Imorse, när matte tittade ut genom fönstret, sa hon ett fult ord!! Och hon sa det med verkligt eftertryck.. Inget speciellt trevligt sätt att börja vilodagen på kan man tycka.. Orsaken var att det snöat i natt och att det låg minst en  d e c i m e t e r (sa matte) snö på marken. Matte såg sig naturligtvis som en snöskottande invalid, med ont både i knä och rygg.. Det sistnämnda är liksom en naturlig  f ö l j d  av snöskottning. Och det förstnämnda skaffade hon sej när hon damp på isen i går. Jag tyckte så  s y n d  om matte, men det var ingenting mot vad hon tyckte själv!!

Efter frukosten gav vi oss iväg ut på dagens första kisserunda. Snön räckte lilla Hallon halvvägs till magen!! På rundan möte vi Hebbe med mänska. Hebbe är lite mindre än jag så snön gick  ä n n u  högre upp på  h a n s  ben.

Det märkliga med Hebbe är att han är lite  r ä d d  för mej. Jag vet inte om jag ska beklaga eller malla mej.. Visst är det sorgligt att nån kan vara rädd för lilla beskedliga mej, men samtidigt får det mej att borsta upp mej och känna mej självbelåten.. Och nästan lite översittarmässig!!

Hebbes mänska sa precis det, som matte sagt tidigare på morronen.. Men eftersom jag är en fin och aningen fisförnäm liten hund, bryr jag mej inte om att citera dom här oborstade personerna!!

Jaha, idag fylls  t r e   hemskhetskriterier upp. Vinter, snö och söndag.. Mörkret har börjat försvinna, så det fjärde   kan vi tack och lov glömma på ett bra tag.. Go´söndag !!

Igår hände det igen!! Matte gjorde det hon är allra bäst på: brakade omkull. På en isfläck. Jag  s å g  hur ont det gjorde i hennes knä, som var den kroppsdel som fick ta första stöten. Men som den krutis hon är kravlade hon sej upp och fortsatte promenaden med lilla Hallon svansande omkring sej. Jag må ju säja, att jag är oerhört tacksam att inte matte pladaskade på  m e j .. Det kunde blivit den verkliga tragedin.. För oss båda två!

För övrigt händer ingenting speciellt utom att den orimliga kylan fortsätter.. Inte bara nattfrost.. Det fryser på dagarna också. Vilket får mej att tänka på nåt som matte berättat.

Det var så här:

När matte var liten brukade hon sitta på knä i soffan och titta ut. En vinter var det förskräckligt kallt på nätterna, men soligt och ganska varmt på dagarna.. Matte satt och beundrade en istapp, som växte sej större och större. Vilket hon tyckte var fascinerande.. Mitt på dan hade radion väderleksutsändning, och den lyssnade matte på medan hon satt och beundrade istappen. Inte så att hon b e g r e p  vad det hela handlade om.. Långt därifrån.. Men hon lärde sej ett ord, som hon har tyckt mycket om ända sen dess. "Dagsmeja"..

Det vore på tiden att vi fick lite dagsmeja snart.. Inte så att världen blir full av  i s t a p p a r  men så att den is som

f i n n s  kan smälta bort. Då skulle vi både glädja oss och gå lite stadigare..