Som rubriken ovan började  M a j v i s a n . Den som ungsomarna i byarna förr gick runt och sjöng på Valborgsmäss.

Meningen var att samla ihop så många  ä g g  som det gick från hushåll och gårdar.. Äggen använde man till att göra majgille med "dans och kolifejs"..

Så småningom övergick man till att samla  p e n g a r. Förmodligen skulle dom pengarna användas till majgille dom också.. och så småningom dog majsjungandet ut..

Min matte berättar, att hon så sent som i slutet på 80-talet var med och sjöng maj.. Majsjungarna - inte sångarna- for runt på Lister i en liten lastbil med sittbockar på flaket. Församlingens kantor hade riggat på sej ett dragspel och stod för kompet.. Det här gänget fick ihop åtskilliga kronor, som dom satte in på Barncancerfonden.

Matte berättar att kvällen, nej  n a t t e n, slutade hemma hos en familj i Mjällby med att man åt ärtsoppa.. Den värmde säkert gott efter timmarna på bilflaket.. En och annan, som inte hade bil med sej, drack förmodligen lite punsch också.

Majsjungandet är det som sagt slut med, men Valborgsmäss firar man förstås. Matte ska iväg i kväll och titta på en majbrasa och lyssna på vårsånger och "träffa folk".. Det har jag hört henne planera i telefonen. Om  h u n d e n  får följa med vet  h u n d e n ingenting om  ä n n u . Förmodligen får  h u n d e n  stanna hemma. Det brukar  h u n d e n  få... 

Jaha, go´söndag där ute i värmen!!

Det känns som om våren håller på att bryta ut med full kraft (full kareta, som Agneta säjer).. Frosten har försvunnit och träden slår ut.. I alla fall ser dom en aning  m o l n i g a  ut.. --Det är  l ö v,  säjer matte andäktigt..

Vår och löv och blommor och värme är, efter vad jag förstår, väldigt viktiga för mänskor.. Jo då, visst är det skönt att slippa frysa. Det tycker lilla Hallon också..

Det har varit kallt och en smula vintrigt under nåra veckor och matte har bekymrat sej för hon inte kunnat vara i trädgården och stöka.. Nu ska det väl bli ändring på det..

--Bara det blir ett par varma dar, säjer hon och ser nästan  b i s t e r  ut..

Jaha, ska trädgården också utsättas för mattes minst sagt brutala åtgärder så må den bäva..

Clementinträdet har åkt in i  källarduschen med en dos gift i lövet igen.. Matte tyckte det fortfarande såg   l u s i g t ut..

Särskilt intresse ägnar både matte och lilla Hallon åt den förmodade granatäppleträdet.. Det är nu  t r e  hallonsvansar högt och smalt som en strumpsticka.. Matte går och funderar på att klippa ev toppen på det.. --För att få  g r e n a r  på det, säjer hon.

Lilla Hallon är fortfarande tveksam till att det verkligen  ä r  ett granatäppleträd som matte vårdar och bekymrar sej om.. Det  k a n  precis lika gärna vara ett ogräs..

En gång hittade matte en liten rot i trädgården som hon planterade och skötte om och vattnade och gösslade och tillåmed  p r a t a d e  med. Den lilla växten mådde som prinsen.. Och växte sej lika hög som matte själv..

Det var bara det att det var en  t i s t e l .. Det skar matte i hjärtat när hon var tvungen att  a v l i v a  den..

Av detta kan man förstå, att matte är en  v ä l v i l l i g  person med klena trädgårdskunskaper..

Idag artar det sej att bli hundsovarväder.. Det ska regna hela dan med början om en timme ungefär. Egentligen hade matte och hunden planerat en duktig vandring i skog och mark, men av detta blir inget.Visserligen vill  h u n d e n

gärna komma ut i den blöta, leriga naturen.. men...

--Joho, du.. Lerätare, säjer matte.. Hon uppskattar som bekant inte alltid mina matvanor..

Igår kväll skrämde jag nästan ihjäl både matte och mej själv..

Det var så här:

Jag hade lyckats ta mej upp i soffan i det rum där matte sitter och slamrar med datorn.. (Den soffan är det tillåtet att ligga i).

Gott och djupt låg  jag och snusade hoprullad i ena hörnet. Då hördes en skarp knall utanför. Jag vaknade med ett jätteryck och  t r i l l a d e  n e r  på golvet med ryggen före.. Lyckligtvis ligger det en tjock matta precis där jag damp så jag slog mej inte och inte heller  b r ö t  jag  nåt.. Men det var nåra ängsliga ögonblick innan jag samlat ihop mej och kommit på fötter..

Matte, som av erfarenhet vet hur ont det kan göra att dråsa omkull, blev fruktansvärt rädd att jag kommit till skada. Nu var det lyckligtvis inte så, men jag har fått ytterligare misstänksamhet mot allt vad hoppande heter.

Säkrast att hålla sej på marken och låta  m a t t e  lyfta mej när jag ska byta nivå..

Min matte har en liten last, ingen  s t o r, men en  l i t e n.. Själv kallar hon det inte last utan tidsfördriv. Ett spännande tidsfördriv..

Matte köper en och annan trisslott.. Hon vet mycket väl att hon aldrig vinner, men ändå skrapar hon på, minst en gång i veckan..

En gång vann matte femhundra kronor på en Bellmanlott.. Den gången köpte hon en Busnelkofta. Visserligen räckte inte pengarna till mer än  h a l v a  koftan.. men ändå.. Matte känner sej fortfarande jättelycklig när hon tänker på den där vintereftermiddagen 1989..

1989.. Det är således 23 år sen matte vann nåt på lotteri.. Det kanske är dags igen snart, menar hon och skrapar på.

--Vad ska du  h a  alla pengarna du ska vinna till? frågar hunden och lägger huvet på sned..

--Tja, lite isolering på huset och ett nytt avlopp skulle sitta fint, säjer matte.. Och så skulle jag  s p a r a  lite också, tillägger hon.. Och göra en långresa med bilen och lilla Hallon, funderar hon vidare..

Och så skiner hon upp:

--Jag kanske köper ett par siamesiska  k a t t e r, kvittrar hon..

Jag känner hur jag blir alldeles svart i ögonen..

--Häda inte, säjer jag och sväljer nåra salta tårar, som tillrar ner längs nosen.

--Lilla, lilla Hallon, säjer matte, jag bara skämtar.. Det var ett förskräckligt dåligt skämt, säjer hon och tar upp mej till sej i stolen..

--Är jag förlåten? frågar hon med näsan i min nacke..

--Hm,  d e t  tål att tänka på.. Helst över en skål med  h u n d m a t  .

--Det är inte dags för det ännu, sä'jer hon, men vi kan åka till  s k o g e n ...

Jag  h a r  tänkt färdigt. Matte är förlåten.. Och nu väntar  s k o g e n ...

Det är konstigt.. Egentligen verkar det som om ingenting, absolut  i n g e n t i n g  händer i vår lilla värld.. Men det är inte sant.. Det händer alltid, alltid  n å n t i n g ..  För det mesta inte nåt  d r a m a t i s k t  eller  f a r l i g t.. Men ofta nåt som är  r o l i g t.. och som man kan gå och tänka på och minnas och lite smått gotta sej åt.. Nåja, det händer  s o r g l i g a  saker också.. Fast tack och lov inte så ofta..

I söndag hände nåt som kunde ha blivit både sorgligt och dramatiskt om inte min matte sagt stopp och belägg.

Så här var det:

Vi satt som vanligt och halvsov i stolen matte och jag när jag hörde nån komma på uppfarten.. Jag till att larma och föra ett fruktansvärt oväsen.. Matte, vars hörsel inte på långa vägar kan jämföras med min, försökte tysta ner mej. Men inte höll jag tyst.. Värre och värre gormade jag så matte fick pallra sej bort till dörren och öppna..

På trappan stod en välklädd och artig man och frågade på bruten svenska om matte förstod engelska.. Jodå, matte  förstår  engelska och väl är det, för hon fattade precis vad han sa, och det han sa, var att han erbjöd sej att asfaltera mattes uppfarter..

Nu är det så, att matte har läst i tidningen om bedragare, som säjer sej vilja snygga till folks uppfarter och som tar bra betalt, tillåmed i  f ö r s k o t t, och sen struntar i att göra jobbet, eller gör det undermåligt..

Givetvis tackade matte nej till erbjudandet, men  d å  försvann lite av polityren och mannen försökte börja argumentera med matte.. Och vill veta varför hon tackade nej till hans "fina" erbjudande.

--Jag har  h ö r t  om er, sa matte. Fast hon sa det förstås på engelska. 

En som tystnade och försvann som en klick smör på en het potatis var "asfaltkokaren".. Matte kände sej förstås mallig och kaxade sej lite för sej själv..

I går i tidningen läste matte om en kvinna i närheten, som  o c k s å  fått besök, men som tydligen inte riktigt kunnat göra sej förstådd när hon tackade nej till asfaltmannen.  H o n hade fått hela sin uppfart sönderhackad när hon lämnade huset nåra timmar.. Asfaltsäljaren hävdade att hon tackat ja till hans erbjudande och hade mage att kräva en massa pengar av henne.. Nåja, polisen kom och haffade bedragaren.. Rätt åt en sån skurk..

Varför berättar lilla Hallon den här historien?

Jo, för att poängtera vikten av att inte låta sej duperas av folk som kommer och gör erbjudanden vid dörren..

Även om dom  s e r  prydliga och trevliga ut så kan dom  vara  k r i m i n e l l a...

Det osar katt.. Och det i lilla Hallons utrymme i bilen.. Det började med att matte tog ut min bur och satte den i tamburen.. Hon sa ingenting till förklaring, och ett tag fick jag för mej att hon skulle låsa in  m e j  i buren och låta mej sitta där idag.. Kanske som nån sorts  s t r a f f  för att jag åt bokollonskal i skogen i går. Skal som jag fick upp i sovrummet tidigt i morse. Så pass hänsynsfull var jag dock att jag hoppade (hoppade minsann) ner på golvet innan jag levererade..

Nä,  retroaktiv bestraffning liknar inte min mattes sätt att agera det allra minsta.. Således måste det vara nån annan anledning till att hon ställde in min bur i huset..

Och det var det!!

Det skulle skjutsas  k a t t e r  i vår bil.. Bilen formligen  s t a n k  av kattos när matte kom hem igen..

Det var i alla fall en tröst i bedrövligheten att hon inte tog med sej katterna  i n .. 

--Nu ska du inte vara sån! säjer matte.. --Anledningen till att det finns en lukt, som stör din lilla näsa, är att jag har hjälpt min syster med kattskjuts till veterinären,säjer hon nästan lite ilsket..  

Missarna skulle vaccineras och chippas och mattes bil lämpar sej mycket bättre för djurskjutsar än systerns..

Således fanns det en logisk förklaring till den gräsliga kattlukten..

Vi har tydligen begåvats med nån slags varannandagsväder, villket betyder att det i dag är mulet och blött och inte alls lämpligt för trädgårdsarbete eller skogspromenader.

I alla fall inte för  s k o g s p r o m e n a d e r  eftersom jag stoppade i mej godsaker i går, både jord och som sagt bokollon..

Matte var ärligt talat rejält trött på mej efter skogsvandringen i går. Eftersom jag nästan omedelbart efter start började mina kulinariska experiment, fick matte i stort sett  s l ä p a  mej dryga halvmilen.. Hon var trött, svettig och ilsken och jag var  b e s v i k e n ..

Livet är inte alltid rock´n´roll och marmeladsmörgåsar...

Tick,tack,tick.... S å n a  är våra dagar. Frost på nätterna och värme och sol på dagarna. Lilla Hallon letar reda på en solig plats på  g o l v e t  och sussar på sitt söta hundöra mens matte far som en liten.. nä, rätt så  a v l å n g  ska det vara, skottspole mellan källaren och yttertrappan med sina lusiga citrusväxter..

--Nu  s k a  dom bli friska, säjer hon bistert..Annars.. fotsätter hon hotfullt.. Annars åker dom på  k o m p o s t e n ..

Jaha, fråga mej så är det väl ingenting att tveka om.. Ut med dom bara..

--Tänk om jag skulle säja så om  d e j  din odåga, säjer matte.. Tänk bara om du fick bo på komposten efter att ha "parfymerat" dej gång på gång.. Och tänk om jag lär bli att smörja dej mot fästingar.. Och tänk om jag lär bli att köpa dyr hundmat utan lät dej krafsa fram lite gräsligheter på komposten.. D e t  skulle inte resultera i nån trevlig rondör det.

Lilla Hallon tar tillbaka sina förflugna ord.. F´låt så mycket.. Det  v a r  dumt sagt..

Igår tog vi vara på det fina vädret och var på Nytorpet över en timme.. Hela tiden var vi lösa och både matte och hunden skötte sej utan anmärkning..

Mja, matte gjorde förstås bort sej när hon tog ifrån mej en fläskkotlett jag hittat vid en grillplats.. Hade hon bara velat ha den själv hade jag väl inte sagt nåt om det, men hon kastade iväg den långt ut i sjön..

Lilla Hallon stod kvar på stranden och tittade långt och längtansfullt ut över vattenytan..

Jaha, d e t  var  dagens mänskliga obegriplighet.. Suck..

--Vad ska du ha dom där lusiga pinnarna till? frågade en besökare matte och pekade på hennes egenhändigt uppdrivna c i t r u s t r ä d.. Mattes stolthet och krönet på all mallighet..

--Lusiga.. vadå.. pep matte förfärat.

Jojomän.. Det visade sej att hela "orangeriet" var angripet av ohyra..

Nu gällde det att vara  m e t o d i s k  och  p e d a n t i s k.. En sak i taget.. Matte började med clementinplantan, som hon isolerade i källarduschen och som hon sprejade  g i f t  på. Kvickt igen med dörren så gasen kunde verka..

Nu på morronen när hon skulle hämta upp clementinen igen, kom hon på, att det kanske var bäst att klippa ner den och plantera om den. Till och med lilla Hallon begriper att klippningen skulle gjorts allra först.. I går kväll begrep inte matte det.. Men  n u  har poletten trillat ner.. Nu när hon inlett behandlingen av citronträdet.

Clementinen är omplanterad i en ny kruka och står på trappan i solen och försöker hämta sej efter avlusningen medan citronen, nyklippt och förgiftad, står i källarduschen.. I morron blir det apelsinens tur..

Usch så hemskt!! Matte är verkligen  b r u t a l  när det gäller att hålla växter och djur fria från ohyra. Piccolo dammsög hon och växterna stympar och förgiftar hon..

Hoppas, hoppas att lilla Hallon inte får nåra gratisåkare i  s i n  päls!!  D e t  vore mer än han stod ut med, inte parasiterna men väl  k u r e n ...