--Nu dog jag, pep matte och  t r o d d e  verkligen på det..

Det var så här:

I ett par dar hade matte gått och haft ettrigt ont i nacken.. I går var det värre än nånsin.. Hon hade resignerat.. Nackspärr går bort av sej själv.. D e t  var hon säker på.. Men det  t a r  sina veckor..

Men igår klockan 15:43 small det till i nacken.. Smällen hördes lång väg.

Det var  d å  min mänska trodde hon dog..

Men se  d e t  gjorde hon inte.. Kotorna la sej tillrätta och det var tydligen det som small..

Genast mådde matte bättre, och idag är nacken nästan helt återställd..

Mattes lilla mor trodde alltid att det inte fanns mycket, som inte  v ä r m e  kunde kurera.. Därför går matte omkring med en sjal virad runt halsen.. Som ska bli helt återställd, menar hon..

--Du har ju klippt av dej halva huvet.. Lilla hunden är konfunderad..

--Det gör inget.. Det är sjalen jag vill visa..

--Förresten, säjer matte smått ilsket.. Förresten  b r u k a r  selfies se ut på det här sättet.. Folk tappar liksom översta delen av huvet och då kan jag lika väl klippa bort panndelen helt..

Det finns  e t t  TV-program min mänska aldrig missar, och det är idrottsgalan.. Trots att hon egentligen inte är det minsta sportintresserad..

Igår kväll var det dags.. Jättetrevligt som vanligt, menade matte, som satt och höll tummarna för att  h ä s t e n  skulle få Jerringpriset..

Nu blev det förstås  r y t t a r e n,  som fick hämta skålen, men  m a t t e  menade iallafall att det var hästen som skulle haft den..

Kylan håller i sej.. I morse var det ungefärligen fem minus när vi kissrundade.. Ingen snö dock, vilket både hund och mänska är tacksamma för..