I går gick jag tvåkilometersrundan på Nytorpet.. Utan att bli  n ä m v ä r t  trött, och utan att få  o n t.. Halleluja..

Det var Agneta, som föreslog promenaden, och det är jag henne evigt tacksam för..

Vädret var superbt och naturen som vanligt omväxlande och vacker:

Agneta hade med sej  Solveig, en ung bostonterrier, som hon passar nån dag då och då..

Vi träffade Albert, en ung softie, och båda hundarna blev genast vänner..

Nu är det så, att  t i k a r  är ranghöga gentemot hanar, och lilla klipska Solveig upptäckte snabbt att hon var tik..

En säkert revolutionerande upptäckt för lilla damen..

Albert, för sin del, upptäckte ungefär samtidigt att  h a n  var hane och gentleman.. En säkert lika revolutionerande upptäckt för gossen.. Alltså lät han Solveig husera med sej ungefär som hon ville..

Helt passiv var han dock inte.. Lilla damens  b a k d e l  väckte hans intresse, och han hade svårt att låta bli att nosa.. Nåt som hon inte verkade ta till sej..

Hundmötet var förtjusande att se för oss tvåbeningar och säkert mycket utvecklande för två unghundar, som upptäckte nåt om världen och om sej själva..