I går, strax efter det vi skickat iväg vovvarnas blogg, där matte berättade om tranorna på Pulken, pep det i mattes telefon..

Inget ovanligt i det.. Den piper ofta, men för det mesta handlar det om totalt ointressanta saker, som matte utan krus trycker bort.. D e t  har hon lärt sej..

I går var det emellertid en dam, som ville veta mer om tranorna.. Hur man tar sej till Pulken och hurdags på dan det var störst chans att få se jättefåglarna..

Matte svarade så gott hon kunde.. Hennes meddelande blev aningen egendomligt, med tanke på att hon varken kan skriva siffror eller sätta prickar över dom bokstäver som ska  h a  prickar.. Hon bar damen att tala om ifall hon kunnat tyda hennes meddelande..

Och det  h a d e  hon.. Och så "pratade" damerna via skrift i telefonen med varandra ett litet tag..

Matte blev jätteglad över att hon kunnat förmedla nåt, som hon sa, vettigt, till en annan mänska..

Mattes naturintresse har alltid varit stort, och kan hon hjälpa nån annan att få samma intresse, anser hon iallafall inte att  d e n  dagen i sitt liv varit förfelad..

Matte hade sin första fasta tjänst på sjuttiotalet.. Hon var med på en klassåterträff med dom här gamla trevliga eleverna för nåra år sen.. Det  d o m  minns bäst från sina år med matte, var att dom så ofta var i skogen och tittade på naturen.. N å t  hade dom iallafall fått med sej.. Och matte gläder sej..

--Ska du inte träna kortinsättning idag, matte.. Hundarna inser, att matte  b e h ö v e r  mycket träning..

Jodå, efter talet om Vincent och mattes förmätna fotande av  s i n a  kängor, har hon letat reda på lite mer om honom.. Och dessutom  f o t a t  nåra av hans mer kända tavlor..

--Han blev inte så gammal, Vincent, och hans liv var inte lyckligt.. Fattig och näst intill sluskig och illa tåld framlevde han sina dagar.. Han kämpade med sitt uttryck, och försökte sej på många olika stilar inan han fann sin väg..

--Hade han inga vänner alls, matte.. Hundarna tycker att det är ytterligt sorgligt.. Att ha  v ä n n e r är så viktigt.. Även om man som lilla mor gör allt för att sätta skräck i dom..

--Nja, han  v i l l e  nog ha vänner, men han var svår att umgås med.. Så besatt av sitt måleri som han var..

--Han klagade över att  i n g e n  lyssnade på honom, och när han en gång träffade en kvinna, som faktiskt lånade honom sitt öra, skar han av tacksamhet av det och skickade till henne..

--Var han helt galen, matte.. Hundarna ryser och kryper ihop på golvet..

--Vi  v a n l i g a  kanske tycker så.. Men ni ska veta, små möss, att det finns lika många sätt att se världen, och att tackla den, som det finns mänskor..

--Och  h u n d a r,  matte.. Och hundar..

--Javisst, och  h u n d a r..

--Första bilden är ett självporträtt, andra hans första riktiga målning "Potatisätarna".. Den tredje solrosar, vilka han ofta målade.. Han hade en förkärlek för gult.. Den fjärde föreställer hans rum och visar dessutom att han hade svårigheter med perspektivet.. Om det inte är så, att han målade snett med vilje..

--Jag tänkte visa ett par bilder till, men apparaten sa nej.. Matte är  l å n g t  ifrån säker på tekniken..

--Nåväl, vovvarna vi får ta dom en annan gång..

--Tack för lektionen, matte.. Vad gör vi idag..

--För all del.. Det var trevligt med så intresserade elever som vovvarna.. Idag åker vi förmodligen till Stiby..