Hujedamej vilken förfärlig dröm jag hade i natt..

I drömmen hade jag  m a g i n f l u e n s a  och sprang förtvivlat och letade efter en toalett.. Hur det hela slutade slapp jag tack å lov att uppleva eftersom jag vaknade..

Man minns inte så ofta sina drömmar, men  e n  dröm jag  minns glasklart var den här:

Jag låg i sängen och en  m y c k e t  mager man klädd i svart kåpa rasslade in.. I handen hade han en  l i e.. 

"Gör vad du ska, men gör det  f o r t," pep jag förfärad.. D ä r  slutade tack och lov drömmen..

Årets sista dag har så smått kommit igång.. Vädret är som sej bör grått och tämligen varmt.. Missen är ute, och vad han gör  d ä r  är det  bäst att inte veta..

Ett Gott Nytt År önskar jag alla galaxens invånare.. H u r  dom sen ser ut och  v a d  dom än sysslar med..

Undantaget må vara Putin och hans vilseledda rövarband.. 

Vi ses 2023.. Hej och hå..

Var och handlade nyssens.. Fick för mej att inköpa lite lax och sparris för att fira det nya året i morron.. När jag ändå var i farten  köpte jag en flaska bubbel också..

I morron kväll ska jag duka fint och det ska porla i snygga glas.. Och missen och jag ska sjunga alla vackra sånger vi kan.. Och sen ska vi önska varann Gott Nytt År och och skåla för 2023..

Nåra nyårslöften ska vi inte avlägga.. Dom kan vi ändå inte hålla..

Sen, när det blir vardag igen ska vi fortsätta som vanligt: Att se till att katten har det bra.. Det får bli min huvudsakliga sysselsättning under det kommande året..

"En synnerligen  l o v v ä r d  sådan,"    kurrar lilla herrn..

Igår hände det som jag smått gått och planerat.. Jag köpte en  u l l k a p p a.. 

Inget märkvärdigt med  d e n.. Så har kamelfärgade kappor sett ut sen hedenhös.. Men  g l a d  är jag..

Jag är så fruktansvärt trött på alla ytterplagg, som liknar gammeldags sticktäcken.. Nutida också förresten..

Min köpte jag för tre (möjligen fyra) år sen på second hand och gav väl en femtiolapp för stassen.. Den är outslitlig och får mej att känna mej som en michelingubbe.. Numera.. Till en början tyckte jag nog att jag var fin.. 

Om vädret kan säjas, att det är  p r e c i s  som det ska vara så här års vid Hanöbuktens strand.. Dimmigt, småregnigt, blåsigt och alldeles, alldeles.. unde... Nä  d e t  var nåt annat..

Med ett förskräckligt brak kom herr Rönnerdahl instörtande genom kattluckan, och efter kom en  a n n a n  katt, som förvisso inte hade gott i sinnet..

Nåja, jag fick  u t  inkräktaren innan hen hann ställa till med nåt blodbadsaktigt.. Och "gjorde därvid denna reflexionen":  H u n d a r  har vänner.. Katter har  o v ä n n e r.. 

Men med mänskor kan katter bli mycket goda vänner.. Herr Rönnerdahl och jag är levande bevis för den saken.. Dom kan också bli vänner med  h u n d a r.. 

På den tiden när min man och jag hade vår vackra Newfoundland Joker, hade vi också två katter.. Silverfärgade Jocke och lilla sotsvarta, klotrunda Fia..

Aldrig nånsin det bråkades i den trion.. Inte i   d u o n  heller om sanningen ska fram.. Borgfred kallas fenomenet..

Idag har  s o l e n  varit framme.. Flera timmar faktiskt.. Snart ska vi väl börja märka att den stannar uppe lite längre.. Ökningen märks först på kvällen..

Jag gnetar på med min eskimåtröja.. Den kommer inte att bli direkt  d i s k r e t.. Om man säjer så.. 

Det är roligt med tröjor.. För nåra år sen köpte jag en som det stod så här på med stora bokstäver: "Hell Yeah",  men den har jag inte vågat ha annat än hemma.. 

En annan tröja stod det så här på "Jag är inte dum.. Jag har bara otur när jag tänker".. D e n  tröjan har jag däremot med förtjusning  haft bland folk..

Och så var det annandan, och vad annandagar ska vara bra för har jag aldrig begripit..   

Förr i världen var annandag Jul den dag på året när dom flesta  filmer hade premiär.. Att gå på bio annandag Jul var ett måste.. Att gå i julottan ena dan och på bio nästa jämnade liksom ut det allvarsamma med det roliga..

Det var säkert dans och kolifejs (Astrids uttryck) också på sina ställen.. Men dit gick inte jag.. D å..

Mina danskvällar ägde rum först när jag var runt femtio, men jisses så roligt jag hade på Ronneby Brunn och Hanöhus.. Och nån gång på Baldakinen.. Med barndomsvännen U. som bodde nära Malmö..

K r o g e n  skulle det vara för min del.. Sitta vid ett bord (helst  s i t t a  så lite som möjligt) med en sallad och ett glas vin var min melodi..

Tja.. Så fick jag vara med om  d e t  också.. 

Den  h ä r  annandagen har jag inte varit utanför huset.. Och inte har jag sett en enda mänska heller.. Folk har kanske äntligen lärt sej av  b j ö r n a r n a  och gått i ide..

Dråparen min flängde ut tidigt i morse och flängde omedelbart in igen med ett mordoffer i munnen.. Sopborsten fram och ut for ekipaget.. 

Mitt sticke växer och artar sej till nåt riktigt bra.. Frågan är om jag inte mallar mej en smula.. Tänk så duktig jag är..

Min finaste musik.. Vovvarna (åh vad jag saknar dom) sjunger stämsång och jag kan ännu höra hur det lät..

Juldagen infann sej med dimma och plusgrader.. Precis som det ska vara.. Nån vit jul tror jag knappt jag har varit med om..

På lunchen var jag bortbjuden till A. och J. i Näsum.. Och fick en trivsam stund tillsammans med detta par.. 

Jag hade fått en ytterst detaljerad vägbeskrivning av A. så jag körde bara  l i t e fel.. Och på hemvägen åkte jag inte fel alls.. Trots att det var tämligen dimmigt..

Jag är en person, som gillar att  s t i c k a.. Det har väl inte undgått nån vid det här laget..

För en tid sen började jag på en tröja med okmönster.. D e t  var modigt gjort.. Nåt svårare har jag aldrig gett mej på:

360 maskor på rundsticka och ett mönster som inte direkt ger sej självt..

Dramatiska färger har jag valt.. Svart, terrakotta och äggskalsvitt.. Den färg som Bengt Grieve i ett konståkarprogram beskev som  m ö r k v i t t ..

Ett och annat  f e l  har smugit sej in här och där, men trots allt förvånansvärt få.. Och  å t g ä r d b a r a.. De´ ni..

Nu frågar jag mej bara när jag ska  h a  den här stassen.. 

Svaret måste bli: nån gång när jag känner för det och vädret är lämpligt.. 

Julaftonsmorronen bjöd på rimfrost:

Jag har en väninna från ungdomsåren som heter likadant som jag.. Många flickor hette så när jag var ung.. 

Vi har täta kontakter med varandra min namne och jag.. I somras hjälpte jag hette att sticka en kofta, och den blev riktigt bra.. 

Hennes stora hobby är att  b a k a, och i går fick jag ett helt julbak med fina kakor som tack för stickhjälpen..

Ännu har jag inte rört gottiset, men i efter julbönen i kyrkan ska jag bjuda mina grannar på hembakat till kaffet.. S å  oärlig att jag kommer att låssas att det är  j a g  som är bagaren, är jag inte..

Läste i dagens tidning en artikel om våld i hemmet.. Tydligen är det vanligare på julen än nånsin annars.. Det är för sorgligt att mänskor ska slåss..

Eftersom män är starkare, blir det kvinnor och barn som får mest stryk.. Männen får nog en och annan hurril dom också, men kvinnors krafter räcker inte till att dänga särskilt hårt.. Tillhygge rekommenderas.. Nä fy,  d e t  var ett riktigt dåigt skämt..

En god och fridfull jul är vad jag önskar mänskligheten.. Tja... N å n  g å n g  ska det väl bli verklighet.. 

Och så konstaterar jag att det är Lillejulafton igen.. Året gick som vanligt i raketfart, och händelserikt var det.. 

Att jag  l e v e r  idag får tillskrivas en observant läkare, doktor Tomas, borta i Avkroken, som gav mej en medicin som håller tillbaka cancern och dessutom fått markörerna att gå ner från runt 2000 till 48.. 

Jag är oändligt tacksam och försöker så gott jag  k a n  ta tillvara den nådatid, som är mej given..

Hur gör jag  d e t  då.. Kanske främst genom att tänka både tillbaka och framåt.. Att komma tillrätta med tillkortakommanden och försöka undvika att upprepa dom.. Att bli lite bättre med andra ord..

Och så jobbar jag på med spelningen.. Ju mer jag lär mej desto större brister upptäcker jag hos mej..

Nåja, jag gör det bara för min egen skull.. Nån pianist blir jag aldrig.. Men när jag klarat nåt tidigare oöverkomligt

är lyckan total..

Och så umgås jag med vänner (det är inte så många jag har eftersom jag nog närmast får räkna mej som enstöring).. Men det lilla fåtal jag har försöker jag vårda mej om på bästa sätt..

K a t t e n  umgås jag givetvis också med.. Fast, det är klart, med katter är det så, att umgänge sker mest på  d e r a s  villkor.. Desto gladare blir jag när jag märker att missen faktiskt  s ö k e r  mitt sällskap.. När han inte   s o v e r  eller  j a g a r  förstås..Men nattsömnen förlägger han företrädesvis till  m i n  säng.. Nånstans nedanför mitten och utsträckt i sin fulla längd tvärs över..

Stickar gör jag också.. Och läser.. Och löser korsord..

Socialt  högacceptabla sysselsättningar som städning och liknande ser jag oftast till att strunta i..

Tja, God Jul får jag väl önska det lilla fåtal som fortfarande läser mina krior.. God Jul och må era kameler aldrig sakna vatten..