--Vi bor väldigt nära  h a v e t,  eller hur matte.. Lilla hunden lyss till havsljuden bara nåt hundratal meter från vårt hus..

--Vi gör så lilla korv.. 

--Nu ska jag berätta om hur det var när jag första gången mötte havet..

Och matte och hunden sätter sej tillrätta..

--Det var en het sommardag när jag var ungefärligen sex år gammal.. Jag och min syster och  k a n s k e  nån mer var vid ån, som fortfarande flyter nån kilometer från huset vi bodde i.. Förmodligen var nån vuxen också med oss..

--Vi badade.. Det villsäja vi  v ä l t r a d e  oss i ljummen dy och ävja.. Det kändes väldigt härligt, och vi rullade oss i dyngan och skrattade och njöt i fulla drag..

--När vi kom hem (jag kan mycket väl föreställa oss hur vi såg ut) bestämde mor direkt, att hon skulle ta oss ner till havet istället.. Och bada på riktigt..

--Mitt första intryck av stranden var vithet och renhet.. Och kyla.. Vilken total kontrast till pölarna  vi nyss haft så roligt i..

--Om jag  k u n n a t  uttrycka vad jag kände, hade jag nog sagt att jag kände mej  h ö g t i d l i g  till mods.. Kanske tillåmed  a n d a k t s f u l l.. 

--Inte heller begrep jag att jag precis där och då greps av  k ä r l e k  till havet.. En kärlek som har följt mej genom åren..

--Och nu  b o r  vi vid havet.. Lilla hunden slickar sej eftertänksamt om nosen..

--Badade du fortsättningsvis i ån, matte..

--Nä,  d e t  var ett passerat stadium, vovven.. 

240 meter från vår ytterdörr som måsen flyger.. Matte har stegat upp avståndet..