--Knappt tre veckor kvar till  v å r d a g j ä m n i n g e n, glädjestrålade matte sej för en stund sen..

Det som gläder matte gläder i regel vovvarna.. Full fart på svansarna således.. Och som vanligt när glädjen står högt i tak började vi skojbrottas och föra ett förfärligt oväsen..

Riktigt vad vårdagämningen  ä r  vet vi inte, men det ger sej alldeles säkert när vi kommer dit..

--Hoppas den går att äta.. Lilla Hallon slickar sej förväntansfullt om nosen..

--Hoppas kan vi ju alltid.. Lilla mor är betydligt mer skeptisk till ätvisioner än lilla sonen..

Det är nu  t v å  dar sen vi var lösa i skogen.. Igår fick vi bara en koppelpromenad i Boket, men det var trevligt det med.. Men, visst, det skulle inte vara fel med en riktig långvandring i dag.. Vädret är precis perfekt för den sortens övning..

Matte har redan varit och tittat till kissarna.. Gett alla tre mat och släppt ur Svante och Tilda..

När hon stod och donade med maten med dom två gamla kissarna på vasken och med lille Aslan snoende runt benen på sej, fick hon ett nysanfall.. Och skrämde stackars Aslan halvt från vettet.. Han tog ett baklängeshopp på ett par meter (nåja) och försvann som ett litet dammtroll..

Eftersom Aslans aptit är större än nån fruktan han över huvud taget kan föreställa sej, kom han strax tillbaka och snodde sej och snodde sej och snoddes sej... och tiggde..

Numera gillar han dessutom att bli klappad och kliad.. Framför allt kliad.. Däremot är han dödsförskräckt för att bli upplyft..

--Det blir säkert katt av  den lille ulltotten också, säjer matte.. Och förvånas över att han har hunnit bli så tam som han redan är..

Mattes syster är kvar på sjukhuset och lär nog så förbli ett tag till.. Så fort hon känner sej lite bättre börjar hon längta hem.. Framför allt till kissarna.. Men trädgårdspåt ligger högt på förväntanslistan också..

Matte tycker också om att påta, men eftersom hon är sunt lat, blir det inte alltid så många knop.. Krutet lägger hon i stället på att ta ut vovvarna.. Bless her..