--Egna svampställen,  f i n n s  det nåt sådant.. Hundarna är lite  brydda eftersom mänskor hela tiden pratar om  s i n a alldeles  e g n a  svampställen.. Så vitt  v i  vet faller svampställen under  a l l e m a n s r ä t t e n.. Och om de inte  gör det måste de väl tillhöra  m a r k ä g a r e n..

Varför hundarna har börjat fundera över nåt för  o s s  så ointressant som svampställen, beror på att matte har på facebook talat om var hon och Agneta hittade all svampen hörom dan.. Det verkar ha rönt en viss förvåning av kommentarerna att döma.. Tacksamhet också..

--Har du varit  k o r k a d  nu igen, undrar hundarna och slokar.. V i  vill att vår mänska ska vara alert och klok.. Inte korkad..

--Nä, det tycker jag inte.. Svampen är ju inte  m i n..  Inte marken heller.. Dessutom  u n n a r  jag andra mänskor att få lite roligt i skogen.. Och till syvende och sist finns det säkerligen tillräckligt för alla i dom vida skogarna uppe i Ringamåla..

Just  s v a m p  verkar vara nåt som lockar fram mänskans  s ä m s t a  sidor.. Snålhet och missunnsamhet.. Tillåmed ilska och fiendskap..

--Det var en duktig samling  d ö d s s y n d e r  vovvarna räknade upp, säjer matte och ser nästan förfärad ut..

--Betyder det faktum att du unnar andra att också plocka svamp, att  d u  inte hänger dej åt nåra allvarliga synder, matte.. Alldeles  s ä k r a  på vad synder  ä r  är vi förstås inte..

Matte ser alldeles perplex ut.. Sen verkar hon ta sej en ordentlig funderare, och till sist drar hon sej i nästippen och säjer:

--Jag stjäl inte och inte heller mördar jag.. Jag är inte avundsjuk och jag  f ö r s ö k e r  låta bli att prata skit och folk.. Det är för övrigt inte alltid  d e t  går, framför allt om jag känner ilska mot nån.. Nån vidare  l ö g n a r e  är jag inte.. Inte för att jag inte  f ö r s ö k e r  ljuga lite ibland, men jag har tyvärr ett ansikte som direkt avslöjar lögnen..

--Den enda allvarliga synd jag har problem med är  f r o s s e r i..

--Vad är  d e t, matte.. Hundarna spärrar upp ögonen och öronen står rätt ut.. Nu kommer en hemsk bekännelse.. D e t  är vi säkra på..

--Tja, jag är alldeles för förtjust i god mat.. Och  d e t  straffar sej eftersom byxorna till ooch från inte riktigt går att knäppa.. Men, i ärlighets namn, vovvarna är  v ä r r e  frossare än jag..  M a t v r a k  är vad ni är..

Vi sätter oss på våra små bakar och försöker smälta det matte precis sagt.. Vederbörligen imponerade.. Tänk att  v i ägnar oss åt en av dödssynderna..