Om nu allt går som tänkt kommer jag att ha ett piano nästa vecka nån gång.. 

Jag har en vägg, där det skulle passa perfekt.. Det är bara det, att den väggen redan  ä r  upptagen.. Med en musikanläggning jag aldrig lyssnar på.. Inte sen jag lärde mej plocka musik ur luften..

Jag kommer att be transportfirman ta med sej den här omoderniteten, bänk, skivor, högtalare, allt, för vidarebefordran till tippen.. 

Tack och lov är jag ingen  s a m l a r e.. Snarare tvärtom.. Att göra mej av med har aldrig varit svårt för mej..

När min man levde, fick jag passa på att rensa ut när han inte var hemma.. Annars bar han in skräpet igen..

Det kunde "vara bra att ha"..

Och i sådana fall kallade han mej "lilla vän", och  d e t  var ingen komplimang..

Man kan ju fråga sej, hur det kan komma sej, att jag snöat in mej (heter det så fortfarande) på att ha ett piano.. 

Jo, svaret är: Bara för det vore  r o l i g t  att hålla på med musik i all enkelhet..

Nu gäller det bara att få  h e m  speleverket.. (Ångest) Och få det stämt.. Det sistnämnda lär inte vara så svårt eftersom det finns en pianostämmare med gott rykte i Karlshamn..

Igår stekte jag en kyckling i lergryta.. Den blev fantastiskt mör och fin.. Synd bara, att jag inte antecknade  hur jag bar mej åt.. Det gör jag aldrig.. Jag inbillar mej  a l l t i d  att jag ska komma ihåg ändå.. Tja..

Idag är det sex år sen min syster gick bort.. Min starka och spänstiga lillasyster kämpade över ett år med ohälsa, och fick till slut se sej besegrad.. Hon hade så gärna fortsatt sitt liv, men hennes stund på jorden var fullbordad..

Jag saknar henne och tänker på henne varje dag.. 

Jag vill hedra hennes minne med vackra rosor från min trädgård..

Fantastiskt.. Jag har ett  p i a n o.. Detvillsäja jag  h a r  det inte här hemma, men jag har blivit lovad det..

Det befinner sej i Ronneby, och  d e t  inger inga bekymmer..

Däremot bekymrar jag mej för transporten hit.. Trogen min pessimistiska vana oroar jag mej för att hemforslingen ska gå åt pipan.. Tja..  Om nåra dar vet jag..

Jag vill tacka signaturen Amisa för välkomna kommentarer..

Och så vill jag tacka Birgit för tipset om pianot.. Det är inte första gången  h o n  har hjälpt mej.. 

Det är Kristi Himmelsfärdsdag.. 

Jag är inte vad man kallar religiös, men jag störs av uttrycket Kristi Flygare.. Mera  f ö r r  faktiskt.. D å  hade jag inte ens kunnat  t ä n k a  mej att säja så.. Nu händer det tillåmed att jag gör det.. Man blir väl avtrubbad med åren..

Förr om åren, när både jag och min man var spänstiga och ansiktssläta, brukade vi åka till Danmark den här dan..

Ota hade vi Karin Ferm med oss.. Det var hon som var uppfödare till vår första hund, ljuvliga Bam-Bellas Joker, och hon och jag blev goda vänner..

Hon och hennes man bodde i ett litet gammalt torp i Herrevadskloster.. Bostaden var enkel och mycket gammaldags med utedass och bara kallt vatten i köket..

Hon hade högt prisbelönta newfoundlands, hennes man hade höns..

När man träffade henne gick tankarna till majorskan på Ekeby.. Väldig och med en auktoritet som nog kunde vara skrämmande..

 Jag minns henne med vemod.. Och tacksamhet.. Jag lärde mej mycket av henne..

Vädret är vackert och jag ska snart gå ut och jobba.. Igår var jag ute två timmar klädd i shorts.. K n ä n a  blev iallafall solbrända.. Det brukar dom bli först av alla mina avlånga kroppsdelar.. Därefter kommer  n ä s a n,  och så måningom resten..

Kristi Himmelsfärdsdag 2020:

Denna underbart ljuvliga försommardag..

Tänk om det är klick-klack-instrumentets förtjänst.. Och i förlängningen  m i n,  att bigarråträdet har börjat må lite bättre.. (Ta inte i så du kräks, säjer gamle Luther, som sitter på min axel och fryner)..

Man kan se att trädet har lövats.. Iallafall  l i t e.. 

Ljuden från instrumentet får  m e j  att må väldigt bra.. Det hänger precis utanför mitt sovrumsfönster och klapprar..

Eftersom jag sover för öppet fönster (inte  v i d ö p p e t  för Guds skull) hörs dom spröda små ljuden mycket väl.. Det känns gott att höra dom.. Och somnar av dom gör jag..

Idag bara  m å s t e  jag jobba i trädgårn.. Det är hur mycket som helst att göra där.. Allt som var rent och fint för nåra dar sen är numera fullt av ogräs igen..

Nepetaskotten jag satte har alla klarat sej.. Halleluja för det..

Nåt piano har jag inte fått tag i, men jag har tiden för mej.. H o p p a s  jag iallafall..

Spotta i nävarna.. Raska tag..

--Det var som tusan, tänkte jag och började knappa..

Varför då.. Varför gjorde jag det.. Jo, på skärmen kom upp ett förslag att titta på  l å n g l i v a d e  äktenskap i Hollywood.. Inte trodde jag att sådana fanns  d ä r.. 

Inte för att jag är så särskilt nyfiken på andra mänskors inbördes förhållanden, men det  h ä r  verksade intressant..

Vad fann jag.. Jo, att gubbarna åldrats i den takt man har att vänta av folk i deras ålder, medan gummorna såg ungefär likadana ut som för 30 - 40 år sen.. 

Helig vrede skulle man kunna kalla det jag greps av.. Varför måste kvinnor ständigt sträva efter att se yngre ut.. Blondare, kurvigare och tjusigare.. Varför duger vi inte som vi  ä r.. Gubbarna gör det uppenbarligen..

Puh.. 

Om livets enhanda sjöng en gång Povel Ramel.. Hans gamle Karl Nilsson gjorde i stort sett inget annat i livet än gifte sej och fick barn.. Och gick till sågen och staplade bräder.. 

Ibland gör jag ungeför likadant.. Sover, äter och klipper gräset.. Och dagarna går..

Det är så mycket jag  v i l l.. Framför allt  l ä r a  mej.. Vad som helst bara jag  l ä r  mej.. Det behöver inte vara till nytta, sånt kan jag någorlunda redan..

Nej  n ö j e s l ä r a n d e  vill jag ägna mej åt.. Strunt samma vilket.. Bara jag lär mej och har roligt under tiden..

För en tid sen ville jag lära mej läsa  t y s k a,  gick till biblioteket och lånade en roman av Fallada och fann, att läsa tyska  k a n  jag ju redan..

Nästa projekt blir att lära mej spela piano.. Det gäller bara att hitta ett hyfsat piano som inte kostar skjortan, och som inte finns för långt bort..

Egentligen vore den allra viktigaste lärdomen den, att lära sej bli gammal.. Nån att fråga har jag inte.. Frågan är känslig, och dom jag känner, som är i ålder, går man inte inpå livet med så personliga frågor.. Inte jag iallafall..

Måndag, solsken och vindstilla.. Kan det vara bättre..

Och om en stund ska jag ut  och vandra med Agneta.. Vi ska hitta en led i OLofström, som går över en ny  bro.. Det ska bli spännande..

Artonde maj och dagens namn är Erik.. Till minne av Erik den helige, som nog inte var så värst helig när allt kommer omkring

Att danskarna fick tag i honom den där morronen för nästan tusen är sen, lär ha berott på, att han var så stupfull att han knappt kunde stå på benen..

Ett helgon i släkten var bra att ha, tyckte släkten och satte i gång propagandamaskineriet.. Påven godkände dock inte Eriks helighet, och vägrade kanonisera honom.. 

Det enda "riktiga" helgon Sverige haft ända till för ett par år sen, är Birgitta, omstridd redan i livet.. Nu är emellertid dottern också helgonförklarad.. Så kan det gå..

Tja, så här såg han med all sannolikhet inte ut, den helige.. Kanske kan man med modern DNA-och annan teknik rekonstruera honom.. Benen, iallafall  n å r a  av dom, finns kvar, och lär fortfarande bäras omkring på fälten för att välsigna skörden.. 

Nja, det sista var nog lögn förstås..

Tänk på  ä n g s l i g h e t  tillexempel..

Ju äldre jag blir desto ängsligare blir jag.. De enklaste  n y a  sysslor, vad det nu än kan vara, fyller mej med änglan, och allra hemskast är sånt som har med datorer och elektronik att göra..

För när det gäller dom företeelserna kan jag inte ens läsa mej till vad som gäller..

Jag har tänkt mycket på vad dom här rädslorna kan bero, och jag har kommit till den slutsatsen, att. efter ett långt liv har jag  l ä r t  mej, att det mesta  g å r  åt pipan.. 

Ta det här med  b i l k ö r n i n g  tillexmpel.. Ännu har jag inte hamnat i nåt förfärligt, men rädslan finns där..

Alltid, alltid har jag gillat att köra bil.. Tufft och offensivt.. Inte nu längre.. 

Numera kör jag som en ängslig snigel som försiktigt tittar ut ur sitt hus.. "Är det fritt fram, månne.. Bäst att ta en titt till"..

E n  förklaring är kanske, att min  s t r e s s t r ö s k e l,  som alltid varit låg, numera är nästan obefintlig..

Ingen stress eller ängslan, men glad förhoppning, ger mej min herrgårdsbegonia.. 

När jag tog upp den från källaren för ett par veckor sen, hade den två höga groddar.. Den ena råkade jag bryta av..

Den avbrutna verkade vara vid liv efter ytterligare nån vecka i det fria, så jag plockade upp den och påtade ner den tillsammans med resten..

Den har fått färg och ett par små anlag har visat sej på den.. Det vore verkligen ett underverk om den tog sej.. Jag hoppas, hoppas..

Jag ska plantera en  r o s..

Den här skönheten var helt omöjlig att få tag på här i Blekinge.. B.. som är fena på datorer, hittade den på internet i går.. Den finns i Skåne, och nu ska vi: jag,  B. och Agneta göra en utflykt till trädgårdsmästeriet ifråga inom en snar framtid..

Jag har redan börjat förbereda för rosen:

Jag ska gräva den här öppna biten dubbelt så stor.. Sen ska jag gräva ett  stort och djupt hål mitt på, som jag ska fylla med planteringsjord.. 

Här ska nog min ros känna sej välkommen.. Sol både på morron, middag och kväll och dessutom lä mot garageväggen..

Det är ett ganska omfattande anläggningsarbete jag har satt igång med.. Eftersom jag bara orkar grovarbeta en halvtimme-trekvart i taget, kommer det att dröja nåra dar innan bostaden är färdig..

Sen får jag fundera på nåt smått och gott, som ska  o m g e  min fina ros.. Jag har en del att välja på..

Ett av mina biggarråträd mår som bekant inte så bra.. Jag tänkte jag skulle pigga upp det med lite  m u s i k:

I natt har det  b l å s t  bra, så även  j a g  fick njuta av musiken..