Aldrig har jag blivit så rädd..

Det var så här:

I gårdagens solsken höll jag på med ogräsrensning i sydrabatten.. Det gick väldigt bra och jag satt på min pall och riktigt  n j ö t.. 

Men så hände det.. Jag reste mej för att komma åt ogräs längre bort.. Lyckades sätta krokben för mej själv och föll som en fura..

--Nu pajar min benlagning, var det enda som for genom min skalle.. Nu går både jag och sommaren åt pipsvängen.. Hjälp.. Skräck..

Man hinner bli ordentligt rädd på bråkdelen av en sekund..

Men både jag och lagningen  h ö l l.. Halleluja.. Dom  k a n  tydligen sina saker på ortopedkirkugen borta i Avkroken..

Halleluja, en gång till.. Visserligen slog jag mej rätt duktigt, men efter ett helt liv som snubblas, är lite blåmärken inget som bekymrar mej.. 

Man kan bli  s u g e n  på dom märkligaste saker..

I går greps jag av en okontrollerbar längtan efter  b l å b ä r s s y l t.. Jag var helt enkelt  t v u n g e n  att skaffa lite av den varan..

När jag sen smakade inköpet var det inte ens gott.. Alldeles för sött enligt min smak.. Tja..

Det ligger brödsmulor på skärbrädan.. Det märkte jag inte när jag tog kortet, vilket skedde precis nu..

Sylten, som alldeles mist sin lockelse, ska jag använda när jag lagar pannkakor nån gång i framtiden..