Dyngsur, som vi säjer här vid Hanöbuktens strand, (Det betyder genomvåt, om nån undrar) är jag efter att ha snyggat till buxbomen nån halvtimme..

Det är inte som det  r e g n a r,  och det är inte som jag har  a n s t r ä n g t  mej till bristningsgränsen.. Nä, det är värmen.. Termometern på östsidan visar 38 grader.. Och det är totalt  v i n d s t i l l a..

Tänk om man kunde  b u t e l j e r a  värmen, och sen släppa ut lite av den när det stormar och regnar och termometern visar minus.. Små varma, trevliga pustar, liksom..

Jo, buxbomen.. Jag får räkna med att snäppa bort ett och annat som skaver mitt estetiska sinne dom kommande dagarna.. B å d a  buskarna blev någorlunda, men jag vill gärna att dom ska bli någorlunda  p e r f e k t a.. 

Biggarråträden är i dålig kondition.. Jag funderar på att låta ta bort dom till hösten.. Bären sitter dessutom för högt för mej, och den tiden är förbi när jag klättrade på stegar.. 

M å s a r n a  blir förstås förtörnade om jag sågar ner deras matbord.. Jag försöker tala om för dom, att måsar ska fånga  f i s k,  inte körsbär.. Men  d o m  bara glor och okvädar..

Den tiden är förbi, när körsbärsgrenarna såg ut så här.. Sic transit..

Dom bär som finns idag är ofta  m ö g l a d e.. Hur i all världen dom kan vara  d e t  så torrt som det är. begriper jag inte.. Heller...

Buxbombuske före och efter:

Tja, inte så illa pinkat, eller hur:

Jag känner mej smått mallig, m e n  det är en till som ska klippas.. Och  d e t  någorlunda likt.. Det får bli nästa dags pensum.. Nu är det redan för varmt för kroppsarbete.. Tja, för arbete över huvud taget..

I eftermiddag ska jag titta på en film, som fick mej att gråta floder när jag var fjorton: Chaplins Rampljus..

Jag satte mej i biosalongen beredd på riktigt trams (När man är fjorton är man allvarligt lagd.. Åtminstone var jag det).. 

Och vad hände: Jo, från första filmmetern satt jag som trollbunden med tårarna rinnande längs kinderna..

Jag har sett filmen sedan också.. Sista gången var nån gång på åttiotalet på TV.. Jodå, den  h ö l l  fortfarande..

Det ska bli spännande att se om den kan trollbinda som den gången jag var fjorton år och grät mej igenom den underbaraste saga jag nånsin kunnat drömma om.

En och annan gång under årens lopp har Agneta, Britta och jag gjort en utflykt..

Så skedde i dag och färden ställdes till Engelska trädgården på Österlen..

D ä r  var det mycket att beskåda och förundras över.. Och lära sej av.. Jag känner. att jag fått åtskilliga idéer till min egen blygsamma täppa..

En tanke slog mej för ett tag sen: Jag är så gammal att jag kanske aldrig får nån längre glädje varken av trädgårn eller av pianospelet.. Eller av herr Rönnerdahl..

Men så kom nästa tanke, nämligen den,att jag må gå in med liv och lust med både trädgård och pianospel och tacksamt ta emot den glädje dom här aktiviteterna ger mej.. Så länge jag  k a n.. Kissen är en guldkant på min tillvaro, och jag vet, att han inte blir lämnad i sticket om nåt skulle hända mej..

Mitt glas är således halvfullt och på väg att fyllas ytterligare.. Jag är en gynnad person, som är beredd att njua och glädjas så länge jag  har möjlighet..

Nu är klockan halv sju och det är mycket varmt ute.. Den här kvällen ska jag tillbringa i stolen i  mitt goa trädgårdshörn.. Kissen ska vara med mej så mycket han har lust.. Själv ska jag fundera på nästa trädgårdsdrag..

Jo, så här var det;

Igår kväll, när jag satt vid datorn, ringde min snälla grannfru och frågade om hon fick bjuda på ett glas vin i  m i n  trädgård.. (Den är så mysig, tycker hon)..

O m  hon fick.. 

Jag tryckte på en knapp där det stod "spara", tror jag, och susade ut glad för inbjudan..

Vi satt och småpratade och smuttade tills det började bli mörkt..

Nöjd och glad och en aning på snusen skulle jag fortsätta med min blogg, men då märkte jag att den var  s k i c k a d..

Så om nån tyckte att gårdagens kria verkade lite  s t y m p a d,  så berodde det på oväntad trevlighet..

För nåra år sen fick jag tvenne buxbomplantor, som jag satte en på var sida om garageuppfarten.. Nu har dom blivit stora och  r i s i g a  och måste ansas.. D e t  får bli dagens pensum..

För ett par tre år sen, när dom fortfarande var  h a n t e r b a r a,  rundklippte jag dom.. Jag får väl försöka följa den kllippningen, och går det inte låter jag ta bort dom.. Stora och risiga skämmer dom istället för pryder..

Tack signaturen Göran för din kommentar om flygande Jakob..

Och du undrar varför jag inte publicerar kommentarer.. Faktum är, att jag inte haft en aning om att man kan göra nåt sånt.. Det vet jag nu, tack ska du ha, men jag har ingen aning om hur man  g ö r  det..

På tisdag träffar jag en datorkunnig kvinna.. Hon kanske kan  v i s a  mej hur man gör..

Det sorgliga är, att jag fortfarande befinner mej i bläckpennornas och petmojarnas tidevarv.. 

Inte på hela dagen har jag kunnat komma in på min blogg.. Och inte begriper jag datorspråket heller så inte har jag kunnat läsa mej till vad det varit för fel..

Den här vackra herrgårdsbegonian fick jag för tre år sen av Agneta.. Den har bara blivit större och finare för vart år..

Den står skyddat på trappan dit inga stormar eller slagregn kan nå den..

För nåra år sen planterade jag herrgårdsbegonior i min loppisgryta.. Dom var hur stiliga som helst.. Men så kom slagregnet och blåsten:

Så stilig planteringen var och så glad jag var för den..

Säj den glädje som varar beständigt.. Eller som lilla Hallon brukade vässa sitt latin och säja: Sic transit gloria mundi..

Oj då.. Jag råkade kasta ett getöga på min egenhändigt uppfunna och grävda  d a g v a t t e n l e d n i n g.. Och jag fann, att den höll på att växa igen..

Fram med verktyg och full fart.. Efter en stund var den som ny igen.. Sen satte jag igång och kantklippte alla gräskanter och rensade bort ogräs där ogräs  b e h ö v d e  rensas bort:

Innan jag grävde rännan hade jag översvämning i källaren varenda sommar.. Den för bort dagvatten alldeles fenomenalt och källaren är numera torr.. Inom parentes fattar jag inte att jag var så klyftig att jag kom på att gräva den..

Jag var bjuden till Agneta på lunch idag.. Hon bjöd på en spännande kyckling- banan- bacon och jordnötsrätt, som jag aldrig smakat förr.. Hon kallade den "flygande Jakob".. Varför begriper jag inte.. Nog tyckte jag, att den låg snällt stilla på tallrikarna.. Gott var det iallafall..

Kaffet på maten åkte vi in till Slövesborg och tog.. Vi satt behagligt under tak på trottoarserveringen vid torget medan det kom ett ordentligt ösregn.. 

Mina mörkt röda bigarråer börjar mogna så smått.. Ännu är dom inte goda, men låter måsarna dom leva ett par dar till kommer dom att bli det.. 

Igår kväll blev jag glad.. Igelkotten, som alltid funnits här, tassde omkring på gräsmattan och letade mat.. Ja, det är givetvis en ättling till dom igelkottar som fanns här från början.. 

Ur led är tiden och det gläder mej:

Idag knep herr Rönnerdahl en mus..

Jag satt ute när han kom knegande med munnen full.. 

Jag fick fart på långbenen för att hinna in före katten och låsa kattluckan.. 

Jag lär inte kunna hindra min lille dråpare från att fånga möss, men  i n  ska han iallafall inte ta dom..

Det är redan torsdag och regnet hänger i trädtopparna.. Jag undrar om det inte blir åska också..

"Hon" sa man om åskan i min hembygd.. Jag fick naturligtvis för mej att "hon" var en gammal gumma med blårutig klänning och stora stövlar som drog omkring på himlen och skrämdes och ställde till..