Det här med att sätta in  f u l a  bilder på gruppen "Listerlandet i centrum" har fått åtskillig respons.. 

Medhåll, mothugg, filosofiska utläggningar, historiska översikter och nu senast har jag tydligen blivit klassad som en risk för rikets säkerhet.. Herre Gud..

Det är så här: "Någonstans i Sverige" inte så långt härifrån ligger en anskrämlig byggnad, som  s e r  ut att ha tjänstgjort som militärförråd.. Den uppfyller alla tänkbara kriterier för fulhet, så jag fotade den och satte in den på listergruppen..

Fick omedelbart svar från en amper dam i  K i r u n a  (Jag googlade henne), som tillhöll mej det allvarliga att visa militäranläggningar.. Om det nu  ä r  en sådan.. Troligen har den iallafall varit det..

Och så pang, bom var inlägget raderat med bild, en kommentar och allt.. 

Sur blev jag och tog reda på (tack Britta) att dom enda som kan göra så är facebooks granskare själva..

Tydligen har dom ansett (kanske på tillrådan av kirunadamen, vad vet jag) att min fula bild utgjort en fara för rikets säkerhet.. Damen ifråga jobbar kanske för facebook.. Eller militären.. Eller båda.. 

Nu är frågan: kommer SÄPO att knacka på min dörr lite senare idag.. 

Gör dom det (SÄPO alltså) kommer dom att mötas av alldeles underbart vårväder.. Frågan är, vad dom kommer att göra med mej..

Egentligen skulle jag vilja sätta in den farliga, farliga bilden, men det  t ö r s  jag inte.. Storebror är tydligen på hugget..

Jag tar en annan, ofarlig fuling i stället:

Den här risiga byggnaden har fått massor av kommentarer.. Den  s k a  tydligen rivas och lämna plats för båtgarage..

I går kväll fick jag förfrågan om att ta över en åtta år gammal mellanschnauzer.. Mycket snäll och fin..

Jag var ett ögonblick svårt frestad, men beslöt att tacka nej.. Kände mej alldeles för gammal för att ta hand om en vovve på heltid.. En vovve, som dessutom tidsmässigt är på gränsen till det svåra.. Och det var väl  d e t  som avgjorde..

Att fästa sej vid ett djur, vars liv man tvingas avsluta, kanske redan efter ett par år,  d e t  orkar jag inte med.. 

Det känns som  v å r,  fast det kan det väl knappast vara.. På solsidan av huset kryper termometern upp emot 20 grader på eftermiddagarna.. Och  d e t  är långt ifrån normalt.. För ett år sen var det full vinter.. Iallafall ett par dar..

Så här påpälsad var jag när jag gick ut med lilla Hallon morronen för precis ett år sen.. Och igår gick mänskor i skjortärmarna i Sölvesborg..

Igår köpte jag ett par gåstavar.. Jag hade redan ett par, men dom var så slitna, att dom inte höll höjden.. Att gå med näsan mellan knäna tilltalar mej inte, så jag for iväg och köpte ett par nya..

I natt har foten väsnats, men ganska lindrigt.. Sömnen har inte störts nämvärt.. Jag undrar om återfallet berodde på att jag åt fläsk och bruna bönor på Blåregn i går.. 

I morse fick jag igång den solcellsfungerande vågen.. Tre kilo upp sen i somras.. D e t  är tämligen vedervärdigt..

Måste ta itu med vikten och det med detsamma.. Jag  v e t  ju hur man gör.. Det är bara så svårt att sätta igång..

Men jag  v ä g r a r  att ge upp.. Hur mycket jag än älskar god mat.

Idag hittade jag inget  f u l t  på min rektur genom Listerlandet.. Däremot fann jag nedanstående musketörer.. Jag kallar bilden: Atos, Portos och Aramis.. Och lilla Vicke Vire..

Det är konstigt.. När man väl har  b ö r j a t  leta vyer får man ett slags  bildseende i vardagslivet.. 

Jag har upplevt det förr: På sextiotalet när jag fotograferade flitigt..

Jag och Agneta var på Stiby idag.. Blåsipporna ligger i startgroparna, och det dröjer säkert inte många dar förrän hela skogen är blå..

Imorse hittade jag en liten tuss hallonhår i sovrummet.. Var  d e n  har hållit hus i nästan ett år kan jag inte begripa..

Kände mej glad, men sparade inte tussen..

När jag rev ut heltäckningsmattan i vardagsrummet för femton år sen hittade jag ett långt svart newfoundlandshår.. Den gången blev jag också glad..

Solen skiner och våren ligger i startgroparna.. Idag var det fjärde dagen i följd som jag har promenerat.. Det börjar kännas som om jag håller på att få  l i t e  kondition iallafall.. 

Om nåra dar börjar jag snygga till i trädgårn, och då behöver jag lite flås..

Spotta i nävarna.. 

Igår hittade jag ett riktigt fult motiv:

En samling halmbalar under ett trasigt täcke..

Jag blev så till mej att jag tvärbromsade och ut ur bilen.. Med kameran i högsta hugg..

Inte tänkte jag på att jag stod mitt på vägen.. Inte förrän en kvinna ropade till mej att flytta på mej.. 

Och  sen stannade en bil, och en ung man  f ö r m a n a d e  mej ganska vänligt att maka mej ur trafiken.. Kära hjärtanes..

Dom här personerna trodde nog att jag var på rymmen från nån institution nånstans.. Kära hjärtanes en gång till.. 

Vänligt eller.. Dom kanske var mer rädda om  b i l a r n a  än om mej, en bortkommen Laura..

Bilden är jag emellertid nöjd med.. Den uppfyller alla kriterier på fulhet jag kan tänka mej..

Egentligen  b e h ö v e r  jag inte vela omkring i trafiken.. Fula motiv hittar jag på betydligt närmre håll:

Det blir mycket jobb ett tag framöver.. Latmasken vrider sej redan..

I natt har sömnen varit dålig.. Fotens fel är det dock inte.. D e n  har skött sej i tio dar nu.. Nådde jag  ner skulle jag kyssa den..

I den här glasburken, som jag strax ska visa, har jag försökt mej på diverse experiment..

För nåra år sen provade jag på att odla  ett slutet system just i den här burken.. Det gick förstås åt pipsvängen.. Jag hade fått för mycket fukt i systemet och alltihop möglade.. 

Ett annat år bryggde jag  l i k ö r  i den och det smakade tämligen apa:

I somras fick jag en vacker orkidée och samtidigt rådet att sätta alltihop i vatten.. Bara vanligt vatten..

Så skedde, och nu blommar plantan igen.. Helt otroligt..

Och nu tjänstgör burken som kombinerat växthus och blomvas..

Jag fick plötsligt lust att försöka mej på att fixa till ett slutet system igen.. Jag  h a r  faktiskt en burk med gammaldags gummiring..

I den burken provade jag att göra kim-chi i somras, men  d e t  blev ingen  höjdare.. Förmodigen för att jag vägde upp salt på en hushållsvåg, som en gång ägts av min mans mormor, och hon var född 1877.. 

Jag påstår inte, att vågen är lika gammal.. Men inte långt ifrån..

Egentligen ska det finnas en vågskål av mässing också, men den kan jag i skrivande stund inte hitta..

Tillåmed  j a g  finner vågen anskrämlig, men den är fullt användbar.. Kanske inte för att väga  s m å  saltmängder med dock.. Den är magasinerad i ett skåp i köket.. Tja..

Det är  söndag och solen är uppe.. Jag tänker gå i kyrkan idag och måste iväg och få tag i en tjuga att lägga i kollektbössan..

Det  h a r  hänt att jag missat kollekten och  d e t  är nåt som får skammens rodnad att stiga på kinderna..

Det började halvt på skoj, halvt på trots.. Men det utecklades till nåt helt annat, nåt som jag inte kunnat förutse..

Jag menar givetvis mitt fulfotande..

Bilderna har tydligtvis väckt upp känslor hos listerborna, och aldrig har jag fått så många kommentarer som nu.. 

Det skrämmer mej faktiskt en aning.. Det som började som en ploj har börjat utvecklas till rena rama allvaret, och jag vet inte om jag klarar av att fortsätta.. Faktum är, att jag  s k ä m s  en aning..

Så fick bilden på min gamla brevlåda, som förvisso inte är nån prydnad, många djupsinniga kommentarer.. Kära nån..

Och så diskuterades bildernas komposition.. J a g  som bara knäppt.. Ibland med solen i ögonen så jag inte ens  sett

motivet..

Men.. Jag har  l ä r t  mej nåt dom här dagarna.. Och "det är allt som lärs av denna dikten"..

Jag är en misslyckad fulfotograf (bland åtskilligt annat, trollkonstnär och klassisk gitarrspelare exempelvis)..

Bilden på lörbyvägen i gårdagens listergrupp blev totalt sågad.. Folk tyckte den var  v a c k e r.. Det slutade med att jag också började tycka det.. Äsch.. Tala om misslyckande..

Idag har jag satt in en bild, som är så-in-i-helvete (ursäkta grovheten) ful att ingen på hela Lister kan få för sej att berömma den för annat än dess fulhet:

Brevlådan ifråga hittar man på Enevägen i Norje.. Ägaren har garanterat ingenting emot att skylta med den..

För en stund sen blev jag  j ä t t e g l a d.. 

Bland all grönskan i söderfönstret upptäckte jag en  k n o p p.. En knopp på en amaryllislök, som jag fick av E. för tre eller fyra år sen.. I somras satte jag ut den i hopp om att den skulle växa och frodas efter ett par intensiva blomningar.. 

Om det var sniglar eller sorkar som frodats vet jag inte, men den stackars löken var illa åtgången..

Jag tog emellertid in den och skötte om den efter bästa förmåga.. Och si:

En trind och blank amaryllisknopp.. Halleluja..

Det  f i n n s  glädjeämnen..

I går kväll spådde TV att det skulle bli snö över hela södra delen av landet.. Snö eller regn.. Halleluja, det blev regn..

Hittade en bok på hallbyrån, ditlagd nån gång efter ett loppisbesök: Lagercrantz  a n d r a  Lisbet Salander-bok.. Den första har jag missat, men det spelar faktiskt kvitta.. 

Boken  kommer att bli en lagom sysselsättning denna regniga dag.. Den och stickning..

Och så måste jag faktiskt åka och handla lite mat.. Då får jag inte glömma att ta kameran med mej.. Det finns  säkert en och annan ful vy att fota.. Tja, man har inte roligare än man gör sej..

Det märkliga är, att jag fick en enorm respons på min "fult på Lister"- idé.. L i t e  berodde det kanske, att jag började med att fota min egen österrabatt..

Idag sätter jag in en bild på vad jag tror vara en av Sveriges fulaste vägar: Lörbyvägen.. En  l å n g  raksträcka, där absolut inget händer..

Det här med att hitta fula vyer piggar upp mej nåt enormt.. Har gett mej själv nåt att bita i.. 

Jag undrar om jag kommer att våga sätta in en bild på Sölvesborgs stolthet: Den fula, fula bron över viken..

Vem vet.. Det kanske är fler än jag som tycker den är överreklamerad, och inte heller törs ropa "kejsarens nya kläder"..

En dag ska jag ta mod till mej och göra det..