Sommaren har kommit tillbaka.. Det är  v a r m t  (tack för det)   och det blåser precis lagom..

Jag har äntligen tagit mej i kragen och börjat med stavgång.. En tur på nåra hundra meter morron och kväll.. Det gör mej gott..

Ännu har jag inte varit och fått ordning på bildhanteringen.. Det känns  m o t b j u d a n d e  att ge sej in till Elgiganten igen på nåt vis..

Idag är det den  r i k t i g a   missommaraftonen.. I min barndom firades den alltid med dans kring majstång på nån äng i byn.. Alla var där, gammal som ung.. Jag, som var  m y c k e t  ung då, tyckte det var den roligaste kvällen på hela året.. Å, så roligt det var att flänga runt stången och sjunga för full hals..

En sång begrep jag emellertid mej inte på.. Den handlande om daggstänkta berg, som lånat av små  r a g d e r n a  sin färg.. Inte visste jag vad små  r a g d e r  var, och inte om det fanns  s t o r a  sådana heller.. 

Ovanstående får mej att minnas en liten tjej i tvåan ungefär, som påstod att kaffegöken var en fågel..

Slutar med en liten limerick, varifrån den kommit vet jag inte.. Det är inte jag som totat ihop den.. Och inte min man heller, trots att han var fena på såna alster..

En löpare från Getapulien, den, må ni tro, var en kuli´ en.. På missommardan han sprang genom stan.. Och ropade "Nu är det jul igen"..

I går kväll, missommarafton, satt jag och kände mej en aning melankolisk.. Mitt enda sällskap var Jane Austen, och, ärligt talat, även om hon skrev bra berättelser, är hon inte mycket att ha som sällskap en missommarafton..

Jag satt och mindes  missommaraftnar från förr.. Då brukade vi umgås och ha trevligt, sjunga, äta och skratta.. Av alla oss, som brukade träffas, är det bara jag och en grannfru kvar.. Och hon bor inte här längre.. 

Nåja.. Gilla läget är det enda man kan göra, och jag hade precis accepterat det, när det knackade på dörren.. Där stod min undebara grannfru, Chathrin, och med sej hade hon sill och jordgubbar.. Tänk, att det finns så omtänksamma mänskor..

Genast blev livet betydligt lättare.. Tillåmed Jane kändes som en kompis..

Sillen sparade jag till idag (den räcker till i morron också) men  j o r d g u b b a r n a  dom gick åt under kvällens lopp..

Eftersom jag inte är på god fot med nytagna kamerabilder längre, letar jag upp en från förra missommaren:

För fem år sen var det inte så roligt här.. Jag hade precis kommit hem från lasarettet efter att fått mitt ena lårben hopklistrat:

Rollator var vad som gällde.. Då och flera veckor framöver.. 

Ja jäklar, så mycket bättre jag har det nu än då.. Slut på självmedömkan och smågnöl.. Hade det inte regnat hade jag tagit en promenad i rena glädjen över att ha två fungerande ben..

Håll i hatten.. Jag läser  Jane Austen.. Stolthet och fördom.. Länge har jag läst och hört att hennes romaner ska vara nåt alldeles extra.. Den här tegelstenen jag läser skrevs nån gång runt 1800, och jag måste erkänna att den är svår att lägga ifrån sej..

Som tidsdokument är den säkerligen outstanding, men.. och nu kommer jag säkerligen att reta upp en del fans.. den får mej osökt att tänka på ett seriemagasin för tonårsflickor, som jag slukade när jag var si så där 14.. Min Melodi.. Värsta sortens förljugna småflicksromantik,, Hu..

Men spännande och välskriven är den.. Och det är svårt att lämna godsherren Darcy och lilla borgarflickan Elizabeth och turerna kring deras "romans" ifån sej ens för att äta och sova..

Förresten.. Det fanns en romans-skriverska i Sverige i min ungdom som kallade sej Sigge Stark och  h o n  producerade romantiska alster på löpande band.. Oj, vad man läste och slickade i sej..

Nåja.. Jane Austen står milahögt över dom här alstren, och är väl värd att läsa och begrunda.. Inte minst beklagar man alla begåvade flickor, vars enda möjlighet till försörjning var att gifta sej.. Boken utspelar sej i ett borgerligt England, men livet var säkert lika förutsebart för flickor ur alla samhällsklasser..

Datorn vägrar fortfarande att ta emot bilder från telefonen.. Trots att jag var hos Elgiganten i går och fick det hela "fixat".. Jag få ta en vända till och få ny underviksning.. När mekanikern  knappade runt gick det hur bra som helst.. Det bär mej emot att erkänna, men jag  ä r  trögfattad..

Samma sak med Wordblitz.. Jag har oturen att paras ihop med supersnabba mänskor och följdaktligen förlorar jag hela tiden.. Förresten.. D e t  är kanske  d a t o r n  fel.. Det också..

Vissa somliga lär sej aldrig.. Det var så här:

Häromdagen fick jag ett väldigt gott besked från onkologen.. Jippi, ett tag till får jag hänga med..  D e t  måste firas..

Och firade,  d e t  gjorde jag.. Med en jätteportion chokladstinn kladdkaka.. Med jordgubbar och vispgrädde.. 

Visserligen hade jag  s v å r t  att få ner andra hälften av godiset, men med extra vispgrädde så gick det.. Om än trögt..

Jag behöver inte berätta mer.. Jag överlåter att tänka sej fortsättningen till eventuella läsare..

Jag har gnölat om att mina bilder inte längre går att föra över från kamera till dator.. G. i Sundsvall har vänligt nog skickat en beskrivning på hur man gör en överföring utan kabel.. Jag får ägna resten av dagen till att försöka följa den.. Tack, G..

Jo, om datorn.. Jag lyckades till min oförställda häpnad och, tjolahopp,  g l ä d j e,  köpa sommarbiljetten via kameran.. H u r  jag bar mej åt är höljt i dunkel, men  jag  g j o r d e  det.. Nu får jag bara inte glömma apparaten hemma när jag ger mej ut på sommarturer..

Nu har redan halva juni gått och sommaren har försvunnit.. D e n  infann sej i maj.. Förhoppningsvis kommer den tillbaka.. Iallafall  n å n  gång före oktober..

Det  h ä r  är en klyftig liten person.. Inte mycket undgår honom.. Han läser mej så väl att det är nästan kusligt.. Jag behöve bara  t ä n k a  på att göra nåt med honom som han ogillar,  (Smörja honom mot ohyra tillexempel) så försvinner han som en förnärmad liten rök..

Samma var förhållandet med mina hundar.. Det var inte mycket som undgick  d o m.. 

Ja, ja,  husdjuren ser dej..

Nu bestämmer jag att jag struntar i att försöka föra över bilder från telefonen till datorn.. Tja, jag har förstås inget  v a l.. Funktionen har på nåt sätt försvunnit.. Jag får ta apparaterna med mej och fara in till Elgiganten.. Kanske dom kan hjälpa mej..

Jag önskar, att jag hade varit lite mera på hugget när datorerna började bli var mans egendom.. M i n  egendom blev datorn väldigt  s e n t.. Om den ens är det den dag som idag är..

Jag förstod inte alls meningen med den sortens apparater.. I klassrummet hade vi tre stycken tjockdatorer, men jag använde dom bara för att spela röj när jag var ensam i klassrummet.. 

--Men slog ni inte  u p p  saker i dom, kanske nån frågar..

Och nu kommer nåt, som kanske kan uppfattas som skryt, men att slå upp  behövdes sällan.. Fröken (jag) råkade nämligen vara utrustad med ett fenomenalt  m i n n e, så det gick mycket fortare att fråga mej, än att sitta och fumla med knapparna..

Och det jag inte kom ihåg gick det geschwint att slå upp i  Focus tillexempel..

På det här viset kom jag totalt i otakt med datorvärlden.. Jag begrep helt enkelt inte vad datorer skulle vara  b r a  för.. Och med tanke på hur dom missbrukas nu, fattar jag det inte heller..

Men, visst, det vore roligt att kunna visa lite bilder.. På katten om inget annat..

Jo, förresten.. Apropå  d a t o r e r:  I går kväll såg jag ett program om desinformation och missförstånd.. Bland annat var det en person, som med trosvisshet hävdade att jorden är  p l a t t..Och sade sej dessutom kunna  b e v i s a  det..

Ett annat gäng knäppgökar hävdade att Olof Palme aldrig blivit mördad.. Han gömdes undan i Frankrike för att ingen skulle få nys om att han hde AIDS och därför började bli tokig och farlig  för landet..

Man frågar  sej förstås  v e m  det i så fall var som mördades..

Ja, som nån sa: --Allt som kan brukas kan missbrukas..

Vad lilla herr Rönnerdahl undrar över är förstås hur den här märkliga möbeln kan brukas.. Eller missbrukas:

Kortet är givetvis inte tagit i dag.. Idag tas inga kort längre..

I dag känner jag mej en liten aning deppig.. Alltså behöver jag pigga upp mej.. Och  d e t  göt jag med dom två mest älskade bilder jag har:  

Stämsång på trappavsatsen..

Vackraste ogräset.. Nånsin..

Varken vallmo eler hundar finns kvar i livet.. Men bilderna får mej att minnas och må bra.. 

Jag blir så ohyggligt (läs inihelvete) arg.. T v å  gånger bara denna förmiddag har datorvärlden behagat utestänga mej från .. ja.. döm själva:

Först såg jag en blänkare om dagkurser på Jämshögs folkhögskola.. Det som intresserade mej var en konversationsgrupp i engelska.. Jag  ä r  rätt fena på engelska.. Det vore roligt att vara med och förkovra mej lite mer.. 

Jag ringde skolan, men si,  d ä r  var det stopp.. Man måste anmäla sej in via dator, och det  k a n  inte jag.. Jaha.. Skit i engelskan.. 

Sen ville jag ta med ett foto på bloggen.. Men si,  d e t  gick inte heller.. Och  d e t  gjorde mej verkligen ilsken.. Det kom upp en ruta med besynnerliga ord och uppmaningar, som jag inte förstod..

Fotot jag försökte få med, var på kissen, när han ligger och sover.. Man kan tydligt se att den hemska fästingen har försvunnit.. Och det var  d e t  jag ville visa..

Jag börjar känna mej mer och mer  u t e s l u t e n  från den värld jag lever i.. Behärskar man inte alla vändingar och turer i datorvärlden kan man lika gärna gräva ner sej.. Eller gå i kloster.. Fast.. nunnorna släpper väl inte in mej med mindre än att jag har en jävla lång lista med krångligheter att knappa in..

Det är förunderligt vad det lättar om man  s v ä r  lite.. Jag tror jag ska svära lite till.. För mej själv.. 

Så ja, nu känns det bättre.. Men hur jag ska ta mej in på kursen.. Eller sätta in nya foton.. Ja, det vete fan.. Jag  ska iallafall sluta tänka på datoreländet.. D e t  är inte bra för hälsan..

Den här dagen i nådens år 1906 föddes min mor.. Hon blev inte så gammal, min lilla mor.. 65 år bara..

Jag tänker så ofta på henne.. Numera, som äldre och förhoppningsvis, klokare, inser jag att hennes liv inte var lätt.. 

Som nykonfirmerad liten 14-åring kom hon till sin farbror och hans sängliggande hustru som lillpiga.. Och där förblev hon..

Hon träffade min far, och dom gifte sej och byggde ut huset så dom fick en del för sej själva.. Men mor var fortfarande den som svarade för farbroderns hushåll..

Så småningom kom jag, och efter ytterligare tre år min syster..

Farbroderns hustru dog när jag var två år.. Jag har ett minne av en liten vit kropp, som vid nåt tillfälle, lyftes ur sängen.. På ryggen hängde en svart, tunn fläta..

Jag tänker ofta på den tidens fattiga flickor och på hur  l i t e  dom själva kunde bestämma över sina liv.. Dom fick ta det liv som gavs dom.. Och tacka till..

Mindre bemedlade flickor idag, har hela världen framför sina fötter.. Att ta för sej av.. Eller förkasta.. Men ett  v a l  har dom..

Rockfestivalen går in på sista varvet idag.. Något färre besökare i år än förra året lär det vara.. 

Jag undrar hur länge till den här begivenheten ska hålla i sej.. Medelåldern på besökarna är redan ganska hög, och om det inte fylls på underifrån, kommer den väl att tyna bort och dö.. Som allt annat..