Hela landet är snötäckt utom vår lilla remsa mot havet.. Men aningen  f r o s t  har vi..

--Och för varje dag som går kommer vi närmare  v å r e n.. Matte kvittrar och noterar att dagen blivit betydligt längre sen i julas..

Fortfarande tänder hon mellertid lyktan, som står på trappan.. D e n  har nämligen ingenting med juldekoration att göra..

--Den står där bara för att verka välkomnande, säjer hon..

I natt vaknade vi båda två samtidigt och steg upp.. Lilla Hallon var  h u n g r i g  eftersom han fått väldigt lite att äta innan vi gick till sängs..

När jag väl hade ätit  b e h ö v d e  jag, så matte fick palta på sej och promenera en vända i trädgårn.. Och det gjorde hon märkligt nog utan att gnälla..

Häromdan sa dom på TV att Finland gjort en nyinspelning ar "Okänd soldat".. Den boken står i vår hylla sen mattes mänskas tid..

Och matte läste om den.. Med en viss svårighet måste erkännas.. De olika personerna talar nämligen för  m a t t e  tämligen obegripliga dialekter..

På en av mattes första skolarbetsplatser fanns det en lärare, som ofta citerade Linnas roman.. Han var tydligen djupt gripen av berättelsen om dom unga grabbarna som tvingas ut i kriget, och om vad kriget  g ö r  med dom..

--Ja, säjer matte sorgset.. Inte kan jag begripa varför nån i hela vida världen kan välja att kriga.. Krig måste vara den ultimata synden säjer hon..

Lilla Hallon, som är en ytterst  b e s k e d l i g  liten hund håller med.. Samtidigt undrar jag i mitt stilla sinne vad lilla mor hade sagt om saken.. H o n  var för sin del en liten stridis.. Mycket actionbenägen..

Den här bilden togs för ett år sen.. Matte hade läst nåstans, att det skulle vara  s å  nyttigt (för  v a d  har vi glömt) att sitta med klädnypor i öronen tio minuter om dan..

--Ä r  du egentligen fullt klok, matte.. Lilla hunden förfäras..

--Någorlunda vovven.. Någorlunda..