Igår var det en sån där dag.. Full av förtretligheter.. Inga  s t o r a  men många  s m å,  så sammantaget blev det tämligen tungt..

När jag så satte mej framför datorn för att gnälla av mej lite kom jag inte in på vad-det-nu-heter och när jag så småningom skulle avsluta dagen tappade jag telefonen.. Rakt ner i källarhalsen for den.. Och gick i tre bitar..

Jag lyckades faktiskt sätta ihop den, men den var  d ö d.. 

Jaha,  d e t  var halmstrået..

Efter en god natts sömn kom jag på att försöka  s ä t t a  p å  telefonen.. Det där man gör när den varit avstängd och innebär att man trycker på en knapp och vid signal slår in en kod.. Och si (som det står i Bibeln) den kom till liv igen..

Telefonen är som en kär gammal vän.. Jag har haft den i elva år och den är vid det här laget tämligen sliten,, Och så är den förfärligt  t ö r s t i g.. Den dricker el minst en gång om dan.. (Jag höll på att skriv  t i m m e n,  men  d e t  hade varit att förtala den)..

Jag är väl medveten om att jag kommer att behöva byta ut den om en inte alltför avläsen framtid, men att den skulle gå hädan genom att dimpa ner i källaren hade kännts både sorgligt och respektlöst..

Gamle vän...

I morse i gryningen vann han igen.. Kattrackan..

Att  h a n  vaknar i svinottan mån väl vara hänt, men att  j a g  också måste göra det är snudd på hädelse..

Han har hela världen framför tassarna.. Matskålen står på vasken och kattluckan är olåst.. Det enda han behöver göra är att masa sej ut till äventyret.. Men  n e j, äventyret ska ske i min  s ä n g..

Jag försäkrar; När fem kilo tung katt landar på en mänskomage  k ä n n s  det.. Sker sen avstampet från samma mage känns det  ä n n u  mer..

Snart har vi vänt på dygnet missen och jag.. Vi (inte frivilligt för min del) vaknar på småtimmarna och måste fökljaktligen få skönhetssömnen på dagen..

Men: Även om jag insett, att tillvaron skulle ställas upp och ner om det kom en katt i huset, hade jag  a l d r i g kunnat lämna honom dumpad och övergiven uppe vid Nytorpet..Evig skam över dom som gjorde det..

Kissen har fått det bra, och  m i n  tillvaro har blivit betydligt roligare med honom i huset.. Tillgivna varandra är vi.. Ända in i kaklet..

Bigarråträden blommar, liksom fågelbärsträden.. Bara det inte blir frost kommer skörden att bli riklig i sommar.. Till glädje för både mej och alikorna..

Den fjärde maj klockan halv åtta på morronen tog jag detta kort genom fönsret till arbetsrummet..

Idag regnar det, och  d e t  är välkommet.. Vi bönner behöver lite blöta för att våra odlingar ska må bra..

Ta det här med bonne inte för allvarligt.. Jag är ingen bonne och mina odlingar inskränker sej till ett par vanskötta gräsmattor och en och annan rabatt..

I dag var jag med B. på Sölvekull handelsträdgård..

Jag köpte en liten grästuva och en brun dahlia.. Tanken var att plantera dom i den nya rabatten vid gaaraget, men jag tyckte dom var finare i samma kruka på trappan.. Jag ska nog köpa till ytterligare en liten växt.. Det gör jag i morron..

Jaha, så var första maj över.. Eller Valborg, som dagen egentligen heter..

Bodde man i stan förr i tiden så var första maj den dag men tog på sej sommarkläderna, gärna  n y a  sådana, och flanerade på gatorna och visade upp sej.. 

Mina år i ringarna bodde jag i Karlshamn, och där var det  v e r k l i g e n  mycket folk ute och umgicks.. Jag minns hur roligt det var att kolla in damernas vårstass..

Efter examen jobbade jag ett par år på Karlshamns Allehanda.. Där hade vi en nattredaktör, som var något av en poet.. Och gripen av våryra skaldade han en vers, som började så här: (Han sa aldrig om det var självupplevt)..

"Jag mötte en flicka en försommarnatt med swagger och florbestänkt hatt".. (Swagger var en slags vid jacka)..

Jag minns inte ordagrant hur versen fortsatte, men på slutet fick han skiljas från flickan.. "Ty jag ägde ej alls den femma som flickan begärt".

Och så inbillar sej varje ny generation att  d e n,  och endast den, upptäcker synden..

Jo,  s y n d e n.. Den associeras alltid med svart.. Oskulden med vitt.. Tittar man på herr Rönnerdahl tror man gensat att han är en syndfri varelse, som aldrig ställer till med nåt.. Ängeln lik liksom..

Men så tittar man lite närmare på honom och upptäcker den sotsvarta  s v a n s e n..

Nån gång på sextiotalet fick jag ett litet skott från min morfars jasminbuske.. Inte brydde jag mej stort om  d e t.. 

Under mina trädgårdsointresserade (vilket ord va) år flyttade jag busken, eller snarare buskarna omkring lite slött sådär.. Och till slut struntade jag fullständigt i trädgården..

När jag så småningom började intressera mej för trädgården, dängde jag ner en liten bit av jasminen på nordsidan, där egentligen ingenting trivs.. Eftersom det var morfars buske nändes jag inte totaleliminera den..

Igår rädddade jag en litet rotskott (halleluja) och grävde ner det med stor omsorg på garagets västsida, där jag som bäst håller på att göra en rabatt..

Det är första gången sen morfars dagar som den här växten blivit föremål för omsorg, tillåmed ömhet och kärlek..

När den rotat sej ordentligt ska den få en giva kogössel.. Det har den inte fått på över femtio år..

Minsann nåra  l i l j e t u l p a n e r  har klarat sej ganska många år vid det här laget:

U t  gick en vit katt med svart svans.. I n  kom en grå katt med svart svans..

--Vill inte va´ med på bild, sa han och glodde argt..

,