I går pensionatade jag.. Hela dan.. Och lite av söndagen också..

Jag gillar att pensionata.. Har gjort det nåra gånger och varenda gång har jag haft väldigt trevligt..

När pensionatsvärden hämtade mej vid bilen hade jag inte ens tid att lyfta på benet,  s å  bråttom hade jag att komma in i dom goda dofterna och ljuden inifrån själva hotellet..

Jag svepte  togan om mej, tryckte ner lagerkransen över öronen och drog och slet i kopplet för att komma in så snabbt det bara gick..

--Jaha, muttrade matte småsurt, så där ivrig brukar han minsann inte vara på  v å r a  promenader..

När sen matte hämtade mej i går kväll var jag inte så ivrig längre.. Hade gärna stannat ett tag till..

Pensionatsvärden och hans fru berömde lilla Hallon och tyckte han skött sej bra och varit trevlig..

Alltså fanns det all anledning för matte att vara belåten med sin lilla hund..

A l l a  är dock inte positivt inställda till små hundar.. Ibland på våra skogsturer uppe vid Långasjön träffar vi på en kvinna, som nog avskyr oss..

För ett par år sen mötte vi henne ofta.. Matte och Agneta såg till att koppla oss så fort dom upptäckte henne..

Det hjälpte föga för hon svor och gormade åt oss.. Riktigt hemsk var hon..

Sen försvann hon och vi hade nästan glömt bort henne, men häromdan stod hon vid stranden bakom ett par buskar när vi kom susande..

Vi hann i alla fall konstatera, att hennes språk inte utvecklats under den tid hon varit borta.. Samma svordomar, samma skällsord..

--Jag tror jag slänger henne i sjön, sa matte.. Halvt på skoj halvt på allvar..

Agneta, som  är en mer  e m p a t i s k  natur än matte, avrådde bestämt..

--Hon är nog  r ä d d  för hundar, stackaren, sa hon..

Matte till att fnysa.. R ä d d  för såna små kvartsportioner, sa  hon..

Men sen kom hon på att  h o n  är tokrädd fär spindlar.. Och  d o m  är ju väldigt mycket mindre än den minsta hund..

Matte rodnade och skämdes..