Fyra timmar i trädgårn idag.. Det är inte så att jag vill  s k r y t a.. Långt därifrån.. Jag är bara så fruktansvärt  g l a d  att jag fortfarande  k l a r a r  a v  så många timmar.. 

Jag känner, att jag blir lite starkare för var gång jag jobbar i trädgårn.. 

Ena dagen  p l a n e r a r  jag vad jag ska göra nästa och  d e t  är ett bra sätt att jobba..

Kiskatten, herr Rönnerdahl, gör mej till och från sällskap.. Jag märker hur skygg och rädd han är för minsta oväntade ljud.. Så bra att jag ställde om en kattlucka.. Han behöver inte vara rädd för nånting egentlligen, nu när han kan springa in så fort det är nåt som skrämmer honom..

I morse saknade jag honom i sovrummet när jag vaknade, men missen var i köket, utsträckt i sin fulla längd på köksbordet.. Som rosen i tårtan, liksom..

Solen skiner, det blåser upp och pingstliljorna har börjat blomma..