--Är du lessen, matte.. Hundarna märker att matte inte är sej riktigt lik..

--Ja, vovvarna.. Jag är mycket lessen..

--Min lillasyster, som alltid funnits i mitt liv, finns inte längre.. Och det är förfärligt tomt efter henne..

--M-men, man kan väl inte bara försvinna sådär.. Nånstans finns hon väl.. F-för hon är väl inte död..

--Jo, vovvarna.. Min lilla syster dog i går och det är därför jag är så lessen..

Hundarna har fått nåt att tänka på.. Nåt som våra små hjärnor aldrig tidigare ägnat en tanke.. Det hela är mycket egendomligt.. Känns främmande..

--Varför gjorde hon  d e t.. Dog alltså.. Hundarna sätter sej som vanligt framför matte för att få besked..

--Alla gör det.. En dag kommer när livet tar slut.. Vi kan väl säja så här: livet och döden är på nåt sätt två sidor av samma mynt..

--Gör  a l l a  det.. Hundar också..

--Ja, hundar gör det också.. Och deras mänskor.. Allt, som lever, kommer att dö.. Så är det bara..

--Och när nån dör blir alla andra lessna, eller hur.. Hundarna skruvar sej närmare..

--Är det  f a r l i g t  att dö, matte..

Matte ser plötsligt väldigt finurlig ur.. Nästan full i skratt..

--Tja, ytligt sett är det nog det farligaste som finns, säjer hon.. Plötsligt allvarlig..

--Många mänskor tror, att livet fortsätter  e f t e r  döden.. Nån annanstans och på en sätt vi inte kan göra oss en föreställning om.. Dom flesta hoppas nog att det är så, och att detta nån annanstans är ett mycket trevligt ställe att vara på..

Andra tror att vi kommer tillbaka hit till denna världen gång på gång fast vi kommer inte ihåg var vi har varit mellan gångerna.. Liksom..

Säkra kan vi emellertid vara på att  n å n t i n g  försvinner när vi dör.. Vi kan kalla det själen.. Eller själva livsgnistan.. Detta obegripliga är det som ger sej iväg och kvar finns bara skalet efter mänskan.. Eller  h u n d e n..

Matte och systerns barn var med när systerns själ, eller livsgnista eller vad man ska kalla det, lämnade skalet..

Äldsta sonen ryckte till och så sa han plötsligt och liksom överraskat:-- Nu gick hon..

Dottern och andra sonen, som för övrigt var ute på gården just då, kände samma sak..

Matte för sin del hörde liksom en liten duns, men tolkar inte in nåt övernaturligt i det..

 

molly tindra

24 maj 2014 09:11

Nu har Gerd inte ont längre. Men Ni som är kvar värker. Det minskar men går inte över, tyvärr. Tänker på Er. Kram o gosa med vovvarna. Det tröstade mej.

Kerstin Frithiof

25 maj 2014 07:31

Tack snälla..
Ja, husdjuren har läkedom i sina pälsar..
Ha en fin söndag
kerstin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  För säkert 30 år sen köpte jag en liten väska, stor nog för plånbok och nycklar.. Den har varit behändig och tjänat mej väl, men nu hade den fått ett stort  h å l  i sidan:     Dags för ett sista farväl.. Väskan måste bytas ut mot en likan...

  Nu ska jag berätta vad som hände den här dagen, eller rättare natten efter den här dagen, för 64 år sen.. Det var så här:   Jag satt på Karlshamns Allehanda och läste korrektur till midnatt.. Det var mitt första jobb och jag hade tagit studen...

  Sicken tur att jag tvättade i går och kunde  h ä n g a  u t  tvätten för första gången i år.. I dag hade det inte gått eftersom det satt igång att blåsa nåt alldeles förskräckligt.. Hade jag hängt ut nåt på tvättpraplyn i dag hade väl hela härlig...

  Två närapå-sommardagar var vad vi fick.. Det sprakade verkligen till i naturen, och man kände, att  s o m m a r e n  var på väg (nästan iallafall).. Visserligen är det ingen  k y l a  idag, men det... gissa vad.. jo, det  b l å s e r,, Det blåser...

  Lika vacker som för 50 år sedan och  m y c k e t  större:   ...