Jag satt vid datorn och lade min morronpatiens, nåt som jag börjar varje dag med.. 

Upp på skrivbordet kommer herr Rönnerdahl och lägger sej bekvämt tillrätta fifty-fifty på skrivbordet och fifty-fifty i min famn.. Med kattmagen i vädret..

Sen händer följande: J a g  börjar tycka, att det känns lite  o b e k v ä m t  att stötta upp en tung och varm lealös katt, men väljer att sitta stilla.. Nänns inte  s t ö r a  missen..

Kort därefter börjar kissen  o c k s å  tycka att det hela är lite obekvämt, men  h a n  väljer att gå därifrån..

Då slog mej tanken, att katten var betydligt  ä r l i g a r e  än jag.. Även om han inte har en susning om vare sej moral eller ärlighet..

Så slog mej nästa tanke: Hur ofta väljer inte vi mänskor att sitta kvar i en obekväm ställning i stället för att tacka för oss och gå vår väg.. (Fri tolkning anbefalls)..

Jaha.. Således har jag lärt mej nånting idag och tagit ytterligare ett steg mot Nirvana.. Eller..

Det blir ytterligare en vacker dag, precis passande för ett rejält tag i trädgården.. Jag har exakt tänkt ut vad jag ska göra.. Men först ska jag träna lite på pianot.. Efter ett tag i täppan är inte fingrarna direkt lämpade för pianoklink..