Oh, vad jag önskar att ansvariga på datortjosan, dom, som sköter om mina kontakter på apparaten, ville  g e  f a n  i  att ständigt och jämt ändra incheckningsrutinerna.. Dessutom på ett för mej  o b e g r i p l i g t  språk.. Jag kan drabbas av yrsel för mindre..

Snart övergår jag till att skicka meddelande med  b r e v d u v o r..

Men, som det står i Ove Thörnqvists visa från min undom "För dom har väl inget annat för sej, kan man tänka"..

Det ostadiga och varma vädret håller i sej.. Fortsätter det på det här viset kommer trädgårn garanterat att växa igen.. Och då sitter jag här.. Som en annan Törnrosa utan minsta chans att nån prins kommer och befriar mej.. Jag tror jag ka gå ut i garaget och hämta  y x a n..  För säkerhets skull..

Jag var precis ute och fotade den här vackra invandraren .. För att kunna föra över den till bloggen behövde jag knappa runt ett bra tag.. Säkert en förbättring.. Åtminstone för dom som, inte har "nåt annat för sej, kan man tänka"..

Jag funderar ibland (Jo då, det gör jag.. Fast det kostar på).. Just nu blir jag något konfunderad när jag tänker på vår fria vilja.. Den, som vi skattar så högt..

Anledningen är, att jag har hittat ett återkommande program på TV11 som handlar om mänskor, som har förstört sina liv genom ett ständigt, aldrig upphörande  ä t a n d e.. En vikt på 300 kilo är inte ovanligt..

Nu är dom sängligggande, ur stånd att gå och stå, totalt invalidiserade och beroende av sina medmänskors goda vilja..

Ätande.. Hela tiden ätande..

Och så gråter dom och skyller på livets elakhet mot dom.. Att inse att dom har haft sin egen fria vilja att äta sej till döds, vill dom inte inse..

Och så drar jag åt tankerepet ett snäpp till.. Och finner, att  j a g  också hade kunnat ta livet av mej.. Inte med att äta, men med att  r ö k a..

Tack och lov tröttnade jag på den här otäcka vanan.. Och slutade medan tid var.. Fast lätt var det inte, och fortfarande efter drygt 50 år kan jag känna  s u g e t.. Inte ofta, men det  h ä n d e r..

Nåväl.. Var kommer den fria viljan in här.. Jo, jag  v a l d e  att börja röka, och  d e t  var inte så lätt att lära sej, minsann..

Och jag  v a l d e  att sluta också, och  d e t  var ännu svårare, minsann..

Fast, det är klart.. Väger man lite drygt 300 kilo och är sängliggande som en enda stor svällande fettklump och plågas av en ständig glupande hunger, är det inte så lätt att börja äta lite mindre och röra sej lite mer..

Och förresten.. Vad ska man göra med allt  s k i n n  som blir över om man mot förmodan lyckas att gå ner till normala proportioner..

Det går kanske att garva det och använda som soffklädsel.. Usch..