Idag är det fart på vinden.. Och så regnar det stötvis och mellan skurarna skinar solen..

Igår fick jag den mest förtjusande komplimang som tänkas kan.. Det var så här:

Jag satt på pallen och drog ogräs på ena uppfartsvägen.. Till och från snodde sig herr Rönnerdahl omkring mej, svansade och sysslade med  s i t t..

Då kom grannen promenerande med sin stora, glada unghund.. Pepsi heter han, men i mitt stilla sinne kallar jag honom för Biggles eftersom han är mer i luften än på marken..

När herr Rönnerdahl, som jag emellanåt kallar Dråparn, fick se Biggles for han som en raket och satte sej bredvid mej.. Och tryckte sej intill mej.. Och glodde stort och argt på luftfenomenet Biggles..

Tydligare kunde han inte ha demonstrerat sin tilltro till matte.. Och jag, jag tar det som en komplimang och gläder mej omåttligt.. Tydligen vet kissen var hans trygghet är..

På spaning efter eventuella fiender.. Eller byten..