver sej egenskaper, som dom alls inte har..

En snål person kanske ser sej som generös tillexempel.. En argsint tycker sej vara mesig och tvärt om.. En totalt humorlös mänska anser att han har en sprudlande humor..

--Som en del  "humorister"  på TV således.. Ingen nämnd men heller ingen glömd.. Matte har blandat sej i hundarnas funderingar..

--Men varför är det så.. Inga  h u n d a r  gör på det sättet.. Vi har inget behov av att göra oss annorlunda än vi är.. Nåja, det  k a n  bero på att vi faktiskt  ä r  perfekta..

--Det där sista hörde jag inte.. Matte ser sträng ut..

--Och varför mänskor inbillar sej ett och annat om sej själva får ni fråga en beteendevetare om.. Det finns säkert förklaringar..

--Nu ska jag berätta nåt för vovvarna, och  d e t  är inget önsketänkande utan rena rama sanningen:

--Solen skiner och det är flera, flera plusgrader.. Jag har fått kängorna lagade och  d o m  ska användas tillsammans med hundarna i skogen i eftermiddag..

Det saknas inte glädjeämnen i denna den bästa av världar..

Minst tre månader med gipsad fot och absolut stillhet.. Sen konvalescens i ett halvår..  Minst.. S å  blir det för matte om hon låter operera sej..

--Aldrig på tiden.. Matte och vovvarna är  h e l t  överens..

--Vore jag yngre, säjer matte.. D å  vore det inget att tveka om.. Det är det inte nu heller.. Fast  t v ä r t o m..

Matte ska dock få hjälp med skor och inlägg, så vi kommer förmodligen att kunna fortsätta att leva som vanligt..

Nog om detta..

Det är redan fredag och mulet och ganska varmt.. Alla vi känner tycker  o m  det här vädret.. Åtminstone dom, som har elräkningar att betala..

--Jämfört med förra och förförra året kommer vi tämligen billigt undan, säjer matte, men tillägger att allt ju är relativt..

--Oj, pep matte i går innan hon skulle åka till Avkroken.. Oj,  t j u g o  grader i solen..

Och så tittade hon en gång till för säkerhets skull..

Jo då, det stämde.. Matte blev alldeles till sej och bestämde sej på stört för att  i n t e  ha på sej nåra ytterkläder..

Solen sken och matte trallade och sjöng och kände sej somrig till sinnes..

I Karlskrona ven vinden kallt och det var regn i luften.. Matte fick snabba sej in i värmen..

Ännu kallare var det när hon kom ut igen och när hon kom till Ronneby störtregnade det..

--Trodde du verkligen, att det var våren som kommit, frågade systern..

--Njaä, matte hängde med huvet och såg skamsen ut.. Njaä, men  h o p p a d e s  gjorde jag..