Ingen har väl undgått att märka, att jag gillar växter.. Både inomhus och utomhus sådana.. Näst efter hundar och katter tycker jag väldigt mycket om växter..

I mitt sydfönster blir växterna stora.. Enorma, nästan.. 

Idag ska jag berätta om en växt, vars namn jag icke vet.. Jag fick den för lite drygt två år sen av E. och hennes syster K..

Jag är väldigt glad över att jag fick den här växten.. E. lever inte längre och växten är en påminnelse om henne och hennes oerhört gedigna personlighet..

Länge stod den här växten i halvskugga, för jag hade fått för mej att det var det rätta för den, men för ett par månader sen planterade jag om den och satte den i sydfönstret.. 

--Det var skillnad det, som flickan sa när hon bytte fästman..

Nu märker man riktigt hur växten trivs och blir större och frodigare för var dag..

Vore jag lite mer observant skulle jag ha märkt och sopat upp jordsmulorna från bordet och tagit bort sekatören.. ´Säkta min försumlighet..

Porslinskatten får dock vara i fred så länge det passar hans lilla majestät.. Kisen fick jag en gång för länge sen av en annan kär vän, som lite längre finns..

Idag är det sista dagen på maj månad och jag och Agneta ska åka till Fiskerian i Hörvik och äta lunch.. Det är fint väder, så det passar att sitta ute.. Inne vågar vi inte sitta så länge influensan härjar..