Häromdagen hände nåt ganska fantastiskt, och  d e t  ska jag berätta om nu..

Det var så här:

Jag höll på att krångla mej in på en gratisparkering i Karlshamn.. (Parkering är  i n t e  min starkaste sida).. Då svischade en stor, grå bil in bakom mej.. Ja jäklar, den damen  h o n  kunde parkera.. 

Och så stod vi öga mot öga, och  d å  sa hon:-- Visst är det väl Kerstin.. Och det var det ju..

Det visade sej att hon varit min elev nåra år på sjuttiotalet.. Store tid.. Hur kunde hon minnas mej och  k ä n n a  i g e n  mej efter alla dessa år..

--Jo då,  d e j  minns jag, sa hon.. Hon sa det så glatt och vänligt så jag fattade att minnena var goda..

Det är otroligt roligt när gamla elever kommer fram och hälsar.. En del tillåmed  k r a m a r  mej.. Ännu har det inte hänt att nån kommit fram och velat ge mej en snyting.. Men en vacker dag händer väl det.. Också..

Det är tyst och stillsamt här i Norjes utkant.. Musiken har inte börjat ännu.. En del festivalbesökare vandrar förbi här på väg mot rocken.. Med kassar och ryggsäckar försedda..

Det är spått att det frampå söndag eftermiddag ska komma in ordentligt med regn.. Bra.. Det behövs för att skölja bort all begagnad öl..