I morse gick jag samma runda jag alltid brukade gå med hundarna.. Kissrundan som jag kallade den..

Då träffade jag ledarvargen Akela.. Det vill säja en stor japansk spets.. Jag och matten stannade och pratades vid.. 

Efter en  stund blev vovven lite intresserad av den nya mänskan (mej).. Hon tog kontakt med att  mycket försiktigt nosa på mina ben och slutligen nosa mej i handen.. Utan att jag på minsta sätt inbjudit henne.. Hunden fick hela tiden ta initiativet.. Och det var precis rätt för d e n  vovven..

Kontakt var etablerad och både vovven och jag kände oss belåtna med det.. När ekipagen skildes vände hon sej om och tittade efter mej..

Det är så trevligt med hundkontakter..

Agneta passar ibland en liten glad bostonterrier, Solveig..

H o n  är långt ifrån försiktig när  h o n  träffar mej.. Huj, upp i famnen och glad, gladare, gladaste svansen i världen..

"Alla bara  m å s t e  uppskatta lilla mej", säjer och och strålar med hela sin lilla hundpersonlighet..

Jag önskar jag hade varit yngre.. D å  skulle jag skaffat valp så snart benet blivit helt återställt..

Valborg 1982.. Jag hade varit i Båstad och hämtat Piccolo dagen innan.. Minnen...