Just nu känner jag mej  m y c k e t  konfunderad.

Så här var det: Matte kom hem med en vacker plastkasse. Som var proppad med nåt, som jag inte kunde identifiera på lukten.

Matte slog sina lovar runt den här kassen och kikade i den lite då och då. Efter nåra timmar tog hon fram nån sorts maskin jag aldrig har sett, och den monterade hon upp på köksbordet. Och så satte hon igång den. Det kom ett konstigt surrande från maskinen och matte såg nöjd ut. Men  s e n  kom det knepiga.

Matte tog upp det hon hade i kassen och  d e t  visade sej vara oändliga mängder  t y g!!  Kilometervis med tyg, och nu skulle det sys gardiner, sa hon.

I flera timmar bände hon och slet med det här tyget.. Flera, flera gånger fick hon göra om arbetet.. Och till sist var det stora  h å l  i tyget. Ingenting blev som hon tänkt och till sist gav hon upp och packade ihop alla kilometrarna igen.

I morron ska hon åka tillbaka till affären och låta "expertisen" sy gardinerna, säjer hon. Kära nån!!  D e t   kunde hon väl ha låtit "expertisen" göra från början. Då hade hon sluppit göra det hon bergsäkert kommer att göra i morron.

Nämligen  s k ä m m a s...