I det vackra sensommarvädret gjorde Agneta och jag en svamputfärd till Stiby i går.. Vi trodde väl att vi skulle hitta svamp.. E n  enda stolt hittade vi, och den var bara något över knoppstadiet:

På Stiby växer annars mest ekar och hassel.. Stora rejäla ekar och vidlyftiga och höga hasselsnår.. En hel del avenbok hittar man där också.. Samt vanlig bok förstås.. Murgröna växer där i stor mängd.. Och vildkaprifol..

Detta är ingen gammelek, snarare en ungdom på sisådär ett par, tre hundra år..

Dom största och mest omfångsrika hasselsnår jag vet växer på Stiby.. Och det är  g o t t  om dom.. 

(En gång för länge sen, när jag var där med min vackra mewfoundland Piccolo, fick jag för mej att äta lite nötter.. 

Det var dumt gjort för jag knäckte inte bara nötter utan också en tand.. Givetvis trodde jag att mina tänder skulle tåla en liten  n ö t..)

Inte bara  s t o r a  växter trivs på Stiby.. Tittar man noga ser man pyttesmå ängsnejlikor bland gräs och andra växter..

En alldeles färsk  e k p l a n t a  ser man också..

När   j a g  och andra som i skrivande stund traskar omkring här på jorden, är borta sedan  l ä n g e  finns den kvar, och börjar närma sej "mannaåldern".. Om nu inte krig och miljöförstöring tagit kål både på den och allt annat..

 

Göran

29 september 2023 16:20

Stolt ser den verkligen ut att vara som den sträcker på sitt enda ben! De finns häruppe också men jag är dålig på att hitta dem. Syrran däremot har sinas ställen som hon lärde sig av vår mamma. Jag hann ju aldrig få den kursen eftersom hon gick bort strax innan min sexårsdag. Bokträd däremot har vi inga och hassel är inte heller så vanlig. Ek växer inte heller vilt men i min barndom fanns det en i en villaträdgård som sades ha planterats i slutet av 1800-talet. Borta nu dock! SEN... måste jag ju tipsa om en sak med Word Blitz som du kanske redan vet. Men som jag själv upptäckte idag genom min egen fumlighet.
MItt i spelet råkade jag klicka till och vips vred sig hela spelplanen ett kvarts varv. Lodrätt blev vågrätt och vice versa. Fattade noll först men så upptäckte jag en liten symbol nedtill, till vänster under själva spelplanen. Två rundade pilar som jag aldrig sett förr. Så då tänkte jag att den ska jag klicka på när jag liksom fastnar och inte ser några ord. Och det funkade! Vips upptäckte jag nya möjligheter. Så nu använder jag dem så fort jag kör fast. Testa själv!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Kerstin Frithiof

29 september 2023 18:04

Jag undrar om nån enda wordblitzspelare har fått så mycket smörj som jag.. Nån god förlorare är jag i n t e så jag har lagt spelet på hyllan.. Kanske jag tar upp det igen nån gång..
Jodå, snurran trillade även jag in på, men begrep inte att den var ett hjälpmedel.. Tja, alla kan ju inte vara bra på allt.. Åtminstone inte jag.. Riktigt bra är jag bara på att missa avtagsvägar och i nån mån att laga sås..
Ha en trevlig helg i det tilltagande mörkret..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Att ha  k a t t  är egentligen oerhört fascinerande.. Jag har haft förmånen att vara herr Rönnerdahls mänska i snart fyra år, och hela tiden upptäcker jag nya sidor hos honom..   Svansen i topp.. Då mår kissen bra.. (Bilden är inte  n y  me...

  Jag tänkte jag skulle våga mej på att ta en bild från min trädgård i kväll för tio minuter sen.. Det var med klappande hjärta jag satte i gång att följa mina egenhändigt skriva instruktioner:   Ja, det  g i c k,  men jag är fortfarande inte...

  Hur det här gick till har jag bara en  s v a g  aning om.. Jag kopierade och överförde bilden själv efter att ha varit på Elgiganten och fått "undervisning".. Der  ä r  tydligen inte så lätt att lära folk nåt.               ...

  Sommaren har kommit tillbaka.. Det är  v a r m t  (tack för det)   och det blåser precis lagom..   Jag har äntligen tagit mej i kragen och börjat med stavgång.. En tur på nåra hundra meter morron och kväll.. Det gör mej gott..   Ännu har ...

  I går kväll, missommarafton, satt jag och kände mej en aning melankolisk.. Mitt enda sällskap var Jane Austen, och, ärligt talat, även om hon skrev bra berättelser, är hon inte mycket att ha som sällskap en missommarafton..   Jag satt och min...