Det är konstigt.. Nästan varje dag i mitt långa liv har jag lärt mej nåt nytt.. Oftast bara nån slags iförbifartenlärande.. Men dock..

 Ibland är det nåt helt revolutionerande som har slagit mej.. Om inte till marken så nära på.. Och för det mesta är det nåt, som bara kommit till mej.. Utan inblandning från nån annan.. Som nån slags aha-upplevelse från det blå..

Tanken har slagit mej, att när det är slut på dom här upplevelserna, är det nog dags att packa ihop.. Tja, den som lever får se..

Idag har jag varit hembjuden till Agneta på lunch.. Hon kom och hämtade mej med bilen.. Det vr första gången på snart sju veckor som jag tog mej in i en bil.. Och det gick bra..

Kryckor och rollator lämnade jag hemma.. Att använda apostlahästarna gick också bra.. 

Faktum är, att kryckorna skrämmer mej.. Jag är rädd att trassla in mina långa ben i dom, och gör jag  d e t  och trillar handlöst är väl risken att jag bryter nästa ben.. Således håller jag mej till rollatorn, men går också för egen maskin så mycket jag orkar.. Alltid fnns det  n å t  att stötta sej på..

Tillfrisknandet går alltså framåt.. Mycket tack vare ett ambitiöst gymnastikprogram, som jag sköter intill pedanteriets översta gräns.. Jag  v i l l  och  s k a  få tillbaka min rörlighet..

Här får kryckorna stå och vila sej.. Jag är som sagt lite  r ä d d  för dom..