Igår var jag  f l i t i g.. Idag ska jag inte göra ett dugg.. Bara sitta på en skärgårdsbåt och njuta av svalka, glittrande hav och vackra vyer..

S å  ska man ordna det för sej.. Om man lite  l a t  förstås..

Det är mycket på denna jord jag inte begriper.. Bland annat detta, att man inte får vara glad och tillåmed malla sej lite när man tycker man har gjort nåt bra.. Fast.. om sanningen ska fram.. så är det inte  l i t e  jag mallar mej.. Jag ska strax visa nåt som jag storligen mallar mej för:

Att den här växtsamligen blev så bra beror inte precis på  s k i c k l i g h e t.. Snarare var det så, att jag stod med diverse plantor, som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.. Och så påtade jag ner dom bland rosorna..

Solrosen kom tillomed frivilligt.. Olivträdet, som har skjutit trettiocentimetersskott, planterade jag emellertid medvetet bland rosorna.. Bra gjort, damen..

Visst blev det  b r a.. Tack vare den här lyckade odlingen, och tack vare ett besök på Engelska trädgården på Österlen

och, inte minst, tack vare Brittas goda fördöme och stora kunskaper, som jag får ta del av när helst jag behöver, har trädgårdsintresset fått en jätteskjuts.. (Är det nån som lägger märke till vilka långa, knepiga  m e n i n g a r  jag ståtar med.. Det är med dom dom med  s o l r o s e n.. Dom bara kommer)..

Synd bara, att jag blir så fort trött.. Nåra  h e l a  dagsverken är inte att tänka på för min del.. Ändå är jag stolt och glad för jag tycker verkligen att jag gör ett bra jobb.. Sen får Jante  tycka vad  h a n  vill.. Pilutta dej..

Puh.. Alla tretton buskarna klippta.. L i t e  ojämna blev dom allt, men  d e t  kan jag rätta till om ett par dar..

Allt klippet fick plats i ogrästunnan, men det var på håret.. Hade jag inte klippt ner slanorna till decimeterstora bitar hade det aldrig gått.. Ganska stolt över mitt arbete är jag:

Puh, varm är jag och trött.. Jag har  n ä s t a n  klippt klart buskraden mot vägen.. Så här stora och vidlyftiga hade buskarna hunnit bli:

Dom är en bra bit högre än jag..(Grannarnas hus skymtar i bakgrunden)..

Av dom tretton buskarna har jag klarat av åtta i dag.. Fem kvar till i morron.. 

För att allt klippet ska få plats i ogrästunnan måste jag dela det i småbitar.. Frågan är om jag inte måste lägga en del i säckar och åka till tippen med.. Tunnan är redan på väg att bli knökfull..

Man kan tro att jag sitter och  l a t a r  mej, när jag sitter i min hopfällbara stol, som jag oftast placerar i trädgårna sydvästra hörn.. Där är det skuggigt och behagligt, och, ja visst, det  h ä n d e r  att jag somnar när jag sitter där..

Men egentligen sitter jag och  a r b e t a r.. Jag  f u n d e r a r  nämligen på hur jag ska fortsätta med trädgårdsarbetet längs med garagets västsida.. Jag gör upp planer.. Och  f ö r k a s t a r  dom.. Gör upp och förkastar..

Igår hade jag en förträfflig lösning.. I dag en annan.. Tja..

Oftast kommer herr Rönnerdahl och gör mej sällskap en stund.. Sen försvinner han in i häcken bakom mej.. Och rumstrerar.. Nånting kan han knappt fånga inne bland kvistar och löv.. Och  d e t  gläder mej..

En gång i tidernas begynnelse skaffade jag en kvittenbuske.. Tanken var förstås att göra marmelad på frukterna..

Av marmeladeriet blev inte så mycket och busken stod vid östväggen och gjorde föga väsen av sej.. Ända tills för ett par år sen..

D å  satte den igång att bre ut sej.. Inkräktade på min gamla Paul´s Scarlett-ros gjorde den också.. Det så nästan ut som om den tänkte  d r ä p a  rosen..

I morse bestämde jag mej för att ta bort den.. Den gick inte så bra för det visade sej att  r ö t t e r n a  var alltför djupa för att jag skulle klara av att gräva upp busken.. Istället fick jag klippa bort allt ovan jord och hoppas det räcker för att ta kål på busken..

På bilden ser man en självsådd solros, en höstaster och som sagt kvittenbusken.. Plus lite annat smått och gott.. R o s e n  mår inte bra, och  d e t  syns tydligt..

Inget av busken är kvar över jord.. Nu  gäller det att hålla efter eventuella nya skott.. Och så ska jag snygga till rosen.. Det gör jag i morron..

En stor, vit (nåja) katt rasslade in genom kattluckan och flängde upp på vasken, där han har sin matskål..

Hur hondan kan nån levande varelse kunna bli så skitig på bara nåra minuter.. Ofattbart..

Det blåser idag.. Det blåser av bara den.. Riktigt skönt, må jag säja.. Det är betydligt friskare i luften än det har varit på länge.. Tänk, att jag skulle  s a k n a  blåsten.. Men  d e t  har jag gjort..

Det är söndag och det är förmodligen lagom åt mej..

Nu ska jag inventera kyl och frys och se om jag kan hitta nåt att laga till lunch.. Jag  t r o r  att jag har en bit falukorv nånstans..

Jag är ganska pragmatisk när det gäller matlagning.. Jag brukar göra en stor sats och sen har jag mat i flera dar..

Med lite olika tillbehör och kryddor blir satsen ätlig ända till "the bitter end".. (Jag  u n d r a r  förresten om det är därför jag har diagnosticerats med kronisk magkatarr).. 

Igår fick vi verkligen lära oss vad begreppet  f ö r s m ä k t a r  innebär.. Hettan var fruktansvärd, men  d e t  kunde man väl stått ut med om det bara inte varit så ohyggligt  f u k t i g t.. 

Jag ringde och frågade min naturvetenskapliga systerdotter vad luftfuktighet egentligen innebär.. (Jag var väl rädd att jag skulle  d r u n k n a),, 

Hon förklarade mycket pedagogiskt och jag begrep fortfarande inte, men så mycket fattade jag, att det inte förelåg nån drunkningsrisk.. Och  d e t  räckte för mej..

Jag brukar påstå, att det inte går en vecka (Jag tänkte först skriva  d a g,  men  d e t  vore att ta i)  utan att jag lär mej nåt nytt..

Häromdan lärde Agneta mej, att man släcker törst bäst med vatten, som inte är för kallt.. Kranvatten utan isbitar är det bästa.. Tänk, d e t  hade jag aldrig begripit.. Heller..

Nåt  a n n a t  jag har lärt mej på sistone är, att  f ö r s t  växer små katter och blir  s t o r a  katter.. Sen börjar deras m o r r h å r  växa och bli styva och kaxiga.. Och  l å n g a  förstås..

Ja, du herr Rönnerdahl, nu är barndomen definitivt förbi..

För många år sen (sisådär en arton) köpte jag en krukväxt, som skulle vara mycket lättskött.. Man skulle faktiskt kunna ha den i  g a r d e r o b e n.. Vad nu  d e t  skulle vara bra för..

Tiden gick och växten varken trivdes eller vantrivdes.. Den bara fanns.. Som tapeten på väggen ungefär..

För en tre, fyra år sen började den dö.. 

Kvar i livet fanns ett litet skott, som jag satte i vatten..

Långt om länge började det spira små rotanlag på skottet, och jag planterade det i jord.. Efter en tid kom det tillåmed ytterligare ett litet blad.. Kan man se till vänster om plantan..

Efter tre års god skötsel och fotograferad i motljus ser växten ut så här i dag:

Så här frodig och fin har den aldrig varit förr.. I stället för mörker har den fått  l j u s,  och  d e t  trivs den förträffligt med..

Idag behagade herr Rönnerdahl väcka mej vid halv sex.. Han var hungrig, sa han, men exmerade inte maten jag satte fram.. Förtröten gick han sen ut.. Skulle fånga sin  e g e n  mat, sa han.. Usch ja..