--Kommer du ihåg vilka massor av trattisar och vanliga kantareller vi plockade för tre år sen.. Matte ser lyrisk ut när hon frågar..

--Jaa då.. Och jag var med lös i skogen hela tiden..

--Just det och för det mesta höll du dej till Agneta.. Jag undrar varför..

--Givetvis för att  h o n  nog skulle hitta hem om vi gick vilse, medan  d u  med  s ä k e r h e t  skulle gå ännu mera vilse..

Matte blir mörk i ögonen, och släpper ämnet..

--Förförra året fanns det inte en svamp i skogen och i fjol vimlade det av lömsk flugsvamp.. Nåra  ä t l i g a  svampar hittade vi inte.. Det borde vara dags nu.. Matte smilar upp sej och ser hoppfull ut..

Idag är det söndag på riktigt.. Igår var det söndag fast det var lördag.. I morron är äntligen tiden i kapp sej själv igen.. Sen blir det inga konstiga helgdagar (såna som matte trycker så illa om) förrän till jul.. Och dit är det tack och lov en bra bit..

--Vart ska du åka idag då, matte.. Hundarna  m e n a r  att vara lite försmädliga.. Vi har inte varit med ut på flera dar.. Matte, däremot,  h o n  har varit både här och där.. Senast på missommarafton på kalas..

Igår försvann hon också en liten stund.. Hon sa inte var hon varit..

--Idag ska jag och U. åka till Fiskerian i Krokås och äta torsk, och  d i t  får ni inte följa med heller..

Hundarna hänger med sina huven.. Svansarna slutar vifta.. Ryggarna är krumma..

Tolkar inte matte  d e t t a  rätt måste hon vara blind..

--Gaska upp er, hängläppar, muntrar hon upp oss  (tror hon)..

--Kommer  n i  till skogen i dag får ni värmeslag och pälsarna full av fästingar.. Och  d o m  tömmer er på blod fortare än ni hinner säja flasklock..

Hundarna titta skrämda på varandra.. Att bli tömda på blod är det sista vi vill.. Hu.. Svansarna smyger in under magarna.. Förfärade tassar vi in i vardagsrummet.. Bäst att hålla sej så långt från skogen det bara går..

--Där ser ni, småttingar, lita på er mänska.. H o n  är den som vet bäst..

Äsch..