--Är du fortfarande lessen, matte.. Hundarna vill egentligen att matte och allt annat ska vara precis som det alltid varit..

--Ingenting kommer att vara som förr.. Aldrig nånsin.. Matte ser sorgsen ut.. Grå och sorgsen..

--Men vi får leva med den nya vändningen livet tagit.. Så småningom vänjer vi oss, men det kommer att ta sin tid..

--Medan tiden vrider sej tillrätta i sin nya position ska vi leva som vanligt.. Så gott vi kan.. Äta, sova, arbeta, göra skogspromenader, sjunga.. Precis allt som vi alltid gjort.. Men nånting kommer alltid att fattas oss..

Matte har en del att bestyra med i dag.. Hon ska säja upp systerns tidningsprenumeration, åka till miljöstationen med kassar med dom gamla kläder hon samlade ihop härom dagen plus ringa flera samtal om systerns angelägenheter..

Svante och Tilda är inte kvar i Norje längre.. Mattes systerson tog dom med sej hem till sej, men Strunten fick dom inte tag i..

Han är vaksam, lille Strunten, och när han kände på sej att nåt skulle hända, försvann han som en liten fet rök..

Nu håller matte på att försöka  bygga upp hans förtroende mot iallafall  h e n n e  igen.. Idag kom han och strök sej och matte fick lyfta upp honom och kela lite..

Det får gå ett tag, sen kanske matte kan få in honom i en bur och ta honom till dom andra missarna.. Ingenting brådskar..

--H i t  kommer iallafall ingen katt.. Då manglar vi honom platt..

--Eller, säjer matte försmädligt, eller så blir två små hundar  s t r i m l a d e...

Fnys..