Det regnar lite smått.. Det är kallt och det blåser.. "Typiskt missommarväder" menar matte, men hon ser inte missbelåten ut.. Inte alls..

--Efter många, många missomrar är jag van, säjer hon och försöker erinra sej  n å r a  varma missommaraftnar..

--1989 var det varmt, säjer hon.. 1959 också..

En gång vart trettionde år således.. Om fyra år skulle det vara dags igen.. Tja..

En och annan har kanske noterat, att matte stavar  f e l  till midsommar..

--Varför gör du det, matte.. Hundarna vill som vanligt gärna veta..

--Jag stavar, mina vovvar, som det  r o a r  mej att stava.. Interpunkterar också..

--Precis som  v i,  som skäller för det  r o a r  oss att skälla..

--Exakt, vovvarna.. Vi förstår varandra perfekt..

Mänskor har konstiga matvanor.. Dom äter efter högtider, liksom.. På julen skinka och gröt.. Påskens huvudrätt verkar vara ägg.. Och nu på missommaren äter dom sill och jordgubbar..

Matte har för övrigt satt nåra jordgubbsplantor i en av rabatterna och  d o m  har stora kart.. Det var tillåmed  e n  som var mogen i går.. Två egentligen.. Men den ena hade sniglarna varit på..

Även om matte inte är kräsmagad så vägrar hon dela sina bär med sniglar, så den gubben sorlade hon in i häcken..

Apropå sniglar: Matte fortsätter sitt snigelmördande när vi morronkissar.. Varje morron trampar hon ihjäl ett antal.. Inte så många, men ett tiotal varje morron möter döden på asfalten.. Rätt åt dom..

Det närapå  g r ä m e r  matte,  (Hon är annars inte den typen som grämer sej i tid och otid)  att hon  i n t e  kunde återfinna det fantastiska ståndet med missommarblomster nedom Getberget, som vi såg härom dan..

Varken hundarna eller matte kan begripa folk, som går ut i skog och mark och river av blommor och tar hem.. Vildblommor  l e v e r  inte länge i vaser inomhus..

Vi tycker, att plastblommor är en utmärkt idé.. Dom kan inte dö, eftersom dom inte  l e v e r.. Blir dom dammiga är det bara att skölja av dom under kranen..

Nu ska vi önska alla och envar en trevlig midsommar med jordgubbar och sill.. Och dans kring lövad stång och sång och skrål och tjofadderittan..

--Matte,  s å  kan du väl inte skriva.. Det är ju oförskämt..

--Nån gång  r o a r  det mej att vara oförskämd, vovvarna..

 Dom  h ä r  blommorna pryder en vägg hos oss, och  d o m  vissnar garanterat inte.. Konstnären heter M. Titoff..