Min första tanke om gårdagen var, att absolut  i n g e n t i n g  hände.. Men fel hade jag.. Det hände visst nåt.. Tillexempel träffade jag en gammal kollega från Mörrumsskolan när jag var i mataffären.. Vi hade en mycket trevlig pratstund..

Det är konstigt egentligen.. När man träffar mänskor från förr förpassas man omedelbart till att bli den person man var  d å..

Vad hände mer.. Jo, jag rensade nästan klart uppfarten mot entren.. Kiskatten var med till och från.. Det är trevligt när han poppar upp och stryker sej mot mej.. Han stannar aldrig länge.. Bara så länge att han verkar förvissa sej om att jag är kvar..

LIlla herr Rönnerdahl har varit min katt i ett och ett halvt år nu.. När han kom var han rädd och oerhört misstänksam, full med inälvsmask och i dålig kondition dessutom.. Han rev sönder och kloade på det mesta, både möbler och tapeter..

Inte kunde jag börja rya med en stackars katt, som tydligen fått mer än nog av den varan, så han fick fortsätta att uppföra sej som en vildkatt.. Tills vidare..

Varför jag tror att han blivit utslängd beror på att det stod ett fat med mat på platsen.. 

Och så började ett tålamodsarbete och  d e t  har gett resultat.. Numera är han en säker misse och han vet var hans 

trygghet finns.. Börjar han kloa på nåt säjer jag med  d j u p  röst  f y y y, och då fattar han att han beter sej olämpligt.. Tittar på mej och går därifrån..

För övrigt  p r a t a r  jag med honom mycket, mycket.. Berömmer, gullar och fyar..

Jag kan inte annat än klappa mej på axeln och säja "Bra jobbat".. För det är ju så man säjer idag..

Så här sover bara en totalt avslappnad och tillitsful misse.. Bra jobbat, Kerstin..