Nu är det konstaterat: Lilla Hallon har en  o r o l i g  liten mage..

Det var så här:

Vi lade oss ganska tidigt i går kväll.. Strax efter en ordentlig runda i mörkret..

Vanligtvis brukar jag få en näve hundmat innan vi går till sängs.. Detta för att jag inte ska vakna mitt i natten och kräva  u t f o r d r i n g..

Igår kväll  g l ö m d e  matte att ge lilla hunden hans nattamat med påföljd att jag blev väldigt orolig framåt fyratiden..

Matte fattade ögonblickligen vad det var fråga om och tog mej med ut i köket.. Jag åt och jag  å t  och jag  ÅT..

Till slut tyckte matte att det räckte.. Vad  j a g  tyckte var det ingen som frågade om..

Och så gick vi in i sovrummet.. En trött matte och en mätt liten hund..

Medan vi varit borta hade lilla mor passat på att lägga sej precis  m i t t e m e l l a n  mattes huvudkuddar.. Och där låg hon och såg illande belåten ut..

Att flytta på en illande belåten liten hund, som snarksover på ett ställe där hon inte ska vara, tillhör inte det lättaste här i världen..

--Förbaskade odjur, sa matte.. E n  ska upp och äta mej ur huset mitt i natten och den  a n d r a  väger plötsligt 50 kilo och går inte att rubba..

Till slut nåddes nån slags samförstånd mellan matte och lilla mor, men då hade jag för länge sen somnat.. Mätt och belåten..

I dag skiner för övrigt solen och det är läge för en skogsvandring.. Lilla mor äter medusin och har redan blivit av med stelheten.. 50-kiloskolossen från i natt löper lätt som en snöflinga..

Och dagen blir längre och längre.. Yippii..