Sommaren har kommit tillbaka.. Det är  v a r m t  (tack för det)   och det blåser precis lagom..

Jag har äntligen tagit mej i kragen och börjat med stavgång.. En tur på nåra hundra meter morron och kväll.. Det gör mej gott..

Ännu har jag inte varit och fått ordning på bildhanteringen.. Det känns  m o t b j u d a n d e  att ge sej in till Elgiganten igen på nåt vis..

Idag är det den  r i k t i g a   missommaraftonen.. I min barndom firades den alltid med dans kring majstång på nån äng i byn.. Alla var där, gammal som ung.. Jag, som var  m y c k e t  ung då, tyckte det var den roligaste kvällen på hela året.. Å, så roligt det var att flänga runt stången och sjunga för full hals..

En sång begrep jag emellertid mej inte på.. Den handlande om daggstänkta berg, som lånat av små  r a g d e r n a  sin färg.. Inte visste jag vad små  r a g d e r  var, och inte om det fanns  s t o r a  sådana heller.. 

Ovanstående får mej att minnas en liten tjej i tvåan ungefär, som påstod att kaffegöken var en fågel..

Slutar med en liten limerick, varifrån den kommit vet jag inte.. Det är inte jag som totat ihop den.. Och inte min man heller, trots att han var fena på såna alster..

En löpare från Getapulien, den, må ni tro, var en kuli´ en.. På missommardan han sprang genom stan.. Och ropade "Nu är det jul igen"..