Igår morse bestämde matte sej för att ta itu med rabatterna, men det var för kallt i jorden så  d e t  fick hon sluta med.Gräset, konstaterade hon, var långt och tovigt och dessutom var det tjockt med mossa bland gräset. Det var fult, tyckte matte och bestämde sej för att göra nåt åt det hela.

Jaha, det fanns väl bara  e n   s a k  att göra.. Ta fram den gamla skakiga gräsklipparen.. Dom sista tre vårarna har den gått igång ganska så på en gång, och matte har mallat sej i tron att det varit  h e n n e s  förtjänst.. Lilla Hallon tror snarast att det varit  s l u m p e n s   eller en vänlig  f ö r s y n s  förtjänst..

Nåväl.. Matte drog ut maskinen,fyllde på bensin, pumpade på pumpknappen, sprejade startgas lite här och var och drog i snöret.

Tyst som i graven.. Matte drog och drog.. Inget hände.. Nya pumptag, ny stargas och nytt snördragande..DÅ brakade motorn i gång..

Matte hade alltså verkligen  a n s t r ä n g t  sej och gjort allt efter boken.. Nu hade det nog varit läge att malla sej lite. Hon hade ju faktiskt genom eget arbete fått maskinen att starta..

Men nej, inte så..  Matte tackade en vänlig försyn för att gräsklipparen startat och smällt igång för ännu en säsong..

Kan man av detta förstå att matte  m o g n a t   och blivit mera  ö d m j u k ... Den som lever får se....

På eftermiddagen åkte vi till Listers huvud, men där var det gott om rådjur så jag fick inte vara lös.. Visserligen såg aldrig lilla Hallon rådjuren, men jag kände vittringen av dom och blev märkbart intresserad..

--Nån  j a k t h u n d  vill jag inte att du ska bli min älskling, sa matte och satte koppel på "lilla älsklingen". Det gick bra med koppelvandring också...