Rappelle-toi, Barbara.. Il pleuvait sans cesse sur Brest ce-jour-la.....

--Förmodligen har jag stavat fel på vartenda ord, sa matte.. Men när det regnar som det gör nu, förflyttas jag tillbaka till andra ring och läser dikten om flickan Barbara, som springer glad och förväntansfull, strålande lycklig i regnet och möter sin älskade på en gata i Brest.. En dag före kriget..

--Dikten är så sorglig.. Flickan uppmanas att minnas den dagen.. Nu, när det regnar bomber och eld över Brest.. Och inte är det regn som forsar på gatorna.. Blod är det..

--Ja, så kan det gå, suckade matte, och stoppade än en gång undan dikten i minnenas vrår.. Minnet av henne själv också.. Som storögd artonåring..

--Det var en sorglig dikt, matte.. Hundarna ryser och kryper närmare varandra.. Söker tröst.. Liksom..

--M-mm.. Matte tar på sej tänkarminen.. Det var kanske därför jag blev så tagen av den.. Jag, som inte haft en enda sorg i mitt liv.. Fick så att säja sörja i  a n d r a  hand.. Ställföreträdande sörjande.. Vad vet jag..

--Men numera, när du är gammal, vet du väl vad det är att sörja.. Hundarna skyggar lite för ämnet, men känner att det är angeläget..

--Ja, vovvarna.. Det är många jag mist.. Och allihop saknar jag och tänker på varenda dag.. Men mest min syster..

--Jag har ett foto, där hon står och tittar på när jag, olagligt, håller på och gräver upp ramslök i Nymölla.. Kortet togs för tre år sen, nåra månader  i n n a n  min syster blev dödligt sjuk..

--Ramslöken, för sin del, trivs utmärkt här hos mej.. Den förökar sej och det blir mer och mer av den för vartenda år.. Men jag nänns inte  t a  av den.. Den blommar vackert och smakar vitlök.. Många använder den i matlagningen.. Inte så jag..

--När den blommar, tar jag det som en hälsning från min syster.. Det känns varmt och gott i hjärtat att se den..

--Du kan väl  v i s a  kortet, matte.. Vovvarna känner, att dom behöver  b r y t a  mattes sorgsna stämning, och det bästa brytämne som finns, är att be henne sätta in ett kort i bloggen..

--Dom vackra vita blommorna är ramslöken.. Det är jag som, småkriminell som jag är, håller på att gräva upp nåra lökar.. Min syster står och tittar på.. Agneta tog fotot och det skedde på våren för tre år sen, när vi tre damer gorde en utflykt till Österlen och Kivik.. Jag är så glad att jag har den bilden..

--Jaha, matte..  Även  v i  små hundar kan känna sorg.. Vi skulle tillexempel bli väldigt lessna om  d u  skulle dö, matte.. Eller om nån av  o s s  skulle göra det.. Vad vi förstår så är det när man blir  k v a r  som man sörjer..  Och saknar den som försvann..

--Så är det, vovvarna.. Så är det..