--Det märks, att det är söndag, sa matte.. Inte en enda bil hörs och inte en enda mänska är ute..

Lilla hunden har  l ä r t  sej nåt..

Min lilla hundmage har som bekant varit mindre frisk den här vintern.. Gång efter gång har matte fått ta ut mej i smällkalla vintern..

Minsta lilla pip från hundens mage har väckt henne.. Och så har hon paltat på sej och vacklat ut i kyla och blåst..

Och så har jag fått nåt litet att äta innan vi lagt oss igen..

Tack vare pedantiskt skött medicinering är min mage rätt så OK vid det här laget.. (Medicineringen lär jag få fortsätta med)..

M e n,  jag har lärt mej att väcka matte och begära  m a t.. 

Numera är hon stenhård.. Hystar bara ut mej i hallen och stänger dörren..

--Det här ska väl lära dej din attanbening, säger hon argt..

T v å  gånger väckte jag henne i natt.. Förgäves..

Hon  ä r  inte så lättlurad, min mänska..

Idag är det solsken och aningen frost.. Hasseln blommar och fåglarna väsnas.. Lökväxterna har börjat sticka upp och

matte tog skum i håret i morse..

För ett år sen började matte på sitt  f a n t o m s t i c k e.. Allt är färdigt, men ärmarna måste hon göra om.. Hon får inte ta dubbelt garn för då blir dom för tunga..

--Hur många nästan-färdiga sticken  h a r  du, matte.. Lilla hunden förundras  över mattes förmåga att köra ihop sina handarbeten..

--Tre, vovven.. Inte fler än tre..