Om nu allt går som tänkt kommer jag att ha ett piano nästa vecka nån gång.. 

Jag har en vägg, där det skulle passa perfekt.. Det är bara det, att den väggen redan  ä r  upptagen.. Med en musikanläggning jag aldrig lyssnar på.. Inte sen jag lärde mej plocka musik ur luften..

Jag kommer att be transportfirman ta med sej den här omoderniteten, bänk, skivor, högtalare, allt, för vidarebefordran till tippen.. 

Tack och lov är jag ingen  s a m l a r e.. Snarare tvärtom.. Att göra mej av med har aldrig varit svårt för mej..

När min man levde, fick jag passa på att rensa ut när han inte var hemma.. Annars bar han in skräpet igen..

Det kunde "vara bra att ha"..

Och i sådana fall kallade han mej "lilla vän", och  d e t  var ingen komplimang..

Man kan ju fråga sej, hur det kan komma sej, att jag snöat in mej (heter det så fortfarande) på att ha ett piano.. 

Jo, svaret är: Bara för det vore  r o l i g t  att hålla på med musik i all enkelhet..

Nu gäller det bara att få  h e m  speleverket.. (Ångest) Och få det stämt.. Det sistnämnda lär inte vara så svårt eftersom det finns en pianostämmare med gott rykte i Karlshamn..

Igår stekte jag en kyckling i lergryta.. Den blev fantastiskt mör och fin.. Synd bara, att jag inte antecknade  hur jag bar mej åt.. Det gör jag aldrig.. Jag inbillar mej  a l l t i d  att jag ska komma ihåg ändå.. Tja..