En tanke slog mej plötsligt när jag var ute och fotade rosen jag planterade förra året..

Ännu inga blommor men den är frodig och fin..

Jo, tanken (Det är inte så ofta jag får en tanke, men när det händer måste jag notera det)..

Tanken var nån slag aha-upplevelse: Trots att jag aldrig gör nåra längre förflyttningar, känns det som om jag är på  v ä g  hela tiden.. Just nu omfattar jag trädgårdsarbete och pianoövningar och ingendera sysslan är direkt  s t a t i s k..

Så har det varit hela tiden.. Experimenterande har alltid ingått..Med varierande resultat måste jag erkänna..

Har resultatet av experimenterandet varit negativt, eller tillåmed katastrofalt, har det inte betytt så mycket.. Det har alltid varit själva  s y s s l a n  som har givit glädje och spänning.. (Tänk på Boye när hon säjer, att det var  v ä g e n  som var mödan värd)

Mitt jobb, på den tiden jag hade det, var sannerligen dynamiskt.. Saknar jag det.. Nä, allt har sin tid   (Det står fortfarande i Bibeln) och jag har som sagt inga problem med att hålla mej sysselsatt..

Inte med att lata mej heller.. D e t  ska jag göra idag.. Det regnar och det är bra.. Alltså mår mina växter bra.. 

Dessutom håller herr Rönnerdahl sej inne, vilket är bra för mössen men i n t e  för pianoövningarna.. Han visar nämligen tydligt, att han är en  m u s i k a l i s k  katt som föredrar  t y s t n a d..