I natt sov vi för vidöppet fönster.. Vi  b r u k a r  ha en springa öppen, men så inte i natt.. Matte glömde helt enkelt att dra igen fönstret när vi la oss.. Det är lätt hänt när gardinen är fördragen..

--Tänk om nån hade klättrat  i n.. Lilla mors ögon är alldeles  r u n d a  av förfäran..

--Tja, det beror väl helt och hållet på  v e m  som klättrat in.. Matte ser så pillemarisk ut, att hundarna blir alldeles misstänksamma.. Hon måtte väl ändå  s k o j a..

--Tänk om nån klättrat in och stulit  v o v v a r n a.. Hemskare tanke finns inte..

--Risken är nog inte så stor att  d e t  skulle ske.. Även  b o v a r  har ett visst mått av  självbevarelsedrift.. Matte ser  fortfarande otroligt pillemarisk ut.. D r i v e r  hon månne med oss.. 

Matte har börjat  b r o d e r a .. Hon är en person som tar i så det knakar och därför gör hon allt från gunden.. Kopierar mönstret, för över det till tyg och sedan  s y r.. Det är tydligtvis inget  l ä t t  jobb hon har tagit på sej, men det blir  väldigt vackert det hela..

Det syns på matte att hon är nöjd med sitt arbete.. Hon tar ibland fram det och bara tittar.. Och så ser hon så innerligen förnöjd ut..

Lilla mor slås plötsligt av en tanke:

--Vad ska du  h a  den där duken till, matte, säjer hon rätt ut i luften.. D u  har väl aldrig nåra kafferep..

Du kan inte baka och du känner så få mänskor.. Så få att tillåmed våra stolar skulle räcka till..

Lilla Hallon tycker att lilla mor fått en poäng där.. Vad tjänar det till att lägga ner en massa arbete på nånting, som matte aldrig kommer att få nån glädje av..

Matte sjunker ihop för ett ögonblick.. Ser lite lessen och förvirrad ut, men så strålar hon upp i ett solvargsgrin..

--Förstår ni vovvarna,  g l ä d j e n  har jag när jag  s y r  duken.. När den är klar har den gjort sitt och då kanske jag ger bort den..

--Om det är nån som vill  h a  den, förstås, tillägger hon tyst och liksom för sej själv..

--Du ska låta bli att sätta dej i stolen på dagarna, matte.. Du bara  s o m n a r.. Hallon är upprörd.. Sen sover du inte på  n a t t e n  när det är  m e n i n g e n  att du ska sussa på ditt öra..

--Vi, små hundar, gillar inte när du ligger vaken och snor runt eller springer upp stup i kvarten.. D å  kan ju inte  v i  heller sova..

--Men om du  s l u t a r  u p p  med att sitta och snarksova på dagarna, kan  v i  kanske få lite ro på nätterna.. Hundarna sätter två bestämda små hakor i vädret..

--Men söta vovvarna.. Det är bara i natt jag varit vaken.. Alla andra nätter sover jag hur gott som helst.. Matte är förbryllad och känner sej aningen  a n k l a g a d  för att förstöra hundarna nattsömn..

--Det är just  d e t  det handlar om, matte.. Do sover så mycket så att dina  s ö m n r e s e r v o a r e r flödar över..

Och när det inte får  p l a t s  mer sömn,  d å  ligger du och snurrar natten lång.. När du inte är uppe och jassar förstås..

--Tja, säjer matte eftertänksamt,  s å  kan man kanske se saken också..

--M-men det stämmer inte.. Det finns inga i hela världen som sover så mycket som vovvarna..  E r a  sömnreservoarer skulle väl också bli fulla nån gång..

Tänk att matte ännu inte har lärt sej att det är skillnad på mänska och  h u n d.. Åtminstone när det gäller sömnbehov.. 

En ny vecka har börjat.. Med nya utmaningar och nya möjligheter.. Den värsta utmaningen, åtminstone för lilla mors del, blir att vi ska åka upp till Ann i Ebbarp och ansa klorna..

Efter pedikyren  k a n s k e  vi stannar till vid Nytorpet.. Hoppas.. Hoppas..

-- Medborgare, fria män och frigivna, Caesar hälsar er och hoppas ni mår bra..

Lilla världshärskaren har avlevererat sin hälsning till de jublande massorna på Forum.. Han sveper togan tätare om sej och förbereder sej på att hålla ett av sina historiska tal..

--Hrmm, han klarar strupen och tar ett djupt andetag.. Då, precis  d å,  känner han att nån drar honom i togan.. Han snurrar runt.. Vred.. Hur understår nån sej att störa Caesar ett ögonblick som detta..

Där står matte och lilla mor.. Båda ser förargade ut.. Ska dom här romartokigheterna börja nu igen.. Lilla mor fnyser ett jättefnys och matte lyfter upp den vilt sprattlande imperatorn och bär in honom i köket..

Forum Romanum och dess jublande massor försvinner som i dimma.. Togan och lagerkransen också..

Kvar finns bara en liten hund, som precis fått sina drömmar om världsherravälde krossade..

--Upp med hakan, tokfrans, flinar matte.. Här ska du få lite tröst..

Och så skramlar hon fram matskålar och foderhink och plötsligt är romarfantasierna förpassade dit dom ska vara.. Två tusen år tillbaka i tiden.. Kvar finns två små hungriga och ivriga hundar.. Svansarna viftar och ögonen lyser..

Mat får små hundar att glömma alla drömmar och läker alla sår.. Nja, det där  s i s t a  med  s å r e n  skrev lilla Hallon bara för att få till en bra rythm i meningen..

Det är söndag idag.. Den 28:de september, fast matte fick ett ögonblick för sej att det var oktober.. Riktigt så fort går emellertid inte tiden..

Det är mulet och solsken samtidigt.. Hoppas solen vinner   d e n  dragkampen.. Om så blir fallet kan vi räkna med en rejäl promenad framåt dan.. Börjar det regna får vi vackert stanna inne.. Och titta på när matte broderar eller stickar.. Att vi ska få se henne  s t ä d a  är mer otroligt..

Go´söndag alla i alla galaxer..

Ibland så har man tur.. Det hade vi i morse..

Hundarna hade precis placerat sina små bakar på mattan och startat en övertalningskampanj för att få gå ut, när Agneta ringde och föreslog detsamma..

Eftersom matte också gärna ville ut så blev det så.. Visserligen gick vi inte till skogen, men vi vandrade på den nya vägen på Vesan.. D e n  vägen blir rak och bred.. Där kommer det dessutom att undan utav bara tusan..

Det var många fåglar som for omkring i luften ovanför Vesan.. Matte är inte så bra på fåglar.. "Dom sitter aldrig stilla tillräckligt länge för att jag ska få riktig koll på dom," säjer hon, och påstår i samma andetag att hon föredrar växter, eftersom dom är mera "stationära", vad hon nu kan mena med det..

Agneta därmot är riktigt fena på fåglar och  h o n  såg en jätteflock med starar.. Matte och hundarna såg den också, men inte hade  v i   kläm på att det var starar.. Det kunde lika gärna varit sparvar eller finkar.. Eller i stort sett vad som helst utom   u g g l o r.. För dom är inte ute och flyger på dan..

Hundarna såg iallafall ett gäng kråkor, och  d o m  satte vi fart på..

När vi sen kom hem skrev lilla Hallon en liten  r e d o g ö r e l s e  för morronens vesanaktiviteter, men vart  d e n  tog vägen vet varken hundarna eller matte.. Plötsligt var texten borta och på skärmen stod ett meddelande om att inte kontakt förefanns längre..

Agneta har hittat en "datadoktor", som hjälpt henne installera  s i n  dator.. Matte ska kontakta detta fenomen och be honom kolla  v å r  dator lite grann.. Troligen behöver den servas och kanske tillåmed  t ö m m a s  på en massa gammal text.. Ett annat alternativ är att den är utsliten och behöver bytas helt och hållet..

Tja, så är det här i livet.. tillåmed  m a s k i n e r  blir gamla..

--Ska det vara så här.. Mörkt hela morronen.. Hundarna känner inte riktigt igen sej..  För bara nåra veckor sen sken solen och vi kunde se var vi satte tassarna när vid kissrundade..

--Ja, vovvarna.. Det här är bara  b ö r j a n.. Det kommer att bli mörkare och mörkare i ungefär 90 dar till.. Sen  vänder det och blir ljusare igen.. Inte med  e n  gång, men sakta men säkert..

--Ifall  inte ... öä.. jorden jorden slutar räta upp sej, utan bara fortsätter att tippa över i all evighet..

Hundarna tittar på varandra med skrämda ögon..

--Blir det då.. det där  p y s a n d e t  du pratade om för nåra veckor sen.. Du vet.. Den där dikten om att jorden går under med ett pysande i stället för med en smäll..

--Det vill jag inte gärna tro.. Matte har haft dom här otäcka funderingarna i många år.. Det är kanske dags att sluta upp att oroa sej för att världen ska kantra..

Men sen kommer tankarna på hur  s n e d b e l a s t a d  planeten är och hur saker och ting, månraketer och jumbojets tillexempel, tar sats och skjuts upp från marken.. Varje gång nåt sånt sker måste ju jorden skaka till..

En gång hörde matte nån säja, att om alla kineser ställde sej upp på en stol och precis på en gång hoppade ner igen, skulle jorden rubbas.. Med jordbävning och katastrof i resten av världen som följd..

--M å s t e  du prata så här kusligt, matte.. Kan du inte göra som vanligt.. Köra huvet i sanden och stänga ute all världens krig och hemskheter.. Och hotande naturkatastrofer.. Och så kan vi fortsätta som vanligt med  våra små trevliga v a r d a g s r u t i n e r,  som får oss att må bra..

--Vovvarna, vovvarna.. Ni är ett par  ö v e r m å t t a n  kloka små varelser.. Ni har alldeles rätt.. Om var och en odlade  s i n  kål och lät andra odla  s i n,  så blev tillvaron trygg och lugn.. Och vad beträffar att jorden ska tippa över, så är jag  n ä s t a n  säker på att det inte sker i vår tid.. Om ens nån gång..  Fast.. v e t a  kan man ju inte.. 

--Det är konstigt, sa matte..

Nu tänker nog inte matte på komplicerade och tillkrånglade saker.. Hon tänker närmast på  s a m m m a n t r ä f f a n d e n..

Det är så här:

För en tid sen stötte matte ihop med en kvinna E., som hon säkert inte sett på tjugo år.. Och sen träffade hon på henne i söndags också..

Samma sak med en annan dam, frisören P., som matte träffade på trädgårdsdan i Sölvesborg.. H e n n e  mötte hon i mataffären i går..

--Visst är det konstigt, säjer matte eftertänksamt.. Sådana här sammanträffanden har jag varit med om förr..

Från personer är det inte långt till att vår mänska börjar fundera över  h ä n d e l s e r.. Som liksom knoppar av sej i framtida aktiviteter..

--Ta översvämningen i källaren tillexempel..

--Den gången det kom 800 millimeter.. Hundarna bara  k a n inte låta bli att tetas.. Bara  l i t e. Men iallafall..

--Ta översvämningen tillexempel.. Matte rynkar ögonbrynen åt hundarna..

--Hade inte den inträffat så hade jag inte fått bytt tröskel i källaren och inte fått sprickan i grunden lagad.. Inte heller hade jag fått kört iväg allt skräp som belamrade storkällaren och inte hade jag börjat fixa "gillesstugan"..

Visserligen är det mycket kvar att göra där, men sakta men säkert kommer det att bli riktigt fräscht där, och jag får ett stryk-och syrum..

--Hade jag inte träffat Agneta en gång i forntiden hade jag inte haft  e r  små möss.. Kan ni fatta  d e t..

--Hur då matte.. Nu började det så smått gå runt i huvena på två små hundar.. Om vi inte har hört alldeles fel så träffade matte Agneta nån gång i börjat på 70-talet..

--Jo.. Tack vare att jag och Agneta känt varann så länge fick jag kläm på att Agnetas brors dåvarande ladyfriend hade valpar till salu..

--En av dom valparna var  d u  lilla uppnosing.. Och den, som fött valparna var du, lilla etterblära.. Fattar ni.. En händelse för 40 år sen resulterade i att  v i  är ett familj.. Är det inte egendomligt..

--S-så du menar alltså, att en  händelse, som man inte reflekterar särskilt mycket på när den inträffar, kan sätta enorma spår i en långt avlägsen framtid.. Hundarna tycker tanken är skrämmande..

--Det  v e r k a r  så ibland, så det gäller att se upp när man gör sina val här i livet..

Usch, hundarna tycker att mattes funderingar är  k u s l i g a..  V i  vill bestämma själva.. Inte trasslas omkring i nån slags slumpmässig tombolatunna..

--Har du blivit pessimist, matte.. Hundarna är helt förvirrade.. Vi känner knappt igen vår mänska..

--Inte alls.. Mattes ansikte spricker upp i ett riktigt solvargsgrin.. Vem har sagt, att dom framtida händelserna ska vara  s o r g l i g a..

Tvärtom.. Det är väl  b r a  att källaren blir fixad.. För att inte tala om att vovvarna och jag har bildat ett team.. Ett fullkomligt  o s l a g b a r t  team..

I går satt vi fast i en bilkö mellan Karlshamn och Mörrum.. Matte tog inte tiden, men nog närmade det sej en timme innan vi fick sätta fart igen..

Så här var det:

Hundarna hade varit på Nytorpet tillsammans med matte, och Agneta hade vi plockat upp på vägen.. Vi hade en väldigt fin vandring i höstsolens glans.. Och sen skulle vi hem..

Nånstans i höjd med Stilleryd hann vi ifatt en bilkö.. En stillastående sådan.. Efter oss kom snart nya bilar.. En jättekö bildades snabbt.. "Som en lång jäkla  l u s k u n g",  sa matte.. Men hon sa det med gott humör..

Då och då förflyttade vi oss nåra meter och sen satt vi där vi satt..

Matte hade tagit med sej en cd med pianomusik.. Inte för att hon anat att vi skulle sitta stilla på vägen i långliga tider, utan bara för att lyssna på då och då när vi är ute och kör..

När Revolutionsetyden spelades upp för andra gången började det lossna så smått.. Matte hissade upp fönstren och stängde av musiken.. Hon kände sej belåten med att vara en bland många i en lång rad..

--Det blir synd om den som hamnar  f ö r s t  i kön när vakterna stoppar oss nästa gång, sa hon..

--Den stackarn får skärpa sej, sa hon.. Tänk om han kör fel och drar hela raddan med sej.. Vilken  r ö r a..

M e n  det var precis det som hände oss.. Plötsligt stod  v i  först i kön..

Vi hörde på mattes andning att hon blev nervös.. Och så torkade hon av händerna gång på gång.. Nån musik sattes inte på och inga rutor hissades ner..

Allt gick emellertid som smort och snart var vi hemma i vårt lilla hus och våra kära matskålar igen..

--Tycker inte du, att matte ser lite  m a l l i g   ut, frågade lilla mor..

--Jo, men det har hon all anledning att göra, fnissade lilla Hallon..

I natt har det regnat.. Förhoppningsvis betyder det att det blir lite fart på svamperiet igen och förhoppningsvis har det inte runnit in nåt i källaren.. Alldeles tätt kommer det aldrig att bli.. Det var iallafalll vad muraren sa..

--Men, säjer matte med tillförsikt, det är en avsevärd skillnad på decilitrar och hektolitrar..

I bland är det dumt att sticka in nosen i främmande häckar.. Man  t r o r  att man ska sätta fart på den, som sitter i häcken, och så blir det alldeles tvärtom..

H u r  dumt det är fick lilla mor erfara igår morse när hon gjorde just det: stack in en nyfiken och elak liten nos i en häck längs vägen..

--Fräs, rafs, hördes från häcken, och överraskade lilla mor gjorde ett gazellhopp baklänges.. Snopen och smått skrämd.. Åtminstone för en nanosekund..

Men  s e n  satte vi igång att skällande och vrålande utan dess like.. Matte gapade hon med, fast på  o s s..

Ur häcken hördes ett belåtet och ytterst malligt litet ljud..

Matte behövde inte direkt  s l ä p a  oss från platsen..

I missomras var matte bjuden hem till U. i Boket.. Maten serverades på en "himmelens somrig och vacker"  duk, som U;s mor en gång broderat.. För länge, länge sen..

Matte fick låna hem duken och i går var hon och köpte tyg och andra broderiutensilier.. Och så ritade hon upp mönstret och överförde en kvart av det ungefär till tyget.. Så idag ska här broderas.. Färdigt ska det vara till missommar.. Det har matte bestämt..

--Vore det inte bättre du bestämde dej för att göra  e n  sak i stället för massor.. Hundarna kan inte begripa varför matte sätter i gång med ytterligare ett projekt när hon redan har källaren och trädgårn.. Plus att hon håller på att färda en tjock tröja och dessutom har en påse full med annat garn, som ska stickas..

--Vovvarna, det kallas  s i m u l t a n f ö r m å g a.. Säjer vår mänska och sätter näsan i vädret..