Halleluja.. Nu lägger gubbarna sista handen vid gatan utanför mitt, den, som i långa tider mest liknat en schweizerost..

Bilden kanske inte är nåt vidare, men jag kunde ju inte gå fram till killarna och be dom smila upp sej inför kameran..

För nåra år sen köpte jagden här mackapären.. Men hur det var använde jag den knappast.. Jag tyckte ärligt talat att den var kuslig.. Att den lätt skulle kunna klippa av mej fingrarna förespeglade mej i ett förvirrat ögonblick.. I många förvirrade ögonblick..

Mackapären las till handlingarna, men häromdan kom jag att tänka på den.. Jag skulle  k a n s k e  ta fram den igen..

Jodå, den hittades lätt. men  s l a d d e n  till två hål i väggen gick inte att finna.. Alltså las den i malpåse igen..

Men, under över alla under, sladden hittades av en slump.. Snyggt förpackad för att jag skulle komma ihåg var den var..

Tja sånt händer.. 

Nu är jag inte rädd för apparaten längre, och i går använde jag den flitigt på gräsmattan mot vägen.. Du milde så fint det blev:

Idag fortsätter arbetet, och  d e t  kommer att ta tid.. Så småningom kommer mina gläsmattor att bli  j ä t t e f i n a  och det utan klippångest.. Nu sköter jag kanterna med klippdonet.. Halleluja.. (Jag hoppas glädjeyttringen halleluja inte uppfattas som hädelse.. Det är inte meningen)..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Sommaren har kommit tillbaka.. Det är  v a r m t  (tack för det)   och det blåser precis lagom..   Jag har äntligen tagit mej i kragen och börjat med stavgång.. En tur på nåra hundra meter morron och kväll.. Det gör mej gott..   Ännu har ...

  I går kväll, missommarafton, satt jag och kände mej en aning melankolisk.. Mitt enda sällskap var Jane Austen, och, ärligt talat, även om hon skrev bra berättelser, är hon inte mycket att ha som sällskap en missommarafton..   Jag satt och min...

  Håll i hatten.. Jag läser  Jane Austen.. Stolthet och fördom.. Länge har jag läst och hört att hennes romaner ska vara nåt alldeles extra.. Den här tegelstenen jag läser skrevs nån gång runt 1800, och jag måste erkänna att den är svår att lägga i...

  Vissa somliga lär sej aldrig.. Det var så här:   Häromdagen fick jag ett väldigt gott besked från onkologen.. Jippi, ett tag till får jag hänga med..  D e t  måste firas..   Och firade,  d e t  gjorde jag.. Med en jätteportion chokladstin...

  Nu bestämmer jag att jag struntar i att försöka föra över bilder från telefonen till datorn.. Tja, jag har förstås inget  v a l.. Funktionen har på nåt sätt försvunnit.. Jag får ta apparaterna med mej och fara in till Elgiganten.. Kanske dom kan ...