Halleluja.. Nu lägger gubbarna sista handen vid gatan utanför mitt, den, som i långa tider mest liknat en schweizerost..

Bilden kanske inte är nåt vidare, men jag kunde ju inte gå fram till killarna och be dom smila upp sej inför kameran..

För nåra år sen köpte jagden här mackapären.. Men hur det var använde jag den knappast.. Jag tyckte ärligt talat att den var kuslig.. Att den lätt skulle kunna klippa av mej fingrarna förespeglade mej i ett förvirrat ögonblick.. I många förvirrade ögonblick..

Mackapären las till handlingarna, men häromdan kom jag att tänka på den.. Jag skulle  k a n s k e  ta fram den igen..

Jodå, den hittades lätt. men  s l a d d e n  till två hål i väggen gick inte att finna.. Alltså las den i malpåse igen..

Men, under över alla under, sladden hittades av en slump.. Snyggt förpackad för att jag skulle komma ihåg var den var..

Tja sånt händer.. 

Nu är jag inte rädd för apparaten längre, och i går använde jag den flitigt på gräsmattan mot vägen.. Du milde så fint det blev:

Idag fortsätter arbetet, och  d e t  kommer att ta tid.. Så småningom kommer mina gläsmattor att bli  j ä t t e f i n a  och det utan klippångest.. Nu sköter jag kanterna med klippdonet.. Halleluja.. (Jag hoppas glädjeyttringen halleluja inte uppfattas som hädelse.. Det är inte meningen)..