Inte var det mycket vi såg av vår mänska i går.. Hela (nåja) dan gick åt att påta.. Och resten åt att linka..

Att påta är tydligen nästan som att  g y m n a s t i s e r a.. Det ger nämligen  t r ä n i n g s v ä r k..

--Hujedamej, så fint det blir, säjer matte och betraktar sitt arbete med stolthet..

Idag tänker hon färda häckbiten mot vägen..

Igår när hon höll på som bäst med sitt påtande kom en granne förbi på vägen..

--Jag blir trött bara jag ser dej, sa han.. Och ryggen börjar värka..

Matte är besviken.. Dom nya  s a n d a l e r n a  visade sej vara rent invalidiserande.. Hålfoten är felplacerad i förhållande till mattes ena fot.. Den andra passar fint..

--Nu får jag försöka  k r ä n g a  sandalerna, säjer vår mänska lite surt, så där.. Vad hon nu kan mena med det..

Idag ska matte äta lunch hos sin granne U. och på tisdag ska hon bjuda tillbaka..

--Jag måste nog putsa köksfönstret  i n n a n  jag bjuder in en sån duktig husmor som U., säjer hon.. Fönstret putsades nån gång i julas och ser ut därefter..

Det sitter så till, att matte måste stå på en  s t e g e  utomhus för att nå till.. Inte för att matte är höjdrädd, men hon är rädd för att trilla ner och slå sej fördärvad..

Blåregnet har börjat blomma, och lite i taget håller vår mänska på att återta kommandot över växtligheten i trädgårn..

Dom gamla, gamla tulpanerna blommar i år igen.. Lika lysande som alla andra år..

--Känner du dej taggad att påta i dag igen.. Hundarna tycker matte gott kunde ta det lite lugnare..

--Det kan två små vovvar slå sej i backen på, säjer matte och sätter näsan i vädret..